로그인

마가복음 5장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 43절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd. And they came over unto the other side of the sea, into the country of the Gadarenes.
2 Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan; And when he was come out of the ship, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
3 Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor. Who had his dwelling among the tombs; and no man could bind him, no, not with chains:
4 Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom. Because that he had been often bound with fetters and chains, and the chains had been plucked asunder by him, and the fetters broken in pieces: neither could any man tame him.
5 Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar. And always, night and day, he was in the mountains, and in the tombs, crying, and cutting himself with stones.
6 Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom. But when he saw Jesus afar off, he ran and worshipped him,
7 Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig. And cried with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, thou Son of the most high God? I adjure thee by God, that thou torment me not.
8 Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande. For he said unto him, Come out of the man, thou unclean spirit.
9 Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge. And he asked him, What is thy name? And he answered, saying, My name is Legion: for we are many.
10 Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden. And he besought him much that he would not send them away out of the country.
11 Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig; Now there was there nigh unto the mountains a great herd of swine feeding.
12 Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem. And all the devils besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
13 Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet. And forthwith Jesus gave them leave. And the unclean spirits went out, and entered into the swine: and the herd ran violently down a steep place into the sea, (they were about two thousand;) and were choked in the sea.
14 Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var; And they that fed the swine fled, and told it in the city, and in the country. And they went out to see what it was that was done.
15 Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade. And they come to Jesus, and see him that was possessed with the devil, and had the legion, sitting, and clothed, and in his right mind: and they were afraid.
16 Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen. And they that saw it told them how it befell to him that was possessed with the devil, and also concerning the swine.
17 Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd. And they began to pray him to depart out of their coasts.
18 Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom. And when he was come into the ship, he that had been possessed with the devil prayed him that he might be with him.
19 Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig. Howbeit Jesus suffered him not, but saith unto him, Go home to thy friends, and tell them how great things the Lord hath done for thee, and hath had compassion on thee.
20 Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig. And he departed, and began to publish in Decapolis how great things Jesus had done for him: and all men did marvel.
21 Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet. And when Jesus was passed over again by ship unto the other side, much people gathered unto him: and he was nigh unto the sea.
22 Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter; And, behold, there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and when he saw him, he fell at his feet,
23 Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva. And besought him greatly, saying, My little daughter lieth at the point of death: I pray thee, come and lay thy hands on her, that she may be healed; and she shall live.
24 Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom. And Jesus went with him; and much people followed him, and thronged him.
25 Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år. And a certain woman, which had an issue of blood twelve years,
26 Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne. And had suffered many things of many physicians, and had spent all that she had, and was nothing bettered, but rather grew worse,
27 Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder; When she had heard of Jesus, came in the press behind, and touched his garment.
28 Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda. For she said, If I may touch but his clothes, I shall be whole.
29 Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon. And straightway the fountain of her blood was dried up; and she felt in her body that she was healed of that plague.
30 Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder? And Jesus, immediately knowing in himself that virtue had gone out of him, turned him about in the press, and said, Who touched my clothes?
31 Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig? And his disciples said unto him, Thou seest the multitude thronging thee, and sayest thou, Who touched me?
32 Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade. And he looked round about to see her that had done this thing.
33 Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena. But the woman fearing and trembling, knowing what was done in her, came and fell down before him, and told him all the truth.
34 Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo. And he said unto her, Daughter, thy faith hath made thee whole; go in peace, and be whole of thy plague.
35 Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak? While he yet spake, there came from the ruler of the synagogue’s house certain which said, Thy daughter is dead: why troublest thou the Master any further?
36 Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro. As soon as Jesus heard the word that was spoken, he saith unto the ruler of the synagogue, Be not afraid, only believe.
37 Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder. And he suffered no man to follow him, save Peter, and James, and John the brother of James.
38 Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto. And he cometh to the house of the ruler of the synagogue, and seeth the tumult, and them that wept and wailed greatly.
39 Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver. And when he was come in, he saith unto them, Why make ye this ado, and weep? the damsel is not dead, but sleepeth.
40 Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg. And they laughed him to scorn. But when he had put them all out, he taketh the father and the mother of the damsel, and them that were with him, and entereth in where the damsel was lying.
41 Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp. And he took the damsel by the hand, and said unto her, Talitha cumi; which is, being interpreted, Damsel, I say unto thee, arise.
42 Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte. And straightway the damsel arose, and walked; for she was of the age of twelve years. And they were astonished with a great astonishment.
43 Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta. And he charged them straitly that no man should know it; and commanded that something should be given her to eat.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL