마태복음 13장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 58절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 På den dagen gick JEsus ut af huset, och satte sig utmed hafwet.
2 Och der församlades mycket folk til honom, så at han steg uti et skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.
3 Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.
4 Och när han sådde, föll somt wid wägen, och kommo foglarne, och åto det up.
5 Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord, och gick snart up; ty det hade icke djupa jord:
6 Men när solen gick up, förwissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.
7 Och somt föll ibland törne; och törnebuskarne upwäxte, och förqwafde det.
8 Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
9 Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.
10 Då stego Lärjungarne fram, och sade til honom: Hwi talar du til dem med liknelser?
11 Då swarade han dem, och sade: Eder är gifwet at weta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifwet.
12 Ty hwilken som hafwer, honom skall gifwas, at han skall nog hafwa; men den som icke hafwer, af honom skall ock warda tagit det han hafwer.
13 Fördenskull talar jag dem til med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.
14 Och på dem warder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.
15 Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafwa de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omwända sig, at jag måtte hela dem.
16 Men salig äro edor ögon, at de se, ocn edor öron, at de höra.
17 Sannerliga säger jag eder, at månge Propheter och rättfärdige hafwa begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.
18 Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.
19 Hwar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifwer det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den, som wid wägen sådder war.
20 Men den som war sådder på stenören. är den som hörer ordet, och tager det strax gladeliga;
21 Men han hafwer ingen rot i sig sjelf, utan står til en tid; och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, strax förargas han.
22 Men den som war sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse werldenes bekymmer, och rikedomsens swek förqwäfwer ordet; och han blifwer utan frukt.
23 Men den som war sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det, och bär också frukt, så at somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
24 En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker:
25 Men då folket sof, kom hans owän, och sådde ogräs midt ibland hwetet; och gick sin wäg.
26 Då nu säden wäxte, och bar frukt, syntes ock ogräset.
27 Då gingo husbondans tjenare fram, och sade til honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hwadan hafwer han då ogräs?
28 Då sade han til dem: Det hafwer owännen gjort. Sade tjenarena til honom: Will du, at wi gåm, och hemte det bort.
29 Då sade han: Nej, på det at, när I uprycken ogräset, I icke skolen ock dermed uprycka hwetet.
30 Låter båda wäxa intil skördetiden, och i skördetiden will jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, til at upbrännas; men hwetet församler i mina lado.
31 En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt et senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;
32 Hwilket minst är af all frö; men när det warder upwäxt, är det störst ibland krydder, och blifwer et trä, så at foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qwistar.
33 En annor liknelse sade han til dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hwilken en qwinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, til dess det blef alltsammans surt.
34 Detta allt talade JEsus i liknelser til folket; och utan liknelse talade han intet til dem;
35 At det skulle fullkomnas, som sagdt war genom Propheten, som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit warit hafwer, ifrå werldenes begynnelse.
36 Då skiljde JEsus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.
37 Då swarade han, och sade til dem: Menniskones Son är den, som den goda sädena sår.
38 Åkren är werlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.
39 Owännen, som sådde, är djefwulen; skördetiden är werldenes ände; skördemännerne äro Änglarna.
40 Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes up med eld; så skall det ske på denna werldenes ände.
41 Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;
42 Och skola kasta dem uti en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.
43 Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.
44 Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold war uti en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafwer deraf, går han bort, och säljer allt det han hafwer, och köper den åkren.
45 Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda pärlor:
46 Och när han hade funnit ena kosteliga pärlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.
47 Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafwet, och församlade allahanda fiskar:
48 Och när hon wardt full, drogo de henne til lands, och såto så, och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.
49 Så skall det ock ske på werldenes ända: Änglarne skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättwisa:
50 Och kasta dem i en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.
51 Då sade JEsus til dem: Förstoden I detta allt? Sado de til honom: Ja, HERre.
52 Då sade han til dem: Derföre, hwar och en Skriftlärd, som til himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.
53 Och def begaf sig, när JEsus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan:
54 Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo; så at de ock förundrade sig storliga, och sade: Hwadan kommer denne sådana wisdom och krafter?
55 Är han icke en timmermans son? Heter icke hans moder Maria? Och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?
56 Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hwadan kommer honom då allt detta?
57 Och de förargades öfwer honom. Men JEsus sade til dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.
58 Och han gjorde der icke mång tekn, för deras otros skull.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗