마태복음 14장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 36절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha JEsu rykte;
2 Och sade til sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är upstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
4 Förty Johannes hade sagt til honom: Dig är icke låfligit hafwa henne.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem, och det behagade Herodi.
7 Därföre låfwade han henne wid en ed, at han wille gifwa henne, hwad hon begärade.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tilförene: Gif mig här på et fat Johannis Döparens hufwud.
9 Och Konungen blef bedröfwad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfwer bord med honom, böd han, at det skulle gifwas henne.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufwud i häktelset.
11 Och hans hufwud wardt framburit på et fat, och gifwit pigone; och hon bar det til sina moder.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofwo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det JEsu.
13 När JEsus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom til fot ifrå städerna.
14 Och JEsus gick ut, och såg det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem, och gjorde deras kranka helbregda.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, at de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
16 Då sade JEsus til dem: Det görs icke behof, at de bortgå; gifwer I dem äta.
17 Då sade de til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar.
18 Sade han: Tager mig dem hit.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfwo så folken.
20 Och de åto alle, och wordo mätte. Och de togo up det öfwer war i styckom, tolf korgar fulla.
21 Och de som ätit hade woro wid femtusend män, förutan qwinnor och barn.
22 Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at de skulle stiga i skeppet, och fara fram före utöfwer, så länge han skilde folket ifrå sig.
23 Och när han hade skilt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han der allena.
24 Men skeppet war då allaredo midt på hafwet, och led plats i wågene; förty wädret war emot.
25 Men i den fjerde wäktene om nattene kom JEsus til dem, gångandes på hafwet.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafwet, wordo de förfärade, och sade: Det är et spökelse; och ropade af räddhoga.
27 Men JEsus talade dem strax til, och sade: Warer wid et godt mod; det är jag, warer icke förfärade.
28 Då swarade honom Petrus, och sade: HERre, äret du, så bjud mig komma til dig uppå wattnet.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum.
30 Men när han såg at wädret war starkt, wardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: HERre, hjelp mig.
31 Och strax räckte JEsus ut handena, och fattade uti honom, och sade til honom: O du klentrogne, hwi twiflade du?
32 Och när de woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig.
33 Men de som woro i skeppet gingo fram, och tilbådo honom, och sade: Wisserliga äst du Guds Son.
34 Och när de woro öfwerfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
35 Och när folket der sammastädes förnummo honom, sände de bud i hela landet deromkring, och hade alla sjuka til honom:
36 Och bådo honom, at de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de som togo deruppå blefwo alle helbregda.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗