로그인

창세기 43장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 34절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Men den dyre tiden twingade landet. And the famine was sore in the land.
2 Och det wardt allt, som de hade fört utaf Egypten, sade deras fader Jacob til dem: Farer åter dit, och köper oss någon spisning. And it came to pass, when they had eaten up the corn which they had brought out of Egypt, their father said unto them, Go again, buy us a little food.
3 Då swarade honom Juda, och sade: Den mannen wederlade oss det högeliga, och sade: I skolen icke komma för min ögon, med mindre edar broder är med eder. And Judah spake unto him, saying, The man did solemnly protest unto us, saying, Ye shall not see my face, except your brother be with you.
4 Är det nu så, at du sänder wår broder med oss, så wilje wi fara ned, och köpa dig spisning. If thou wilt send our brother with us, we will go down and buy thee food:
5 Men är det så, at du icke sänder honom, så fare wi icke neder; ty mannen hafwer sagt oss: I skolen icke komma för min ögon, utan edar broder är med eder. But if thou wilt not send him, we will not go down: for the man said unto us, Ye shall not see my face, except your brother be with you.
6 Israel sade: Hwi hafwen I så illa gjort emot mig, at I hafwen det sagt mannenom, at I haden än en broder? And Israel said, Wherefore dealt ye so ill with me, as to tell the man whether ye had yet a brother?
7 De swarade: Den mannen frågade så grant om oss och wåra slägt, och sade: Lefwer edar fader än? Hafwen I ännu en broder? Då sade wi honom, som han frågade: Huru kunde wi weta, at han skulle säga: Hafwer edar broder hit ned med eder? And they said, The man asked us straitly of our state, and of our kindred, saying, Is your father yet alive? have ye another brother? and we told him according to the tenor of these words: could we certainly know that he would say, Bring your brother down?
8 Då sade Juda til Israel sin fader: Låt pilten fara med mig, at wi må göra oss redo och färdas, och mågom lefwa, och icke dö, både wi och du, och wår barn. And Judah said unto Israel his father, Send the lad with me, and we will arise and go; that we may live, and not die, both we, and thou, and also our little ones.
9 Jag will wara god för honom; utaf mina händer skall du äska honom: Förer jag dig icke honom igen, och sätter honom fram för din ögon, så will jag hafwa skuld så länge jag lefwer. I will be surety for him; of my hand shalt thou require him: if I bring him not unto thee, and set him before thee, then let me bear the blame for ever:
10 Ty hwar wi icke hade fördröjt, hade wi wäl allaredo twå resor warit igenkomne. For except we had lingered, surely now we had returned this second time.
11 Då sade Israel deras fader til dem: Måste det ju så wara, så görer det, och tager af landsens bästa frukt i edra säckar, och förer mannenom skänker dit neder, något balsam och hannog, och örter, och mirrham, och dadel och mandel. And their father Israel said unto them, If it must be so now, do this; take of the best fruits in the land in your vessels, and carry down the man a present, a little balm, and a little honey, spices, and myrrh, nuts, and almonds:
12 Tager ock andra penningar med eder, och de penningar, som I hafwen fått igen ofwan i edra säckar, förer också med eder; tiläfwentyrs der är någon willa ibland kommen. And take double money in your hand; and the money that was brought again in the mouth of your sacks, carry it again in your hand; peradventure it was an oversight:
13 Dertil tager edar broder; görer eder redo, och farer til mannen. Take also your brother, and arise, go again unto the man:
14 Men allsmägtig Gud gifwe eder barmhertighet för den mannenom, at han måtte eder fri låta den andra broderen och BenJamin. Men jag måste wara, som den der sin barn slätt mist hafwer. And God Almighty give you mercy before the man, that he may send away your other brother, and Benjamin. If I be bereaved of my children, I am bereaved.
15 Då togo de dessa skänker, och penningar dubbelt med sig, och BenJamin; gjorde sig redo, och foro in i Egypten, och gingo in för Joseph. And the men took that present, and they took double money in their hand, and Benjamin; and rose up, and went down to Egypt, and stood before Joseph.
16 Då såg Joseph dem med BenJamin, och sade til honom, som war öfwer hans hus: Haf dessa männerna in i huset, och slagta, och red til: Förty de skola äta med mig i middag. And when Joseph saw Benjamin with them, he said to the ruler of his house, Bring these men home, and slay, and make ready; for these men shall dine with me at noon.
17 Och mannen gjorde såsom Joseph honom sagt hade, och hade männerna in i Josephs hus. And the man did as Joseph bade; and the man brought the men into Joseph’s house.
18 Men de fruktade sig, at de wordo hafde i Josephs hus, och sade: Wi äre här införde för penningarnas skull, som wi tilförene funnom i wåra säckar, at han will komma oss det uppå, och låta en dom gå öfwer oss, der han oss med tager til sina trälar, med wåra åsnar. And the men were afraid, because they were brought into Joseph’s house; and they said, Because of the money that was returned in our sacks at the first time are we brought in; that he may seek occasion against us, and fall upon us, and take us for bondmen, and our asses.
19 Derföre gingo de til mannen, som war öfwer Josephs hus, och talade med honom utanför dörena af husena: And they came near to the steward of Joseph’s house, and they communed with him at the door of the house,
20 Och sade: Min herre, wi worom tilförene här nedre til at köpa spisning: And said, O sir, we came indeed down at the first time to buy food:
21 Och då wi kommo i herberget, och löste up wåra säckar, si, då woro hwars och ens penningar ofwan i hans säck, med fulla wigt; derföre hafwe wi åter fört dem med oss. And it came to pass, when we came to the inn, that we opened our sacks, and, behold, every man’s money was in the mouth of his sack, our money in full weight: and we have brought it again in our hand.
22 Hafwom också fört andra penningar med oss, til at köpa spisning med. Men wi wete icke, ho som hafwer stungit oss wåra penningar i wåra säckar. And other money have we brought down in our hands to buy food: we cannot tell who put our money in our sacks.
23 Men han sade: Warer til frids, frukter eder icke, edar Gud, och edar faders Gud, hafwer gifwit eder en skatt i edra säckar; edra penningar hafwer jag fått. Och han hade Simeon ut til dem. And he said, Peace be to you, fear not: your God, and the God of your father, hath given you treasure in your sacks: I had your money. And he brought Simeon out unto them.
24 Och hade dem i Josephs hus: Gaf dem watn, at de skulle twå sina fötter, och gaf deras åsnar foder. And the man brought the men into Joseph’s house, and gave them water, and they washed their feet; and he gave their asses provender.
25 Men de redde til skänkerna, til dess Joseph kom til middagen: Ty de hade hört, at de skulle der äta bröd. And they made ready the present against Joseph came at noon: for they heard that they should eat bread there.
26 Då nu Joseph gick in i huset, båro de honom skänkerna i huset på sina händer, och föllo för honom neder på jordena. And when Joseph came home, they brought him the present which was in their hand into the house, and bowed themselves to him to the earth.
27 Men han tackade dem kärliga, och sade: Går det wäl med edrom fader den gamla, der I mig af saden? Lefwer han ännu? And he asked them of their welfare, and said, Is your father well, the old man of whom ye spake? Is he yet alive?
28 De swarade: Wårom fader dinom tjenare går wäl, och han lefwer ännu: Och bugade sig, och föllo ned för honom. And they answered, Thy servant our father is in good health, he is yet alive. And they bowed down their heads, and made obeisance.
29 Och han lyfte up sin ögon, och såg sin broder BenJamin, sine moders son, och sade: Är det edar yngste broder, som I saden mig af? Och sade ytterligare: Gud ware dig nådelig, min son. And he lifted up his eyes, and saw his brother Benjamin, his mother’s son, and said, Is this your younger brother, of whom ye spake unto me? And he said, God be gracious unto thee, my son.
30 Och Joseph hastade, ty hans hjerta war brinnande öfwer sin broder, och sökte rum til at gråta; och gick i sin kammar, och gret der. And Joseph made haste; for his bowels did yearn upon his brother: and he sought where to weep; and he entered into his chamber, and wept there.
31 Och då han hade twagit sitt ansikte, gick han ut, och hölt sig fast, och sade: Lägger bröd fram. And he washed his face, and went out, and refrained himself, and said, Set on bread.
32 Och der bars fram, besynnerliga för honom, och besynnerliga för dem, och för de Egyptier, som med honom åto, ock besynnerliga: Förty de Egyptier töras icke äta bröd med de Ebreer, det är en wederstyggelse för dem. And they set on for him by himself, and for them by themselves, and for the Egyptians, which did eat with him, by themselves: because the Egyptians might not eat bread with the Hebrews; for that is an abomination unto the Egyptians.
33 Och de sattes för honom, den förstfödde efter sina förstfödslo, och den yngste efter sin ungdom. Der förundrade de sig uppå inbördes. And they sat before him, the firstborn according to his birthright, and the youngest according to his youth: and the men marvelled one at another.
34 Och man bar dem besynnerliga rätter af hans bord: Men BenJamin fem sinom mer än de andra; och de drucko, och wordo druckne med honom. And he took and sent messes unto them from before him: but Benjamin’s mess was five times so much as any of theirs. And they drank, and were merry with him.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL