시편 78편 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 시편 (Psalms) · 72절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗