로그인

창세기 44장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 34절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och Joseph befallte honom, som war öfwer hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hwarjom sina penningar ofwan i hans säck: And he commanded the steward of his house, saying, Fill the men’s sacks with food, as much as they can carry, and put every man’s money in his sack’s mouth.
2 Och mina silfskål ofwan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade. And put my cup, the silver cup, in the sack’s mouth of the youngest, and his corn money. And he did according to the word that Joseph had spoken.
3 Om morgonen, då ljust wardt, läto de männerna fara med sina åsnar. As soon as the morning was light, the men were sent away, they and their asses.
4 Då de nu woro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph til honom, som war öfwer hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg til dem: Hwi hafwen I lönt godt med ondo? And when they were gone out of the city, and not yet far off, Joseph said unto his steward, Up, follow after the men; and when thou dost overtake them, say unto them, Wherefore have ye rewarded evil for good?
5 Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafwen illa gjort. Is not this it in which my lord drinketh, and whereby indeed he divineth? ye have done evil in so doing.
6 Och som han beslog dem, sade han sådan ord til dem. And he overtook them, and he spake unto them these same words.
7 De swarade honom: Hwi talar min herre sådana ord? Bort det, at dine tjenare skulle så göra. And they said unto him, Wherefore saith my lord these words? God forbid that thy servants should do according to this thing:
8 Si, penningarna, som wi funnom ofwan uti wåra säckar, hafwom wi fört til dig igen af Canaans lande: Och hwi skulle wi då hafwa stulit silfwer eller guld af dins herras huse? Behold, the money, which we found in our sacks’ mouths, we brought again unto thee out of the land of Canaan: how then should we steal out of thy lord’s house silver or gold?
9 När hwilken det warder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertil wilje wi ock wara mins herras trälar. With whomsoever of thy servants it be found, both let him die, and we also will be my lord’s bondmen.
10 Han sade: Ja, ware som I hafwen sagt: När hwilkom det finnes, han ware min träl: men I skolen wara löse. And he said, Now also let it be according unto your words: he with whom it is found shall be my servant; and ye shall be blameless.
11 Och då de hastade sig, och lade hwar sin säck af ned på jordena, och hwar lät up sin säck. Then they speedily took down every man his sack to the ground, and opened every man his sack.
12 Och han sökte, och begynte på den första, in til den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck. And he searched, and began at the eldest, and left at the youngest: and the cup was found in Benjamin’s sack.
13 Då refwo de sin kläder, och ladde hwar uppå sin åsna, och foro åter in i staden. Then they rent their clothes, and laded every man his ass, and returned to the city.
14 Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus: Ty han war ändå der, och de föllo ned på jordena för honom. And Judah and his brethren came to Joseph’s house; for he was yet there: and they fell before him on the ground.
15 Joseph sade til dem: Hwi torden I det göra? Weten I icke, at en sådana man, som jag är, kunde spå til? And Joseph said unto them, What deed is this that ye have done? wot ye not that such a man as I can certainly divine?
16 Juda sade: Hwad skole wi säga minom herra, eller huru skole wi bära före? Gud hafwer funnit dina tjenares missgerningar: Si, wi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar. And Judah said, What shall we say unto my lord? what shall we speak? or how shall we clear ourselves? God hath found out the iniquity of thy servants: behold, we are my lord’s servants, both we, and he also with whom the cup is found.
17 Men han sade: Bort det, at jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall wara min träl: Men I farer med frid up til edar fader. And he said, God forbid that I should do so: but the man in whose hand the cup is found, he shall be my servant; and as for you, get you up in peace unto your father.
18 Då gick Juda til honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala et ord i dina öron, min herre, och din wrede harmes icke öfwer din tjenare; ty du äst såsom Pharao. Then Judah came near unto him, and said, Oh my lord, let thy servant, I pray thee, speak a word in my lord’s ears, and let not thine anger burn against thy servant: for thou art even as Pharaoh.
19 Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafwen I ock någon fader, eller broder? My lord asked his servants, saying, Have ye a father, or a brother?
20 Då swarade wi: Wi hafwe en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifwen igen af sine moder, och hans fader hafwer honom kär. And we said unto my lord, We have a father, an old man, and a child of his old age, a little one; and his brother is dead, and he alone is left of his mother, and his father loveth him.
21 Då sade du til dina tjenare: Hafwer honom hit ned til mig, och jag will göra honom godt. And thou saidst unto thy servants, Bring him down unto me, that I may set mine eyes upon him.
22 Men wi swarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader: Hwar han komme honom ifrå, dödde han. And we said unto my lord, The lad cannot leave his father: for if he should leave his father, his father would die.
23 Då sade du til dina tjenare: Hwar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon. And thou saidst unto thy servants, Except your youngest brother come down with you, ye shall see my face no more.
24 Då forom wi up til din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal. And it came to pass when we came up unto thy servant my father, we told him the words of my lord.
25 Då sade wår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning. And our father said, Go again, and buy us a little food.
26 Men wi sade: Wi kunne icke fara der ned, med mindre wår yngste broder är med oss, så wilje wi fara der ned: Ty wi kunne icke komma för dens mansens ögon, hwar wår yngste broder icke är med oss. And we said, We cannot go down: if our youngest brother be with us, then will we go down: for we may not see the man’s face, except our youngest brother be with us.
27 Då sade din tjenare, min fader, til oss: I weten, at min hustru hafwer födt mig twå: And thy servant my father said unto us, Ye know that my wife bare me two sons:
28 Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, at han skulle wara ihjälrifwen; och jag hafwer ej sett honom allt härtil. And the one went out from me, and I said, Surely he is torn in pieces; and I saw him not since:
29 Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom wederfars något ondt, så warden I drifwande min grå hår med sorg ned i grafwena. And if ye take this also from me, and mischief befall him, ye shall bring down my gray hairs with sorrow to the grave.
30 Om jag nu komme hem til din tjenare, min fader, och pilten wore icke med oss, efter hans själ hänger in til desses själ; Now therefore when I come to thy servant my father, and the lad be not with us; seeing that his life is bound up in the lad’s life;
31 Så sker det, då han ser, at pilten icke är tilstädes, at han dör: Så worde wi dine tjenare, dins tjenares, wårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafwena. It shall come to pass, when he seeth that the lad is not with us, that he will die: and thy servants shall bring down the gray hairs of thy servant our father with sorrow to the grave.
32 Ty jag, din tjenare, hafwer warit minom fader god för pilten, och sagt: Hafwer jag icke honom til dig igen, så will jag hafwa skuld i alla mina lifsdagar. For thy servant became surety for the lad unto my father, saying, If I bring him not unto thee, then I shall bear the blame to my father for ever.
33 Derföre, låt din tjenare blifwa här qwar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara up med sina bröder. Now therefore, I pray thee, let thy servant abide instead of the lad a bondman to my lord; and let the lad go up with his brethren.
34 Förty, huru skulle jag fara up til min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme. For how shall I go up to my father, and the lad be not with me? lest peradventure I see the evil that shall come on my father.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL