로그인

마가복음 6장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 56절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom. And he went out from thence, and came into his own country; and his disciples follow him.
2 Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer? And when the sabbath day was come, he began to teach in the synagogue: and many hearing him were astonished, saying, From whence hath this man these things? and what wisdom is this which is given unto him, that even such mighty works are wrought by his hands?
3 Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom. Is not this the carpenter, the son of Mary, the brother of James, and Joses, and of Juda, and Simon? and are not his sisters here with us? And they were offended at him.
4 Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk. But Jesus said unto them, A prophet is not without honour, but in his own country, and among his own kin, and in his own house.
5 Och han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem. And he could there do no mighty work, save that he laid his hands upon a few sick folk, and healed them.
6 Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde. And he marvelled because of their unbelief. And he went round about the villages, teaching.
7 Och han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar; And he called unto him the twelve, and began to send them forth by two and two; and gave them power over unclean spirits;
8 Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen; And commanded them that they should take nothing for their journey, save a staff only; no scrip, no bread, no money in their purse:
9 Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar; But be shod with sandals; and not put on two coats.
10 Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan. And he said unto them, In what place soever ye enter into an house, there abide till ye depart from that place.
11 Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom. And whosoever shall not receive you, nor hear you, when ye depart thence, shake off the dust under your feet for a testimony against them. Verily I say unto you, It shall be more tolerable for Sodom and Gomorrha in the day of judgment, than for that city.
12 Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig; And they went out, and preached that men should repent.
13 Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem. And they cast out many devils, and anointed with oil many that were sick, and healed them.
14 Och fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter. And king Herod heard of him; (for his name was spread abroad:) and he said, That John the Baptist was risen from the dead, and therefore mighty works do shew forth themselves in him.
15 Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna. Others said, That it is Elias. And others said, That it is a prophet, or as one of the prophets.
16 Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda. But when Herod heard thereof, he said, It is John, whom I beheaded: he is risen from the dead.
17 Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru; For Herod himself had sent forth and laid hold upon John, and bound him in prison for Herodias’ sake, his brother Philip’s wife: for he had married her.
18 Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru. For John had said unto Herod, It is not lawful for thee to have thy brother’s wife.
19 Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid; Therefore Herodias had a quarrel against him, and would have killed him; but she could not:
20 Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna. For Herod feared John, knowing that he was a just man and an holy, and observed him; and when he heard him, he did many things, and heard him gladly.
21 Då nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost; And when a convenient day was come, that Herod on his birthday made a supper to his lords, high captains, and chief estates of Galilee;
22 Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det; And when the daughter of the said Herodias came in, and danced, and pleased Herod and them that sat with him, the king said unto the damsel, Ask of me whatsoever thou wilt, and I will give it thee.
23 Och svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike. And he sware unto her, Whatsoever thou shalt ask of me, I will give it thee, unto the half of my kingdom.
24 Hon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud. And she went forth, and said unto her mother, What shall I ask? And she said, The head of John the Baptist.
25 Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud. And she came in straightway with haste unto the king, and asked, saying, I will that thou give me by and by in a charger the head of John the Baptist.
26 Då vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af; And the king was exceeding sorry; yet for his oath’s sake, and for their sakes which sat with him, he would not reject her.
27 Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset; And immediately the king sent an executioner, and commanded his head to be brought: and he went and beheaded him in the prison,
28 Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder. And brought his head in a charger, and gave it to the damsel: and the damsel gave it to her mother.
29 Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom. And when his disciples heard of it, they came and took up his corpse, and laid it in a tomb.
30 Och Apostlarna församlades till Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hvad de gjort och lärt hade. And the apostles gathered themselves together unto Jesus, and told him all things, both what they had done, and what they had taught.
31 Då sade han till dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hviler eder något litet; ty der voro månge, som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta. And he said unto them, Come ye yourselves apart into a desert place, and rest a while: for there were many coming and going, and they had no leisure so much as to eat.
32 Och så for han bort afsides till skepps uti ödemarken. And they departed into a desert place by ship privately.
33 Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom. And the people saw them departing, and many knew him, and ran afoot thither out of all cities, and outwent them, and came together unto him.
34 Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket. And Jesus, when he came out, saw much people, and was moved with compassion toward them, because they were as sheep not having a shepherd: and he began to teach them many things.
35 Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; And when the day was now far spent, his disciples came unto him, and said, This is a desert place, and now the time is far passed:
36 Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta. Send them away, that they may go into the country round about, and into the villages, and buy themselves bread: for they have nothing to eat.
37 Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta? He answered and said unto them, Give ye them to eat. And they say unto him, Shall we go and buy two hundred pennyworth of bread, and give them to eat?
38 Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar. He saith unto them, How many loaves have ye? go and see. And when they knew, they say, Five, and two fishes.
39 Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset. And he commanded them to make all sit down by companies upon the green grass.
40 Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio. And they sat down in ranks, by hundreds, and by fifties.
41 Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla. And when he had taken the five loaves and the two fishes, he looked up to heaven, and blessed, and brake the loaves, and gave them to his disciples to set before them; and the two fishes divided he among them all.
42 Och de åto alle, och vordo mätte; And they did all eat, and were filled.
43 Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen. And they took up twelve baskets full of the fragments, and of the fishes.
44 Och de der ätit hade, voro vid femtusend män. And they that did eat of the loaves were about five thousand men.
45 Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig. And straightway he constrained his disciples to get into the ship, and to go to the other side before unto Bethsaida, while he sent away the people.
46 Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja. And when he had sent them away, he departed into a mountain to pray.
47 Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena. And when even was come, the ship was in the midst of the sea, and he alone on the land.
48 Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem. And he saw them toiling in rowing; for the wind was contrary unto them: and about the fourth watch of the night he cometh unto them, walking upon the sea, and would have passed by them.
49 Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade; But when they saw him walking upon the sea, they supposed it had been a spirit, and cried out:
50 Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde. For they all saw him, and were troubled. And immediately he talked with them, and saith unto them, Be of good cheer: it is I; be not afraid.
51 Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton. And he went up unto them into the ship; and the wind ceased: and they were sore amazed in themselves beyond measure, and wondered.
52 Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt. For they considered not the miracle of the loaves: for their heart was hardened.
53 Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn. And when they had passed over, they came into the land of Gennesaret, and drew to the shore.
54 Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt; And when they were come out of the ship, straightway they knew him,
55 Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var. And ran through that whole region round about, and began to carry about in beds those that were sick, where they heard he was.
56 Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda. And whithersoever he entered, into villages, or cities, or country, they laid the sick in the streets, and besought him that they might touch if it were but the border of his garment: and as many as touched him were made whole.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL