로그인

요한복음 5장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 47절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem. After this there was a feast of the Jews; and Jesus went up to Jerusalem.
2 Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul; Now there is at Jerusalem by the sheep market a pool, which is called in the Hebrew tongue Bethesda, having five porches.
3 Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras. In these lay a great multitude of impotent folk, of blind, halt, withered, waiting for the moving of the water.
4 Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade. For an angel went down at a certain season into the pool, and troubled the water: whosoever then first after the troubling of the water stepped in was made whole of whatsoever disease he had.
5 Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år. And a certain man was there, which had an infirmity thirty and eight years.
6 Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda? When Jesus saw him lie, and knew that he had been now a long time in that case, he saith unto him, Wilt thou be made whole?
7 Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig. The impotent man answered him, Sir, I have no man, when the water is troubled, to put me into the pool: but while I am coming, another steppeth down before me.
8 Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack. Jesus saith unto him, Rise, take up thy bed, and walk.
9 Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag. And immediately the man was made whole, and took up his bed, and walked: and on the same day was the sabbath.
10 Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena. The Jews therefore said unto him that was cured, It is the sabbath day: it is not lawful for thee to carry thy bed.
11 Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack. He answered them, He that made me whole, the same said unto me, Take up thy bed, and walk.
12 Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack? Then asked they him, What man is that which said unto thee, Take up thy bed, and walk?
13 Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet. And he that was healed wist not who it was: for Jesus had conveyed himself away, a multitude being in that place.
14 Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre. Afterward Jesus findeth him in the temple, and said unto him, Behold, thou art made whole: sin no more, lest a worse thing come unto thee.
15 Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort; The man departed, and told the Jews that it was Jesus, which had made him whole.
16 Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen. And therefore did the Jews persecute Jesus, and sought to slay him, because he had done these things on the sabbath day.
17 Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock. But Jesus answered them, My Father worketh hitherto, and I work.
18 Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud. Therefore the Jews sought the more to kill him, because he not only had broken the sabbath, but said also that God was his Father, making himself equal with God.
19 Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen. Then answered Jesus and said unto them, Verily, verily, I say unto you, The Son can do nothing of himself, but what he seeth the Father do: for what things soever he doeth, these also doeth the Son likewise.
20 Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå. For the Father loveth the Son, and sheweth him all things that himself doeth: and he will shew him greater works than these, that ye may marvel.
21 Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill. For as the Father raiseth up the dead, and quickeneth them; even so the Son quickeneth whom he will.
22 Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom; For the Father judgeth no man, but hath committed all judgment unto the Son:
23 På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver. That all men should honour the Son, even as they honour the Father. He that honoureth not the Son honoureth not the Father which hath sent him.
24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. Verily, verily, I say unto you, He that heareth my word, and believeth on him that sent me, hath everlasting life, and shall not come into condemnation; but is passed from death unto life.
25 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva. Verily, verily, I say unto you, The hour is coming, and now is, when the dead shall hear the voice of the Son of God: and they that hear shall live.
26 Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom; For as the Father hath life in himself; so hath he given to the Son to have life in himself;
27 Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är. And hath given him authority to execute judgment also, because he is the Son of man.
28 Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst. Marvel not at this: for the hour is coming, in the which all that are in the graves shall hear his voice,
29 Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse. And shall come forth; they that have done good, unto the resurrection of life; and they that have done evil, unto the resurrection of damnation.
30 Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver. I can of mine own self do nothing: as I hear, I judge: and my judgment is just; because I seek not mine own will, but the will of the Father which hath sent me.
31 Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant. If I bear witness of myself, my witness is not true.
32 En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig. There is another that beareth witness of me; and I know that the witness which he witnesseth of me is true.
33 I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen; Ye sent unto John, and he bare witness unto the truth.
34 Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige. But I receive not testimony from man: but these things I say, that ye might be saved.
35 Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus. He was a burning and a shining light: and ye were willing for a season to rejoice in his light.
36 Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig. But I have greater witness than that of John: for the works which the Father hath given me to finish, the same works that I do, bear witness of me, that the Father hath sent me.
37 Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse; And the Father himself, which hath sent me, hath borne witness of me. Ye have neither heard his voice at any time, nor seen his shape.
38 Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver. And ye have not his word abiding in you: for whom he hath sent, him ye believe not.
39 Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. Search the scriptures; for in them ye think ye have eternal life: and they are they which testify of me.
40 Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif. And ye will not come to me, that ye might have life.
41 Jag tager ingen pris af menniskor. I receive not honour from men.
42 Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder. But I know you, that ye have not the love of God in you.
43 Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande. I am come in my Father’s name, and ye receive me not: if another shall come in his own name, him ye will receive.
44 Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet. How can ye believe, which receive honour one of another, and seek not the honour that cometh from God only?
45 I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå. Do not think that I will accuse you to the Father: there is one that accuseth you, even Moses, in whom ye trust.
46 Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit. For had ye believed Moses, ye would have believed me: for he wrote of me.
47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord? But if ye believe not his writings, how shall ye believe my words?

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL