로그인

누가복음 24장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 53절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem. Now upon the first day of the week, very early in the morning, they came unto the sepulchre, bringing the spices which they had prepared, and certain others with them.
2 Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene; And they found the stone rolled away from the sepulchre.
3 Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen. And they entered in, and found not the body of the Lord Jesus.
4 Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder. And it came to pass, as they were much perplexed thereabout, behold, two men stood by them in shining garments:
5 Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda? And as they were afraid, and bowed down their faces to the earth, they said unto them, Why seek ye the living among the dead?
6 Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen, He is not here, but is risen: remember how he spake unto you when he was yet in Galilee,
7 Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen. Saying, The Son of man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.
8 Och så begynte de komma ihåg hans ord; And they remembered his words,
9 Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm. And returned from the sepulchre, and told all these things unto the eleven, and to all the rest.
10 Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna. It was Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and other women that were with them, which told these things unto the apostles.
11 Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet. And their words seemed to them as idle tales, and they believed them not.
12 Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var. Then arose Peter, and ran unto the sepulchre; and stooping down, he beheld the linen clothes laid by themselves, and departed, wondering in himself at that which was come to pass.
13 Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus. And, behold, two of them went that same day to a village called Emmaus, which was from Jerusalem about threescore furlongs.
14 Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var. And they talked together of all these things which had happened.
15 Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem. And it came to pass, that, while they communed together and reasoned, Jesus himself drew near, and went with them.
16 Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom. But their eyes were holden that they should not know him.
17 Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade? And he said unto them, What manner of communications are these that ye have one to another, as ye walk, and are sad?
18 Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar? And the one of them, whose name was Cleopas, answering said unto him, Art thou only a stranger in Jerusalem, and hast not known the things which are come to pass there in these days?
19 Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena; And he said unto them, What things? And they said unto him, Concerning Jesus of Nazareth, which was a prophet mighty in deed and word before God and all the people:
20 Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom. And how the chief priests and our rulers delivered him to be condemned to death, and have crucified him.
21 Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde. But we trusted that it had been he which should have redeemed Israel: and beside all this, to day is the third day since these things were done.
22 Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena; Yea, and certain women also of our company made us astonished, which were early at the sepulchre;
23 Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver. And when they found not his body, they came, saying, that they had also seen a vision of angels, which said that he was alive.
24 Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet. And certain of them which were with us went to the sepulchre, and found it even so as the women had said: but him they saw not.
25 Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva. Then he said unto them, O fools, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken:
26 Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet? Ought not Christ to have suffered these things, and to enter into his glory?
27 Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom. And beginning at Moses and all the prophets, he expounded unto them in all the scriptures the things concerning himself.
28 Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram. And they drew nigh unto the village, whither they went: and he made as though he would have gone further.
29 Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem. But they constrained him, saying, Abide with us: for it is toward evening, and the day is far spent. And he went in to tarry with them.
30 Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem. And it came to pass, as he sat at meat with them, he took bread, and blessed it, and brake, and gave to them.
31 Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn. And their eyes were opened, and they knew him; and he vanished out of their sight.
32 Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna? And they said one to another, Did not our heart burn within us, while he talked with us by the way, and while he opened to us the scriptures?
33 Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro; And they rose up the same hour, and returned to Jerusalem, and found the eleven gathered together, and them that were with them,
34 De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone. Saying, The Lord is risen indeed, and hath appeared to Simon.
35 Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet. And they told what things were done in the way, and how he was known of them in breaking of bread.
36 Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder. And as they thus spake, Jesus himself stood in the midst of them, and saith unto them, Peace be unto you.
37 Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda. But they were terrified and affrighted, and supposed that they had seen a spirit.
38 Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta? And he said unto them, Why are ye troubled? and why do thoughts arise in your hearts?
39 Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva. Behold my hands and my feet, that it is I myself: handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have.
40 Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter. And when he had thus spoken, he shewed them his hands and his feet.
41 Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta? And while they yet believed not for joy, and wondered, he said unto them, Have ye here any meat?
42 Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako. And they gave him a piece of a broiled fish, and of an honeycomb.
43 Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn. And he took it, and did eat before them.
44 Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig. And he said unto them, These are the words which I spake unto you, while I was yet with you, that all things must be fulfilled, which were written in the law of Moses, and in the prophets, and in the psalms, concerning me.
45 Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna; Then opened he their understanding, that they might understand the scriptures,
46 Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda; And said unto them, Thus it is written, and thus it behoved Christ to suffer, and to rise from the dead the third day:
47 Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem. And that repentance and remission of sins should be preached in his name among all nations, beginning at Jerusalem.
48 Och I ären vittne till allt detta. And ye are witnesses of these things.
49 Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene. And, behold, I send the promise of my Father upon you: but tarry ye in the city of Jerusalem, until ye be endued with power from on high.
50 Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem. And he led them out as far as to Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them.
51 Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen. And it came to pass, while he blessed them, he was parted from them, and carried up into heaven.
52 Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje; And they worshipped him, and returned to Jerusalem with great joy:
53 Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen. And were continually in the temple, praising and blessing God. Amen.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL