로그인

요한복음 6장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 71절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias. After these things Jesus went over the sea of Galilee, which is the sea of Tiberias.
2 Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro. And a great multitude followed him, because they saw his miracles which he did on them that were diseased.
3 Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar. And Jesus went up into a mountain, and there he sat with his disciples.
4 Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid. And the passover, a feast of the Jews, was nigh.
5 Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta? When Jesus then lifted up his eyes, and saw a great company come unto him, he saith unto Philip, Whence shall we buy bread, that these may eat?
6 Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra. And this he said to prove him: for he himself knew what he would do.
7 Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke. Philip answered him, Two hundred pennyworth of bread is not sufficient for them, that every one of them may take a little.
8 Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder: One of his disciples, Andrew, Simon Peter’s brother, saith unto him,
9 Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många? There is a lad here, which hath five barley loaves, and two small fishes: but what are they among so many?
10 Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män. And Jesus said, Make the men sit down. Now there was much grass in the place. So the men sat down, in number about five thousand.
11 Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville. And Jesus took the loaves; and when he had given thanks, he distributed to the disciples, and the disciples to them that were set down; and likewise of the fishes as much as they would.
12 Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras. When they were filled, he said unto his disciples, Gather up the fragments that remain, that nothing be lost.
13 Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade. Therefore they gathered them together, and filled twelve baskets with the fragments of the five barley loaves, which remained over and above unto them that had eaten.
14 När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena. Then those men, when they had seen the miracle that Jesus did, said, This is of a truth that prophet that should come into the world.
15 När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena. When Jesus therefore perceived that they would come and take him by force, to make him a king, he departed again into a mountain himself alone.
16 Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet; And when even was now come, his disciples went down unto the sea,
17 Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen. And entered into a ship, and went over the sea toward Capernaum. And it was now dark, and Jesus was not come to them.
18 Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå. And the sea arose by reason of a great wind that blew.
19 När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade. So when they had rowed about five and twenty or thirty furlongs, they see Jesus walking on the sea, and drawing nigh unto the ship: and they were afraid.
20 Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke. But he saith unto them, It is I; be not afraid.
21 Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till. Then they willingly received him into the ship: and immediately the ship was at the land whither they went.
22 Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena; The day following, when the people which stood on the other side of the sea saw that there was none other boat there, save that one whereinto his disciples were entered, and that Jesus went not with his disciples into the boat, but that his disciples were gone away alone;
23 Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse; (Howbeit there came other boats from Tiberias nigh unto the place where they did eat bread, after that the Lord had given thanks:)
24 När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum. When the people therefore saw that Jesus was not there, neither his disciples, they also took shipping, and came to Capernaum, seeking for Jesus.
25 Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit? And when they had found him on the other side of the sea, they said unto him, Rabbi, when camest thou hither?
26 Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte. Jesus answered them and said, Verily, verily, I say unto you, Ye seek me, not because ye saw the miracles, but because ye did eat of the loaves, and were filled.
27 Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. Labour not for the meat which perisheth, but for that meat which endureth unto everlasting life, which the Son of man shall give unto you: for him hath God the Father sealed.
28 Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk? Then said they unto him, What shall we do, that we might work the works of God?
29 Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver. Jesus answered and said unto them, This is the work of God, that ye believe on him whom he hath sent.
30 Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du? They said therefore unto him, What sign shewest thou then, that we may see, and believe thee? what dost thou work?
31 Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta. Our fathers did eat manna in the desert; as it is written, He gave them bread from heaven to eat.
32 Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen. Then Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Moses gave you not that bread from heaven; but my Father giveth you the true bread from heaven.
33 Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif. For the bread of God is he which cometh down from heaven, and giveth life unto the world.
34 Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet. Then said they unto him, Lord, evermore give us this bread.
35 Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta. And Jesus said unto them, I am the bread of life: he that cometh to me shall never hunger; and he that believeth on me shall never thirst.
36 Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke. But I said unto you, That ye also have seen me, and believe not.
37 Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut. All that the Father giveth me shall come to me; and him that cometh to me I will in no wise cast out.
38 Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver. For I came down from heaven, not to do mine own will, but the will of him that sent me.
39 Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen. And this is the Father’s will which hath sent me, that of all which he hath given me I should lose nothing, but should raise it up again at the last day.
40 Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. And this is the will of him that sent me, that every one which seeth the Son, and believeth on him, may have everlasting life: and I will raise him up at the last day.
41 Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen; The Jews then murmured at him, because he said, I am the bread which came down from heaven.
42 Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen? And they said, Is not this Jesus, the son of Joseph, whose father and mother we know? how is it then that he saith, I came down from heaven?
43 Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder. Jesus therefore answered and said unto them, Murmur not among yourselves.
44 Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. No man can come to me, except the Father which hath sent me draw him: and I will raise him up at the last day.
45 Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig. It is written in the prophets, And they shall be all taught of God. Every man therefore that hath heard, and hath learned of the Father, cometh unto me.
46 Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren. Not that any man hath seen the Father, save he which is of God, he hath seen the Father.
47 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. Verily, verily, I say unto you, He that believeth on me hath everlasting life.
48 Jag är lifsens bröd. I am that bread of life.
49 Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde. Your fathers did eat manna in the wilderness, and are dead.
50 Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö. This is the bread which cometh down from heaven, that a man may eat thereof, and not die.
51 Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. I am the living bread which came down from heaven: if any man eat of this bread, he shall live for ever: and the bread that I will give is my flesh, which I will give for the life of the world.
52 Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta? The Jews therefore strove among themselves, saying, How can this man give us his flesh to eat?
53 Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder. Then Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Except ye eat the flesh of the Son of man, and drink his blood, ye have no life in you.
54 Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. Whoso eateth my flesh, and drinketh my blood, hath eternal life; and I will raise him up at the last day.
55 Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken. For my flesh is meat indeed, and my blood is drink indeed.
56 Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom. He that eateth my flesh, and drinketh my blood, dwelleth in me, and I in him.
57 Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull. As the living Father hath sent me, and I live by the Father: so he that eateth me, even he shall live by me.
58 Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. This is that bread which came down from heaven: not as your fathers did eat manna, and are dead: he that eateth of this bread shall live for ever.
59 Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum. These things said he in the synagogue, as he taught in Capernaum.
60 Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra? Many therefore of his disciples, when they had heard this, said, This is an hard saying; who can hear it?
61 Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder? When Jesus knew in himself that his disciples murmured at it, he said unto them, Doth this offend you?
62 Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var? What and if ye shall see the Son of man ascend up where he was before?
63 Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif. It is the spirit that quickeneth; the flesh profiteth nothing: the words that I speak unto you, they are spirit, and they are life.
64 Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle. But there are some of you that believe not. For Jesus knew from the beginning who they were that believed not, and who should betray him.
65 Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader. And he said, Therefore said I unto you, that no man can come unto me, except it were given unto him of my Father.
66 Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom. From that time many of his disciples went back, and walked no more with him.
67 Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort? Then said Jesus unto the twelve, Will ye also go away?
68 Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; Then Simon Peter answered him, Lord, to whom shall we go? thou hast the words of eternal life.
69 Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son. And we believe and are sure that thou art that Christ, the Son of the living God.
70 Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul. Jesus answered them, Have not I chosen you twelve, and one of you is a devil?
71 Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf. He spake of Judas Iscariot the son of Simon: for he it was that should betray him, being one of the twelve.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL