로그인

창세기 42장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 38절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Men då Jacob såg, at säd war fal i Egypten, sade han til sina söner: Hwi sen I icke til? Now when Jacob saw that there was corn in Egypt, Jacob said unto his sons, Why do ye look one upon another?
2 Si, jag hörer, at uti Egypten är säd nog, farer der ned, och köper oss säd, at wi må lefwa och icke dö. And he said, Behold, I have heard that there is corn in Egypt: get you down thither, and buy for us from thence; that we may live, and not die.
3 Så foro då tio Josephs bröder ned, at de skulle köpa säd i Egypten. And Joseph’s ten brethren went down to buy corn in Egypt.
4 Ty BenJamin Josephs broder lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt wederkomma. But Benjamin, Joseph’s brother, Jacob sent not with his brethren; for he said, Lest peradventure mischief befall him.
5 Så foro Israels barn åstad til at köpa säd med androm, som kommo med dem; ty det war ock dyr tid i Canaans lande. And the sons of Israel came to buy corn among those that came: for the famine was in the land of Canaan.
6 Men Joseph war rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i landena. Då nu hans bröder kommo til honom, föllo de ned på jordene för honom på sitt ansikte. And Joseph was the governor over the land, and he it was that sold to all the people of the land: and Joseph’s brethren came, and bowed down themselves before him with their faces to the earth.
7 Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts wara främmande emot dem, och talade skarpt med dem, och sade til dem: Hwadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land til at köpa spisning. And Joseph saw his brethren, and he knew them, but made himself strange unto them, and spake roughly unto them; and he said unto them, Whence come ye? And they said, From the land of Canaan to buy food.
8 Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom. And Joseph knew his brethren, but they knew not him.
9 Och Joseph tänkte på drömen, som honom hade drömt om dem, och sade til dem: I ären spejare, och ären komne til at bese, hwarest landet är öpet. And Joseph remembered the dreams which he dreamed of them, and said unto them, Ye are spies; to see the nakedness of the land ye are come.
10 De swarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne til at köpa spisning. And they said unto him, Nay, my lord, but to buy food are thy servants come.
11 Wi äre alle ens mans söner; wi äre redelige, och dine tjenare hafwa aldrig warit spejare. We are all one man’s sons; we are true men, thy servants are no spies.
12 Han sade til dem: Nej, utan I ären komne til at bese, hwarest landet är öpet. And he said unto them, Nay, but to see the nakedness of the land ye are come.
13 De swarade honom: Wi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och den yngste är när wår fader, men den ene är icke mer til. And they said, Thy servants are twelve brethren, the sons of one man in the land of Canaan; and, behold, the youngest is this day with our father, and one is not.
14 Joseph sade til dem: Detta är det jag hafwer sagt eder, spejare ären I. And Joseph said unto them, That is it that I spake unto you, saying, Ye are spies:
15 De uppå will jag pröfwa eder: Wid Pharaos lif, I skolen icke komma hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit. Hereby ye shall be proved: By the life of Pharaoh ye shall not go forth hence, except your youngest brother come hither.
16 Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder: Men I skolen wara fångne. Så will jag pröfwa edart tal, om i faren med sanningene eller icke. Ty hwar så icke, så ären I, wid Pharaos lif, spejare. Send one of you, and let him fetch your brother, and ye shall be kept in prison, that your words may be proved, whether there be any truth in you: or else by the life of Pharaoh surely ye are spies.
17 Och han lät dem allesamman i förwaring i tre dagar. And he put them all together into ward three days.
18 Om tredje dagen sade han til dem: Wiljen I lefwa, så görer alltså; ty jag fruktar Gud. And Joseph said unto them the third day, This do, and live; for I fear God:
19 Ären I redelige, så låter en edar broder ligga bunden i edart fängelse; men I farer bort, och förer hem hwad som I köpt hafwen emot hungeren. If ye be true men, let one of your brethren be bound in the house of your prison: go ye, carry corn for the famine of your houses:
20 Och förer edar yngsta broder hit til mig, så will jag tro edor ord, på det I icke skolen dö. Och de gjorde så. But bring your youngest brother unto me; so shall your words be verified, and ye shall not die. And they did so.
21 Men de talade inbördes: Detta hafwe wi förskyllat på wår broder, at wi såge hans själs ångest, då han bad oss, och wi wille intet höra honom; derför kommer nu denna bedröfwelsen öfwer oss. And they said one to another, We are verily guilty concerning our brother, in that we saw the anguish of his soul, when he besought us, and we would not hear; therefore is this distress come upon us.
22 Ruben swarade dem, och sade: Sade jag icke eder, då jag talade: Synder icke på pilten; och I willen icke hörat? Nu warder hans blod utkräfd. And Reuben answered them, saying, Spake I not unto you, saying, Do not sin against the child; and ye would not hear? therefore, behold, also his blood is required.
23 Men de wisste icke, at Joseph förstod det; ty han talade med dem med en tolk. And they knew not that Joseph understood them; for he spake unto them by an interpreter.
24 Och han wände sig ifrå dem, och gret. Då han nu wände sig åter til dem, och talade med dem, tog han Simeon utaf dem, och bandt honom för deras ögon. And he turned himself about from them, and wept; and returned to them again, and communed with them, and took from them Simeon, and bound him before their eyes.
25 Och gaf befallningen, at deras säckar skulle fyllas med mälning, och gifwas deras penningar igen, hwars i hans säck; dertil ock hwarjom sina täring på resone. Och man gjorde dem så. Then Joseph commanded to fill their sacks with corn, and to restore every man’s money into his sack, and to give them provision for the way: and thus did he unto them.
26 Och de lade sina waror på sina åsnar, och foro dädan. And they laded their asses with the corn, and departed thence.
27 Men då endera lät up sin säck, at han skulle fodra sin åsna i herberget, wardt han warse sina penningar, som lågo ofwan i säckenom; And as one of them opened his sack to give his ass provender in the inn, he espied his money; for, behold, it was in his sack’s mouth.
28 Och sade til sina bröder: Jag hafwer fått mina penningar igen; si, de äro i minom säck. Då förföll dem deras hjerta och förskräcktes inbördes, och sade: Hwi hafwer Gud gjort oss så? And he said unto his brethren, My money is restored; and, lo, it is even in my sack: and their heart failed them, and they were afraid, saying one to another, What is this that God hath done unto us?
29 Då de nu kommo hem til deras fader Jacob i Canaans lande, sade de honom allt det dem wederfarit war, och sade: And they came unto Jacob their father unto the land of Canaan, and told him all that befell unto them; saying,
30 Den mannen, som är herre i landet, talade skarpt til oss, och hölt oss för landsens spejare. The man, who is the lord of the land, spake roughly to us, and took us for spies of the country.
31 Och då wi swarade: Wi äre redelige, och hafwe aldrig warit spejare; And we said unto him, We are true men; we are no spies:
32 Utan ärom tolf bröder, wårs faders söner; en är icke mer til, och den yngste är ännu i denna dag när wår fader i Canaans lande; We be twelve brethren, sons of our father; one is not, and the youngest is this day with our father in the land of Canaan.
33 Sade han til oss: Deruppå will jag märkat, at I ären redelige: En edar broder låter när mig qwar, och tager nödtorft til edor hus, och farer bort: And the man, the lord of the country, said unto us, Hereby shall I know that ye are true men; leave one of your brethren here with me, and take food for the famine of your households, and be gone:
34 Och hemter edar yngsta broder hit til mig, så kan jag märka, at I icke ären spejare, utan redelige män; så will jag ock gifwa eder edar broder igen, och så må I bruka edart bästa i landena. And bring your youngest brother unto me: then shall I know that ye are no spies, but that ye are true men: so will I deliver you your brother, and ye shall traffick in the land.
35 Och då de slogo ut af säckarna, fann hwar och en sitt penningaknyte i sinom säck: Och då de sågo, at det war deras penningaknyte, wordo de, med deras fader, förskräckte. And it came to pass as they emptied their sacks, that, behold, every man’s bundle of money was in his sack: and when both they and their father saw the bundles of money, they were afraid.
36 Då sade Jacob deras fader: I hafwen gjort mig barnlös; Joseph är icke mera til, Simeon är ock icke mera til, BenJamin wiljen I taga ifrå mig: Det går allt öfwer mig. And Jacob their father said unto them, Me have ye bereaved of my children: Joseph is not, and Simeon is not, and ye will take Benjamin away: all these things are against me.
37 Ruben swarade sinom fader, och sade: Om jag icke förer dig honom hem igen, så dräp båda mina söner: Allenast gif honom i mina hand, jag will föra dig honom hem igen. And Reuben spake unto his father, saying, Slay my two sons, if I bring him not to thee: deliver him into my hand, and I will bring him to thee again.
38 Han sade: Min son skall icke fara ned med eder; ty hans broder är död, och han är allena igenblifwen: Om honom wederfores något ondt i wägen, der I resten, worden I drifwande min grå hår med sorg neder i grafwena. And he said, My son shall not go down with you; for his brother is dead, and he is left alone: if mischief befall him by the way in the which ye go, then shall ye bring down my gray hairs with sorrow to the grave.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL