마가복음 4장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 41절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
2 Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
3 Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
4 Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
5 Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
6 Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
7 Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
8 Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
9 Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
10 Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
11 Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
12 På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
13 Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
14 Sädesmannen sår ordet.
15 Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
16 Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
17 Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
18 Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
19 Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt.
20 Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
21 Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
22 Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
23 Den der öron hafver till att höra, han höre.
24 Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
25 Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
26 Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
27 Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
28 Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
29 När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
30 Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
31 Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
32 Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
33 Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
34 Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
35 Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
36 Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
37 Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
38 Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
39 Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
40 Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
41 Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗