욥기 31장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)
Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 욥기 (Job) · 40절 · 대역: King James Version
| 절 | Svenska Karl XII:s Bibel (1703) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru. | I made a covenant with mine eyes; why then should I think upon a maid? |
| 2 | Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene? | For what portion of God is there from above? and what inheritance of the Almighty from on high? |
| 3 | Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida? | Is not destruction to the wicked? and a strange punishment to the workers of iniquity? |
| 4 | Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger? | Doth not he see my ways, and count all my steps? |
| 5 | Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri? | If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit; |
| 6 | Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet. | Let me be weighed in an even balance, that God may know mine integrity. |
| 7 | Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer, | If my step hath turned out of the way, and mine heart walked after mine eyes, and if any blot hath cleaved to mine hands; |
| 8 | Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad. | Then let me sow, and let another eat; yea, let my offspring be rooted out. |
| 9 | Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr, | If mine heart have been deceived by a woman, or if I have laid wait at my neighbour’s door; |
| 10 | Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne; | Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her. |
| 11 | Ty det är en last och en missgerning för domarena. | For this is an heinous crime; yea, it is an iniquity to be punished by the judges. |
| 12 | Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade. | For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase. |
| 13 | Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte? | If I did despise the cause of my manservant or of my maidservant, when they contended with me; |
| 14 | Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker? | What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him? |
| 15 | Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena? | Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb? |
| 16 | Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta? | If I have withheld the poor from their desire, or have caused the eyes of the widow to fail; |
| 17 | Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf? | Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof; |
| 18 | Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat. | (For from my youth he was brought up with me, as with a father, and I have guided her from my mother’s womb;) |
| 19 | Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan? | If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering; |
| 20 | Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt? | If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep; |
| 21 | Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva, | If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate: |
| 22 | Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom. | Then let mine arm fall from my shoulder blade, and mine arm be broken from the bone. |
| 23 | Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära. | For destruction from God was a terror to me, and by reason of his highness I could not endure. |
| 24 | Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp? | If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, Thou art my confidence; |
| 25 | Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade? | If I rejoiced because my wealth was great, and because mine hand had gotten much; |
| 26 | Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick? | If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness; |
| 27 | Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand? | And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand: |
| 28 | Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene. | This also were an iniquity to be punished by the judge: for I should have denied the God that is above. |
| 29 | Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom? | If I rejoiced at the destruction of him that hated me, or lifted up myself when evil found him: |
| 30 | Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno. | Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul. |
| 31 | Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda. | If the men of my tabernacle said not, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied. |
| 32 | Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp. | The stranger did not lodge in the street: but I opened my doors to the traveller. |
| 33 | Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning? | If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom: |
| 34 | Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena. | Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, and went not out of the door? |
| 35 | Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak; | Oh that one would hear me! behold, my desire is, that the Almighty would answer me, and that mine adversary had written a book. |
| 36 | Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono. | Surely I would take it upon my shoulder, and bind it as a crown to me. |
| 37 | Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära. | I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him. |
| 38 | Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta; | If my land cry against me, or that the furrows likewise thereof complain; |
| 39 | Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt; | If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the owners thereof to lose their life: |
| 40 | Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord. | Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended. |
- 📚 Svenska Karl XII:s Bibel (1703) 책 목록
- 개역개정판 (1998)로
- 개역한글판 (1961)로
- 표준새번역 (1993)로
- King James Version로
- 🌐 다른 언어·판
Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL