누가복음 23장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 56절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 Och begynte till att klaga nå honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft stundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades fä se något tecken göras af honom.
9 Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, er I anklagen honom före;
15 Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 Derföre vill jag näpsan och släppan.
17 Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelf va, och öfver edor barn.
29 Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds ut korade.
36 Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hadde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 Och allt folket, som ditgånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗