로그인

마태복음 14장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha JEsu rykte; At that time Herod the tetrarch heard of the fame of Jesus,
2 Och sade til sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är upstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter. And said unto his servants, This is John the Baptist; he is risen from the dead; and therefore mighty works do shew forth themselves in him.
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull. For Herod had laid hold on John, and bound him, and put him in prison for Herodias’ sake, his brother Philip’s wife.
4 Förty Johannes hade sagt til honom: Dig är icke låfligit hafwa henne. For John said unto him, It is not lawful for thee to have her.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet. And when he would have put him to death, he feared the multitude, because they counted him as a prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem, och det behagade Herodi. But when Herod’s birthday was kept, the daughter of Herodias danced before them, and pleased Herod.
7 Därföre låfwade han henne wid en ed, at han wille gifwa henne, hwad hon begärade. Whereupon he promised with an oath to give her whatsoever she would ask.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tilförene: Gif mig här på et fat Johannis Döparens hufwud. And she, being before instructed of her mother, said, Give me here John Baptist’s head in a charger.
9 Och Konungen blef bedröfwad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfwer bord med honom, böd han, at det skulle gifwas henne. And the king was sorry: nevertheless for the oath’s sake, and them which sat with him at meat, he commanded it to be given her.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufwud i häktelset. And he sent, and beheaded John in the prison.
11 Och hans hufwud wardt framburit på et fat, och gifwit pigone; och hon bar det til sina moder. And his head was brought in a charger, and given to the damsel: and she brought it to her mother.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofwo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det JEsu. And his disciples came, and took up the body, and buried it, and went and told Jesus.
13 När JEsus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom til fot ifrå städerna. When Jesus heard of it, he departed thence by ship into a desert place apart: and when the people had heard thereof, they followed him on foot out of the cities.
14 Och JEsus gick ut, och såg det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem, och gjorde deras kranka helbregda. And Jesus went forth, and saw a great multitude, and was moved with compassion toward them, and he healed their sick.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, at de må gå bort i byarna, och köpa sig mat. And when it was evening, his disciples came to him, saying, This is a desert place, and the time is now past; send the multitude away, that they may go into the villages, and buy themselves victuals.
16 Då sade JEsus til dem: Det görs icke behof, at de bortgå; gifwer I dem äta. But Jesus said unto them, They need not depart; give ye them to eat.
17 Då sade de til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar. And they say unto him, We have here but five loaves, and two fishes.
18 Sade han: Tager mig dem hit. He said, Bring them hither to me.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfwo så folken. And he commanded the multitude to sit down on the grass, and took the five loaves, and the two fishes, and looking up to heaven, he blessed, and brake, and gave the loaves to his disciples, and the disciples to the multitude.
20 Och de åto alle, och wordo mätte. Och de togo up det öfwer war i styckom, tolf korgar fulla. And they did all eat, and were filled: and they took up of the fragments that remained twelve baskets full.
21 Och de som ätit hade woro wid femtusend män, förutan qwinnor och barn. And they that had eaten were about five thousand men, beside women and children.
22 Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at de skulle stiga i skeppet, och fara fram före utöfwer, så länge han skilde folket ifrå sig. And straightway Jesus constrained his disciples to get into a ship, and to go before him unto the other side, while he sent the multitudes away.
23 Och när han hade skilt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han der allena. And when he had sent the multitudes away, he went up into a mountain apart to pray: and when the evening was come, he was there alone.
24 Men skeppet war då allaredo midt på hafwet, och led plats i wågene; förty wädret war emot. But the ship was now in the midst of the sea, tossed with waves: for the wind was contrary.
25 Men i den fjerde wäktene om nattene kom JEsus til dem, gångandes på hafwet. And in the fourth watch of the night Jesus went unto them, walking on the sea.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafwet, wordo de förfärade, och sade: Det är et spökelse; och ropade af räddhoga. And when the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they cried out for fear.
27 Men JEsus talade dem strax til, och sade: Warer wid et godt mod; det är jag, warer icke förfärade. But straightway Jesus spake unto them, saying, Be of good cheer; it is I; be not afraid.
28 Då swarade honom Petrus, och sade: HERre, äret du, så bjud mig komma til dig uppå wattnet. And Peter answered him and said, Lord, if it be thou, bid me come unto thee on the water.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum. And he said, Come. And when Peter was come down out of the ship, he walked on the water, to go to Jesus.
30 Men när han såg at wädret war starkt, wardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: HERre, hjelp mig. But when he saw the wind boisterous, he was afraid; and beginning to sink, he cried, saying, Lord, save me.
31 Och strax räckte JEsus ut handena, och fattade uti honom, och sade til honom: O du klentrogne, hwi twiflade du? And immediately Jesus stretched forth his hand, and caught him, and said unto him, O thou of little faith, wherefore didst thou doubt?
32 Och när de woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig. And when they were come into the ship, the wind ceased.
33 Men de som woro i skeppet gingo fram, och tilbådo honom, och sade: Wisserliga äst du Guds Son. Then they that were in the ship came and worshipped him, saying, Of a truth thou art the Son of God.
34 Och när de woro öfwerfarne, kommo de uti det landet Genesaret. And when they were gone over, they came into the land of Gennesaret.
35 Och när folket der sammastädes förnummo honom, sände de bud i hela landet deromkring, och hade alla sjuka til honom: And when the men of that place had knowledge of him, they sent out into all that country round about, and brought unto him all that were diseased;
36 Och bådo honom, at de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de som togo deruppå blefwo alle helbregda. And besought him that they might only touch the hem of his garment: and as many as touched were made perfectly whole.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL