로그인

시편 78편 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 시편 (Psalms) · 72절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal. Give ear, O my people, to my law: incline your ears to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter; I will open my mouth in a parable: I will utter dark sayings of old:
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva; Which we have heard and known, and our fathers have told us.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver. We will not hide them from their children, shewing to the generation to come the praises of the Lord, and his strength, and his wonderful works that he hath done.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn; For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom; That the generation to come might know them, even the children which should be born; who should arise and declare them to their children:
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud; That they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments:
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud; And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that set not their heart aright, and whose spirit was not stedfast with God.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom. The children of Ephraim, being armed, and carrying bows, turned back in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag; They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade. And forgat his works, and his wonders that he had shewed them.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan. Marvellous things did he in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur. He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters to stand as an heap.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld. In the daytime also he led them with a cloud, and all the night with a light of fire.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest; He clave the rocks in the wilderness, and gave them drink as out of the great depths.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar. He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene; And they sinned yet more against him by provoking the most High in the wilderness.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar; And they tempted God in their heart by asking meat for their lust.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene? Yea, they spake against God; they said, Can God furnish a table in the wilderness?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött? Behold, he smote the rock, that the waters gushed out, and the streams overflowed; can he give bread also? can he provide flesh for his people?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel; Therefore the Lord heard this, and was wroth: so a fire was kindled against Jacob, and anger also came up against Israel;
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp. Because they believed not in God, and trusted not in his salvation:
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar; Though he had commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd. And had rained down manna upon them to eat, and had given them of the corn of heaven.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest. Man did eat angels’ food: he sent them meat to the full.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder; He caused an east wind to blow in the heaven: and by his power he brought in the south wind.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet; He rained flesh also upon them as dust, and feathered fowls like as the sand of the sea:
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde. And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta. So they did eat, and were well filled: for he gave them their own desire;
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf, They were not estranged from their lust. But while their meat was yet in their mouths,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel. The wrath of God came upon them, and slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under. For all this they sinned still, and believed not for his wondrous works.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda. Therefore their days did he consume in vanity, and their years in trouble.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud; When he slew them, then they sought him: and they returned and enquired early after God.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare; And they remembered that God was their rock, and the high God their redeemer.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo. Nevertheless they did flatter him with their mouth, and they lied unto him with their tongues.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund. For their heart was not right with him, neither were they stedfast in his covenant.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå. But he, being full of compassion, forgave their iniquity, and destroyed them not: yea, many a time turned he his anger away, and did not stir up all his wrath.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen. For he remembered that they were but flesh; a wind that passeth away, and cometh not again.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene. How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel. Yea, they turned back and tempted God, and limited the Holy One of Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna; They remembered not his hand, nor the day when he delivered them from the enemy.
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan. How he had wrought his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan:
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde. And had turned their rivers into blood; and their floods, that they could not drink.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade; He sent divers sorts of flies among them, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom. He gave also their increase unto the caterpiller, and their labour unto the locust.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel. He destroyed their vines with hail, and their sycomore trees with frost.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande. He gave up their cattle also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra. He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and trouble, by sending evil angels among them.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie. He made a way to his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom; And smote all the firstborn in Egypt; the chief of their strength in the tabernacles of Ham:
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene. But made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet; And he led them on safely, so that they feared not: but the sea overwhelmed their enemies.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver; And he brought them to the border of his sanctuary, even to this mountain, which his right hand had purchased.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom. He cast out the heathen also before them, and divided them an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd; Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies:
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge; But turned back, and dealt unfaithfully like their fathers: they were turned aside like a deceitful bow.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar; For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga; When God heard this, he was wroth, and greatly abhorred Israel:
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde; So that he forsook the tabernacle of Shiloh, the tent which he placed among men;
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer; And delivered his strength into captivity, and his glory into the enemy’s hand.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf. He gave his people over also unto the sword; and was wroth with his inheritance.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva. The fire consumed their young men; and their maidens were not given to marriage.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle. Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer; Then the Lord awaked as one out of sleep, and like a mighty man that shouteth by reason of wine.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem; And he smote his enemies in the hinder parts: he put them to a perpetual reproach.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte; Moreover he refused the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim:
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade; But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall; And he built his sanctuary like high palaces, like the earth which he hath established for ever.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen. He chose David also his servant, and took him from the sheepfolds:
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel. From following the ewes great with young he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit. So he fed them according to the integrity of his heart; and guided them by the skilfulness of his hands.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL