로그인

요한복음 8장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 59절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Då gick Jesus ut på Öljoberget. Jesus went unto the mount of Olives.
2 Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem. And early in the morning he came again into the temple, and all the people came unto him; and he sat down, and taught them.
3 Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram, And the scribes and Pharisees brought unto him a woman taken in adultery; and when they had set her in the midst,
4 Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor. They say unto him, Master, this woman was taken in adultery, in the very act.
5 Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du? Now Moses in the law commanded us, that such should be stoned: but what sayest thou?
6 Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena. This they said, tempting him, that they might have to accuse him. But Jesus stooped down, and with his finger wrote on the ground, as though he heard them not.
7 Närde nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne; So when they continued asking him, he lifted up himself, and said unto them, He that is without sin among you, let him first cast a stone at her.
8 Och böjde sig åter ned, och skref på jordena. And again he stooped down, and wrote on the ground.
9 När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes. And they which heard it, being convicted by their own conscience, went out one by one, beginning at the eldest, even unto the last: and Jesus was left alone, and the woman standing in the midst.
10 När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig? When Jesus had lifted up himself, and saw none but the woman, he said unto her, Woman, where are those thine accusers? hath no man condemned thee?
11 Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer j ag dig. Gack bort, och synda icke härefter. She said, No man, Lord. And Jesus said unto her, Neither do I condemn thee: go, and sin no more.
12 Åter talade Jesus till dem, sågandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus. Then spake Jesus again unto them, saying, I am the light of the world: he that followeth me shall not walk in darkness, but shall have the light of life.
13 Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant. The Pharisees therefore said unto him, Thou bearest record of thyself; thy record is not true.
14 Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går. Jesus answered and said unto them, Though I bear record of myself, yet my record is true: for I know whence I came, and whither I go; but ye cannot tell whence I come, and whither I go.
15 I domen efter köttet; jag dömer ingen. Ye judge after the flesh; I judge no man.
16 Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver. And yet if I judge, my judgment is true: for I am not alone, but I and the Father that sent me.
17 Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant. It is also written in your law, that the testimony of two men is true.
18 Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig. I am one that bear witness of myself, and the Father that sent me beareth witness of me.
19 Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader. Then said they unto him, Where is thy Father? Jesus answered, Ye neither know me, nor my Father: if ye had known me, ye should have known my Father also.
20 Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen. These words spake Jesus in the treasury, as he taught in the temple: and no man laid hands on him; for his hour was not yet come.
21 Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma. Then said Jesus again unto them, I go my way, and ye shall seek me, and shall die in your sins: whither I go, ye cannot come.
22 Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma? Then said the Jews, Will he kill himself? because he saith, Whither I go, ye cannot come.
23 Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene. And he said unto them, Ye are from beneath; I am from above: ye are of this world; I am not of this world.
24 Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder. I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I am he, ye shall die in your sins.
25 Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder. Then said they unto him, Who art thou? And Jesus saith unto them, Even the same that I said unto you from the beginning.
26 Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene. I have many things to say and to judge of you: but he that sent me is true; and I speak to the world those things which I have heard of him.
27 Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren. They understood not that he spake to them of the Father.
28 Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag. Then said Jesus unto them, When ye have lifted up the Son of man, then shall ye know that I am he, and that I do nothing of myself; but as my Father hath taught me, I speak these things.
29 Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är. And he that sent me is with me: the Father hath not left me alone; for I do always those things that please him.
30 När han detta talade, trodde månge på honom. As he spake these words, many believed on him.
31 Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar; Then said Jesus to those Jews which believed on him, If ye continue in my word, then are ye my disciples indeed;
32 Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri. And ye shall know the truth, and the truth shall make you free.
33 De svarade honom: Vi are Abrahams säd, och hafve aldrig någors trålar varit; huru säger då du: I skolen varda fri? They answered him, We be Abraham’s seed, and were never in bondage to any man: how sayest thou, Ye shall be made free?
34 Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, nan är syndenes träl. Jesus answered them, Verily, verily, I say unto you, Whosoever committeth sin is the servant of sin.
35 Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga. And the servant abideth not in the house for ever: but the Son abideth ever.
36 Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri. If the Son therefore shall make you free, ye shall be free indeed.
37 Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder. I know that ye are Abraham’s seed; but ye seek to kill me, because my word hath no place in you.
38 Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader. I speak that which I have seen with my Father: and ye do that which ye have seen with your father.
39 Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar. They answered and said unto him, Abraham is our father. Jesus saith unto them, If ye were Abraham’s children, ye would do the works of Abraham.
40 Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham. But now ye seek to kill me, a man that hath told you the truth, which I have heard of God: this did not Abraham.
41 I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi are icke oäcta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud. Ye do the deeds of your father. Then said they to him, We be not born of fornication; we have one Father, even God.
42 Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt. Jesus said unto them, If God were your Father, ye would love me: for I proceeded forth and came from God; neither came I of myself, but he sent me.
43 Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal. Why do ye not understand my speech? even because ye cannot hear my word.
44 I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader. Ye are of your father the devil, and the lusts of your father ye will do. He was a murderer from the beginning, and abode not in the truth, because there is no truth in him. When he speaketh a lie, he speaketh of his own: for he is a liar, and the father of it.
45 Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet. And because I tell you the truth, ye believe me not.
46 Hvilken af eder straffar mig for synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke? Which of you convinceth me of sin? And if I say the truth, why do ye not believe me?
47 Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi. He that is of God heareth God’s words: ye therefore hear them not, because ye are not of God.
48 Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen? Then answered the Jews, and said unto him, Say we not well that thou art a Samaritan, and hast a devil?
49 Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig. Jesus answered, I have not a devil; but I honour my Father, and ye do dishonour me.
50 Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer. And I seek not mine own glory: there is one that seeketh and judgeth.
51 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid. Verily, verily, I say unto you, If a man keep my saying, he shall never see death.
52 Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga. Then said the Jews unto him, Now we know that thou hast a devil. Abraham is dead, and the prophets; and thou sayest, If a man keep my saying, he shall never taste of death.
53 Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan? Art thou greater than our father Abraham, which is dead? and the prophets are dead: whom makest thou thyself?
54 Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud. Jesus answered, If I honour myself, my honour is nothing: it is my Father that honoureth me; of whom ye say, that he is your God:
55 Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal. Yet ye have not known him; but I know him: and if I should say, I know him not, I shall be a liar like unto you: but I know him, and keep his saying.
56 Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad. Your father Abraham rejoiced to see my day: and he saw it, and was glad.
57 Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett! Then said the Jews unto him, Thou art not yet fifty years old, and hast thou seen Abraham?
58 Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag. Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Before Abraham was, I am.
59 Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet. Then took they up stones to cast at him: but Jesus hid himself, and went out of the temple, going through the midst of them, and so passed by.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL