로그인

출애굽기 33장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 출애굽기 (Exodus) · 23절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 HERren sade till Mose: Gack, drag hädan, du och folket,som du utur Egypti land fört hafwer, in uti det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob sworit hafwer, och sagt: Dine säd will jag gifwa det; And the Lord said unto Moses, Depart, and go up hence, thou and the people which thou hast brought up out of the land of Egypt, unto the land which I sware unto Abraham, to Isaac, and to Jacob, saying, Unto thy seed will I give it:
2 Och will sända min Ängel före dig, och utdrifwa de Cananeer, Amoreer, Hetheer, Phereseer, Heveer, och Jebuseer. And I will send an angel before thee; and I will drive out the Canaanite, the Amorite, and the Hittite, and the Perizzite, the Hivite, and the Jebusite:
3 Inuti det land, der mjölk och hannog uti flyter; ty jag will icke draga upp med dig; förty du äst ett hårdnackadt folk; jag måtte tilläfwentyrs i wägenom uppfräta dig. Unto a land flowing with milk and honey: for I will not go up in the midst of thee; for thou art a stiffnecked people: lest I consume thee in the way.
4 Då folket detta onda talet hörde, wordo de ångse; och ingen drog sin prydning på sig. And when the people heard these evil tidings, they mourned: and no man did put on him his ornaments.
5 Och HERren sade till Mose: Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackadt folk: Jag warder en gång kommandes med hast öfwer dig, och förgör dig. Och nu lägg dina prydning af dig, att jag må weta hwad jag skall göra dig. For the Lord had said unto Moses, Say unto the children of Israel, Ye are a stiffnecked people: I will come up into the midst of thee in a moment, and consume thee: therefore now put off thy ornaments from thee, that I may know what to do unto thee.
6 Så lade Israels barn deras prydning af sig, inför Horebs berg. And the children of Israel stripped themselves of their ornaments by the mount Horeb.
7 Så tog Mose tabernaklet, och slog det upp ute, långt ifrå lägret, och kallade det wittnesbördsens tabernakel. Och hwilken der något wille fråga HERran, han måste gå till wittnesbördsens tabernakel ut för lägret. And Moses took the tabernacle, and pitched it without the camp, afar off from the camp, and called it the Tabernacle of the congregation. And it came to pass, that every one which sought the Lord went out unto the tabernacle of the congregation, which was without the camp.
8 Och när Mose gick ut till tabernaklet, så stod allt folket upp, och hwar och en trädde i sins tjälls dörr, och sågo efter honom, tilldeß han kom in uti tabernaklet. And it came to pass, when Moses went out unto the tabernacle, that all the people rose up, and stood every man at his tent door, and looked after Moses, until he was gone into the tabernacle.
9 Och när Mose kom in uti tabernaklet, så kom molnstoden neder, och stod i tabernaklens dörr, och talade med Mose. And it came to pass, as Moses entered into the tabernacle, the cloudy pillar descended, and stood at the door of the tabernacle, and the Lord talked with Moses.
10 Och allt folket såg molnstodena stå uti tabernaklens dörr; och stodo upp, och bugade sig hwar och en i sins tjälls dörr. And all the people saw the cloudy pillar stand at the tabernacle door: and all the people rose up and worshipped, every man in his tent door.
11 Och HERren talade med Mose, ansigte mot ansigte, såsom en man talar med sin wän. Och när han wände om igen till lägret, gick icke hans tjenare, den unge mannen Josua, Runs son, utu tabernaklet. And the Lord spake unto Moses face to face, as a man speaketh unto his friend. And he turned again into the camp: but his servant Joshua, the son of Nun, a young man, departed not out of the tabernacle.
12 Och Mose sade till HERran: Si, du säger till mig. För mig detta folket upp; och du låter mig icke weta, hwem du will sända med mig, och besynnerliga efter du sagt hafwer: Jag känner dig wid namn, och du hafwer funnit nåde för min ögon. And Moses said unto the Lord, See, thou sayest unto me, Bring up this people: and thou hast not let me know whom thou wilt send with me. Yet thou hast said, I know thee by name, and thou hast also found grace in my sight.
13 Hafwer jag då funnit nåde för din ögon, så låt mig weta din wäg, der jag af förnimma må, att jag finner nåde för din ögon; och se dock dertil, att detta folket är ditt folk. Now therefore, I pray thee, if I have found grace in thy sight, shew me now thy way, that I may know thee, that I may find grace in thy sight: and consider that this nation is thy people.
14 Han sade: Mitt ansigte warder gåendes, dermed will jag leda dig. And he said, My presence shall go with thee, and I will give thee rest.
15 Han sade till honom: Om ditt ansigte icke går, så låt oß intet komma hädan af detta rum. And he said unto him, If thy presence go not with me, carry us not up hence.
16 Ty hwarpå skall det dock förnummet warda, att jag och ditt folk hafwa funnit nåde för din ögon, utan då du går med oß; på det att jag och ditt folk måga warda något besynnerligit för allt folk, som på jordene är? For wherein shall it be known here that I and thy people have found grace in thy sight? is it not in that thou goest with us? so shall we be separated, I and thy people, from all the people that are upon the face of the earth.
17 HERren sade till Mose: Såsom du nu sade, så will jag ock göra; ty du hafwer funnit nåde för min ögon, och jag känner dig wid namn. And the Lord said unto Moses, I will do this thing also that thou hast spoken: for thou hast found grace in my sight, and I know thee by name.
18 Men han sade: Låt mig då se dina härlighet. And he said, I beseech thee, shew me thy glory.
19 Och han sade: Jag will låta allt mitt goda gå framföre ditt ansigte, och will låta predika HERrans Namn för dig. Men hwem jag är gunstig, honom är jag gunstig, och öfwer hwem jag mig förbarmar, den förbarmar jag mig öfwer. And he said, I will make all my goodness pass before thee, and I will proclaim the name of the Lord before thee; and will be gracious to whom I will be gracious, and will shew mercy on whom I will shew mercy.
20 Och sade ytterligare: Du kan icke se mitt ansigte; förty ingen menniska, som mig ser, kan lefwa. And he said, Thou canst not see my face: for there shall no man see me, and live.
21 Och HERren sade ytterligare: Si, här är ett rum när mig; der skall du stiga upp på klippona. And the Lord said, Behold, there is a place by me, and thou shalt stand upon a rock:
22 När då min härlighet går framom, will jag sätta dig in i stenklyftona: Och min hand skall hålla öfwer dig, tilldeß jag kommer framom. And it shall come to pass, while my glory passeth by, that I will put thee in a clift of the rock, and will cover thee with my hand while I pass by:
23 Och när jag tager mina hand af dig, skall du få se mig på baken; men mitt ansigte kan man icke se. And I will take away mine hand, and thou shalt see my back parts: but my face shall not be seen.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL