요나 1장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)
Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 요나 (Jonah) · 16절 · 대역: King James Version
| 절 | Svenska Karl XII:s Bibel (1703) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | HErrans ord skedde till Jona, Amitthai son, och sade: | Now the word of the Lord came unto Jonah the son of Amittai, saying, |
| 2 | Upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika derinne; förty hans ondska är kommen upp för mig. | Arise, go to Nineveh, that great city, and cry against it; for their wickedness is come up before me. |
| 3 | Men Jona stod upp, och flydde ifrå Herranom, och wille ut till hafs, och kom neder till Japho; och då han fann ett skepp, som till hafs fara wille, gaf han skepplön, och steg deruti, på det han skulle fara med dem till hafs, ifrå Herranom. | But Jonah rose up to flee unto Tarshish from the presence of the Lord, and went down to Joppa; and he found a ship going to Tarshish: so he paid the fare thereof, and went down into it, to go with them unto Tarshish from the presence of the Lord. |
| 4 | Då lät Herren komma ett stort wäder uppå hafwet, och en stor storm upphof sig på hafwet, så att man mente att skeppet skulle söndergå. | But the Lord sent out a great wind into the sea, and there was a mighty tempest in the sea, so that the ship was like to be broken. |
| 5 | Och skeppmännerna fruktade sig, och ropade hwar och en till sin gud, och kastade de tyg, som i skeppena woro, uti hafwet, att det skulle lättare warda; men Jona war stigen neder i skeppet, låg och sof. | Then the mariners were afraid, and cried every man unto his god, and cast forth the wares that were in the ship into the sea, to lighten it of them. But Jonah was gone down into the sides of the ship; and he lay, and was fast asleep. |
| 6 | Då gick skepparen till honom, och sade till honom: Hwi sofwer du? Statt upp, åkalla din Gud, att Gud till äfwentyrs wille tänka uppå oss, att wi icke förgås. | So the shipmaster came to him, and said unto him, What meanest thou, O sleeper? arise, call upon thy God, if so be that God will think upon us, that we perish not. |
| 7 | Och den ene sade till den andra: Kommer, wi wilje kasta lott, att wi förfara måge, för hwilkens skull oss så illa går. Och då de kastade lotten, råkade det på Jona. | And they said every one to his fellow, Come, and let us cast lots, that we may know for whose cause this evil is upon us. So they cast lots, and the lot fell upon Jonah. |
| 8 | Då sade de till honom: Säg oss, hwarföre går oss så illa? Hwad är din handel, och hwadan äst du kommen? Utaf hwad land äst du, och af hwad folk äst du? | Then said they unto him, Tell us, we pray thee, for whose cause this evil is upon us; What is thine occupation? and whence comest thou? what is thy country? and of what people art thou? |
| 9 | Han sade till dem: Jag är en Ebreer, och fruktar Herran Gud af himmelen, som hafwet och det torra gjort hafwer. | And he said unto them, I am an Hebrew; and I fear the Lord, the God of heaven, which hath made the sea and the dry land. |
| 10 | Då fruktade männerna storliga, och sade till honom: Hwi hafwer du då detta gjort? Ty de wisste, att han flydde ifrå Herranom; ty han hade sagt dem det. | Then were the men exceedingly afraid, and said unto him, Why hast thou done this? For the men knew that he fled from the presence of the Lord, because he had told them. |
| 11 | Då sade de till honom: Hwad skole wi då göra med dig, på det hafwet måtte oss stilla warda? Ty hafwet gick fast uppå dem. | Then said they unto him, What shall we do unto thee, that the sea may be calm unto us? for the sea wrought, and was tempestuous. |
| 12 | Han sade till dem: Tager och kaster mig i hafwet, så stillas eder hafwet; ty jag wet, att sådana stor storm öfwer eder kommer för mina skull. | And he said unto them, Take me up, and cast me forth into the sea; so shall the sea be calm unto you: for I know that for my sake this great tempest is upon you. |
| 13 | Och männerna rodde, att de måtte åter komma till lands igen; men de kunde intet: ty hafwet gick swårliga uppå dem. | Nevertheless the men rowed hard to bring it to the land; but they could not: for the sea wrought, and was tempestuous against them. |
| 14 | Då ropade de till Herran, och sade: Ack! Herre, låt oss icke förgås för denna mansens själs skull, och räkna oss icke oskyldigt blod till; ty du, Herre, gör, såsom dig täckes. | Wherefore they cried unto the Lord, and said, We beseech thee, O Lord, we beseech thee, let us not perish for this man’s life, and lay not upon us innocent blood: for thou, O Lord, hast done as it pleased thee. |
| 15 | Och de togo Jona, och kastade honom i hafwet; då wände hafwet igen af sinom storm. | So they took up Jonah, and cast him forth into the sea: and the sea ceased from her raging. |
| 16 | Och männerna fruktade Herran storliga, och gjorde Herranom offer och löfte. | Then the men feared the Lord exceedingly, and offered a sacrifice unto the Lord, and made vows. |
| 17 | — | Now the Lord had prepared a great fish to swallow up Jonah. And Jonah was in the belly of the fish three days and three nights. |
- 📚 Svenska Karl XII:s Bibel (1703) 책 목록
- 개역개정판 (1998)로
- 개역한글판 (1961)로
- 표준새번역 (1993)로
- King James Version로
- 🌐 다른 언어·판
Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL