로그인

요한복음 7장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 52절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom. After these things Jesus walked in Galilee: for he would not walk in Jewry, because the Jews sought to kill him.
2 Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid. Now the Jews’ feast of tabernacles was at hand.
3 Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör. His brethren therefore said unto him, Depart hence, and go into Judea, that thy disciples also may see the works that thou doest.
4 Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene. For there is no man that doeth any thing in secret, and he himself seeketh to be known openly. If thou do these things, shew thyself to the world.
5 Ty hans bröder trodde icke heller på honom. For neither did his brethren believe in him.
6 Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo. Then Jesus said unto them, My time is not yet come: but your time is alway ready.
7 Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond. The world cannot hate you; but me it hateth, because I testify of it, that the works thereof are evil.
8 Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad. Go ye up unto this feast: I go not up yet unto this feast; for my time is not yet full come.
9 Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen. When he had said these words unto them, he abode still in Galilee.
10 Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga. But when his brethren were gone up, then went he also up unto the feast, not openly, but as it were in secret.
11 Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han? Then the Jews sought him at the feast, and said, Where is he?
12 Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men hanforförer folket. And there was much murmuring among the people concerning him: for some said, He is a good man: others said, Nay; but he deceiveth the people.
13 Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull. Howbeit no man spake openly of him for fear of the Jews.
14 Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde. Now about the midst of the feast Jesus went up into the temple, and taught.
15 Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd? And the Jews marvelled, saying, How knoweth this man letters, having never learned?
16 Svarade dem Jesus, och sade; Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver, Jesus answered them, and said, My doctrine is not mine, but his that sent me.
17 Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf. If any man will do his will, he shall know of the doctrine, whether it be of God, or whether I speak of myself.
18 Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom. He that speaketh of himself seeketh his own glory: but he that seeketh his glory that sent him, the same is true, and no unrighteousness is in him.
19 Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig? Did not Moses give you the law, and yet none of you keepeth the law? Why go ye about to kill me?
20 Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig? The people answered and said, Thou hast a devil: who goeth about to kill thee?
21 Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på. Jesus answered and said unto them, I have done one work, and ye all marvel.
22 Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskaren I menniskona om Sabbathen, Moses therefore gave unto you circumcision; (not because it is of Moses, but of the fathers;) and ye on the sabbath day circumcise a man.
23 Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen? If a man on the sabbath day receive circumcision, that the law of Moses should not be broken; are ye angry at me, because I have made a man every whit whole on the sabbath day?
24 Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom. Judge not according to the appearance, but judge righteous judgment.
25 Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda? Then said some of them of Jerusalem, Is not this he, whom they seek to kill?
26 Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus? But, lo, he speaketh boldly, and they say nothing unto him. Do the rulers know indeed that this is the very Christ?
27 Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar. Howbeit we know this man whence he is: but when Christ cometh, no man knoweth whence he is.
28 Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen. Then cried Jesus in the temple as he taught, saying, Ye both know me, and ye know whence I am: and I am not come of myself, but he that sent me is true, whom ye know not.
29 Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig. But I know him: for I am from him, and he hath sent me.
30 Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen. Then they sought to take him: but no man laid hands on him, because his hour was not yet come.
31 Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver? And many of the people believed on him, and said, When Christ cometh, will he do more miracles than these which this man hath done?
32 Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom. The Pharisees heard that the people murmured such things concerning him; and the Pharisees and the chief priests sent officers to take him.
33 Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lef vandes vattens strömmar. Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lef vandes vattens strömmar. Then said Jesus unto them, Yet a little while am I with you, and then I go unto him that sent me.
34 I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma. Ye shall seek me, and shall not find me: and where I am, thither ye cannot come.
35 Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Männ han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna? Then said the Jews among themselves, Whither will he go, that we shall not find him? will he go unto the dispersed among the Gentiles, and teach the Gentiles?
36 Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma? What manner of saying is this that he said, Ye shall seek me, and shall not find me: and where I am, thither ye cannot come?
37 Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sågandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke. In the last day, that great day of the feast, Jesus stood and cried, saying, If any man thirst, let him come unto me, and drink.
38 — He that believeth on me, as the scripture hath said, out of his belly shall flow rivers of living water.
39 Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på farde; ty Jesus var icke ännu förklarad. (But this spake he of the Spirit, which they that believe on him should receive: for the Holy Ghost was not yet given; because that Jesus was not yet glorified.)
40 Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet. Many of the people therefore, when they heard this saying, said, Of a truth this is the Prophet.
41 En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen? Others said, This is the Christ. But some said, Shall Christ come out of Galilee?
42 Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var? Hath not the scripture said, That Christ cometh of the seed of David, and out of the town of Bethlehem, where David was?
43 Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull. So there was a division among the people because of him.
44 Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom. And some of them would have taken him; but no man laid hands on him.
45 Da kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit? Then came the officers to the chief priests and Pharisees; and they said unto them, Why have ye not brought him?
46 Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen. The officers answered, Never man spake like this man.
47 Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde? Then answered them the Pharisees, Are ye also deceived?
48 Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom? Have any of the rulers or of the Pharisees believed on him?
49 Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt. But this people who knoweth not the law are cursed.
50 Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem: Nicodemus saith unto them, (he that came to Jesus by night, being one of them,)
51 Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör? Doth our law judge any man, before it hear him, and know what he doeth?
52 Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen. They answered and said unto him, Art thou also of Galilee? Search, and look: for out of Galilee ariseth no prophet.
53 Och så gick hvar och en hem till sitt, And every man went unto his own house.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL