로그인

마가복음 4장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 41절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet. And he began again to teach by the sea side: and there was gathered unto him a great multitude, so that he entered into a ship, and sat in the sea; and the whole multitude was by the sea on the land.
2 Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan: And he taught them many things by parables, and said unto them in his doctrine,
3 Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så. Hearken; Behold, there went out a sower to sow:
4 Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp. And it came to pass, as he sowed, some fell by the way side, and the fowls of the air came and devoured it up.
5 Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord. And some fell on stony ground, where it had not much earth; and immediately it sprang up, because it had no depth of earth:
6 Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det. But when the sun was up, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7 Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt. And some fell among thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.
8 Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt. And other fell on good ground, and did yield fruit that sprang up and increased; and brought forth, some thirty, and some sixty, and some an hundred.
9 Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre. And he said unto them, He that hath ears to hear, let him hear.
10 Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen. And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parable.
11 Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser; And he said unto them, Unto you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but unto them that are without, all these things are done in parables:
12 På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda. That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.
13 Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser? And he said unto them, Know ye not this parable? and how then will ye know all parables?
14 Sädesmannen sår ordet. The sower soweth the word.
15 Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan. And these are they by the way side, where the word is sown; but when they have heard, Satan cometh immediately, and taketh away the word that was sown in their hearts.
16 Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd; And these are they likewise which are sown on stony ground; who, when they have heard the word, immediately receive it with gladness;
17 Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de. And have no root in themselves, and so endure but for a time: afterward, when affliction or persecution ariseth for the word’s sake, immediately they are offended.
18 Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet; And these are they which are sown among thorns; such as hear the word,
19 Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. And the cares of this world, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in, choke the word, and it becometh unfruitful.
20 Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt. And these are they which are sown on good ground; such as hear the word, and receive it, and bring forth fruit, some thirtyfold, some sixty, and some an hundred.
21 Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan? And he said unto them, Is a candle brought to be put under a bushel, or under a bed? and not to be set on a candlestick?
22 Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma. For there is nothing hid, which shall not be manifested; neither was any thing kept secret, but that it should come abroad.
23 Den der öron hafver till att höra, han höre. If any man have ears to hear, let him hear.
24 Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta. And he said unto them, Take heed what ye hear: with what measure ye mete, it shall be measured to you: and unto you that hear shall more be given.
25 Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver. For he that hath, to him shall be given: and he that hath not, from him shall be taken even that which he hath.
26 Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena; And he said, So is the kingdom of God, as if a man should cast seed into the ground;
27 Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet. And should sleep, and rise night and day, and the seed should spring and grow up, he knoweth not how.
28 Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena. For the earth bringeth forth fruit of herself; first the blade, then the ear, after that the full corn in the ear.
29 När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen. But when the fruit is brought forth, immediately he putteth in the sickle, because the harvest is come.
30 Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det? And he said, Whereunto shall we liken the kingdom of God? or with what comparison shall we compare it?
31 Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene; It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that be in the earth:
32 Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga. But when it is sown, it groweth up, and becometh greater than all herbs, and shooteth out great branches; so that the fowls of the air may lodge under the shadow of it.
33 Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat; And with many such parables spake he the word unto them, as they were able to hear it.
34 Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides. But without a parable spake he not unto them: and when they were alone, he expounded all things to his disciples.
35 Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden. And the same day, when the even was come, he saith unto them, Let us pass over unto the other side.
36 Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom. And when they had sent away the multitude, they took him even as he was in the ship. And there were also with him other little ships.
37 Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes. And there arose a great storm of wind, and the waves beat into the ship, so that it was now full.
38 Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås? And he was in the hinder part of the ship, asleep on a pillow: and they awake him, and say unto him, Master, carest thou not that we perish?
39 Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn. And he arose, and rebuked the wind, and said unto the sea, Peace, be still. And the wind ceased, and there was a great calm.
40 Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona? And he said unto them, Why are ye so fearful? how is it that ye have no faith?
41 Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig. And they feared exceedingly, and said one to another, What manner of man is this, that even the wind and the sea obey him?

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL