로그인

출애굽기 16장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 출애굽기 (Exodus) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Från Elim drogo de, och som hela hopen Israels barn uti den öknena Sin, hwilken ligger emellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i den andra månadenom, sedan de utur Egypti land gångne woro. And they took their journey from Elim, and all the congregation of the children of Israel came unto the wilderness of Sin, which is between Elim and Sinai, on the fifteenth day of the second month after their departing out of the land of Egypt.
2 Och hela menigheten af Israels barn knorrade emot Mose och Aaron uti öknene; And the whole congregation of the children of Israel murmured against Moses and Aaron in the wilderness:
3 Och sade till dem: Gud gifwe, att wi hade dött uti Egypti lande genom HERrans hand, der wi såto wid köttgrytorna, och hade bröd nog till att äta; ty I hafwen fördenskull fört oß i denna öknena, att I skolen låta denna hela hopen dö af hunger. And the children of Israel said unto them, Would to God we had died by the hand of the Lord in the land of Egypt, when we sat by the flesh pots, and when we did eat bread to the full; for ye have brought us forth into this wilderness, to kill this whole assembly with hunger.
4 Då sade HERren till Mose: Si, jag will låta regna eder bröd neder af himmelen; och folket skall gå ut och församla hwar dag så mycket som behöfwes, på det att jag må försöka, om de wilja wandra uti min lag eller ej. Then said the Lord unto Moses, Behold, I will rain bread from heaven for you; and the people shall go out and gather a certain rate every day, that I may prove them, whether they will walk in my law, or no.
5 På sjette dagenom skola de bereda sig till att församla dubbelt, öfwer det de dageliga pläga. And it shall come to pass, that on the sixth day they shall prepare that which they bring in; and it shall be twice as much as they gather daily.
6 Mose och Aaron sade till Israels barn: Om aftonen skolen I förnimma, att HERren hafwer fört eder utur Egypti land. And Moses and Aaron said unto all the children of Israel, At even, then ye shall know that the Lord hath brought you out from the land of Egypt:
7 Och om morgonen skolen I få se HERrans härlighet; ty han hafwer hört edor knorran emot HERran. Hwad äre wi, att I knorren emot oß? And in the morning, then ye shall see the glory of the Lord; for that he heareth your murmurings against the Lord: and what are we, that ye murmur against us?
8 Ytterligare sade Mose: HERren warder eder gifwandes om aftonen sött till att äta, och om morgonen bröd tillfyllest; derföre att HERren hafwer hört edor knorran, der I emot honom knorrat hafwen. Ty hwad äre wi? Edart knorrande är icke emot oß, utan emot HERran. And Moses said, This shall be, when the Lord shall give you in the evening flesh to eat, and in the morning bread to the full; for that the Lord heareth your murmurings which ye murmur against him: and what are we? your murmurings are not against us, but against the Lord.
9 Och Mose sade till Aaron: Säg till hela menigheten af Israels barn: Går hitfram till HERran; ty han hafwer hört edor knorran. And Moses spake unto Aaron, Say unto all the congregation of the children of Israel, Come near before the Lord: for he hath heard your murmurings.
10 Och då Aaron så sagt hade till hela menigheten af Israels barn, wände de sig emot öknena: Och si, HERrans härlighet syntes uti en sky. And it came to pass, as Aaron spake unto the whole congregation of the children of Israel, that they looked toward the wilderness, and, behold, the glory of the Lord appeared in the cloud.
11 Och HERren sade till Mose: And the Lord spake unto Moses, saying,
12 Jag hafwer hört att Israels barnas knorran; säg dem: Om aftonen skolen I hafwa sött till att äta, och om morgonen warda mättade af bröd; och skolen förnimma, att jag är HERren edar Gud. I have heard the murmurings of the children of Israel: speak unto them, saying, At even ye shall eat flesh, and in the morning ye shall be filled with bread; and ye shall know that I am the Lord your God.
13 Och om aftonen kommo åkerhöns upp, och öfwertäckte lägret: Och om morgonen låg dagg omkring lägret. And it came to pass, that at even the quails came up, and covered the camp: and in the morning the dew lay round about the host.
14 Och som daggen fallen war, si, då låg der något i öknene rundt och smått, såsom rimfrost på jordene. And when the dew that lay was gone up, behold, upon the face of the wilderness there lay a small round thing, as small as the hoar frost on the ground.
15 Och då Israels barn sågo det, sade de till hwarannan: Detta är Man; ty de wißte icke hwad det war. Men Mose sade till dem: Det är det brödet, som HERren eder gifwit hafwer till att äta. And when the children of Israel saw it, they said one to another, It is manna: for they wist not what it was. And Moses said unto them, This is the bread which the Lord hath given you to eat.
16 Det är det samma, om hwilket HERren budit hafwer: Hwar och en församle deraf så mycket han äter för sig; och tage ett gomer till hwart och ett hufwud, efter själarnas tal i deras tjäll. This is the thing which the Lord hath commanded, Gather of it every man according to his eating, an omer for every man, according to the number of your persons; take ye every man for them which are in his tents.
17 Och Israels barn gjorde så, och församlade, den ene mycket, den andre litet. And the children of Israel did so, and gathered, some more, some less.
18 Men då man mätte det ut med gomer, wardt dem, som mycket hade, intet öfwerlöpte, och dem som litet hade, fattades intet; utan hwar och en hade församlat så mycket, som han åt för sig. And when they did mete it with an omer, he that gathered much had nothing over, and he that gathered little had no lack; they gathered every man according to his eating.
19 Och Mose sade till dem: Ingen låte något qwart blifwa deraf till morgonen. And Moses said, Let no man leave of it till the morning.
20 Men de hörde Mosen intet, utan somlige läto något qwart blifwa deraf intill morgonen; då wäxte der maskar uti, och wardt luktande: Och Mose blef wred uppå dem. Notwithstanding they hearkened not unto Moses; but some of them left of it until the morning, and it bred worms, and stank: and Moses was wroth with them.
21 Så församlade de deraf hwar morgon så mycket, som hwar och en förmådde äta för sig; men när solen wardt het, så försmälte det. And they gathered it every morning, every man according to his eating: and when the sun waxed hot, it melted.
22 Och på sjette dagenom församlade de dubbelt af det brödet, ju tu gomer för en. Och alle de öfwerste för menighetene kommo in, och förkunnade det Mose. And it came to pass, that on the sixth day they gathered twice as much bread, two omers for one man: and all the rulers of the congregation came and told Moses.
23 Och han sade till dem: Detta är det som HERren sagt hafwer: I morgon är Sabbath, den helga hwilan HERranom: Hwad I baka wiljen, det baker, och hwad I koka wiljen, det koker; men hwad öfwer är, det låter blifwa, att det warder förwaradt intill morgons. And he said unto them, This is that which the Lord hath said, To morrow is the rest of the holy sabbath unto the Lord: bake that which ye will bake to day, and seethe that ye will seethe; and that which remaineth over lay up for you to be kept until the morning.
24 Och de läto blifwat till morgonen, såsom Mose budit hade; då wardt det intet luktande, och ingen mask wardt derutinnan. And they laid it up till the morning, as Moses bade: and it did not stink, neither was there any worm therein.
25 Då sade Mose: Äter det i dag; ty i dag är HERrans Sabbath; I warden i dag intet finnande på markene. And Moses said, Eat that to day; for to day is a sabbath unto the Lord: to day ye shall not find it in the field.
26 I sex dagar skolen I församlat; men sjunde dagen är Sabbath, på honom wardet det intet. Six days ye shall gather it; but on the seventh day, which is the sabbath, in it there shall be none.
27 Men på sjunde dagenom gingo somlige ut af folket till att församla, och funno intet. And it came to pass, that there went out some of the people on the seventh day for to gather, and they found none.
28 Då sade HERren till Mose: Huru länge wiljen I icke hålla min bud och lag? And the Lord said unto Moses, How long refuse ye to keep my commandments and my laws?
29 Si, HERren hafwer gifwit eder Sabbath, och derföre hafwer han gifwit eder på sjette dagenom tweggedaga bröd: Så blifwe nu hwar och en hemma, och ingen gånge ut ifrå sitt rum på sjunde dagenom. See, for that the Lord hath given you the sabbath, therefore he giveth you on the sixth day the bread of two days; abide ye every man in his place, let no man go out of his place on the seventh day.
30 Så skonade då folket den sjunde dagen. So the people rested on the seventh day.
31 Och Israels hus kallade det Man: Och det war såsom corianderfrö och hwitt, och hade en smak såsom semla med hannog. And the house of Israel called the name thereof Manna: and it was like coriander seed, white; and the taste of it was like wafers made with honey.
32 Och Mose sade: Detta är det som HERren budit hafwer: Uppfyll ett gomer deraf, till att förwara för edra efterkommande; på det man må se det bröd, der jag eder med spisat hafwer i öknene, då jag förde eder utur Egypti land. And Moses said, This is the thing which the Lord commandeth, Fill an omer of it to be kept for your generations; that they may see the bread wherewith I have fed you in the wilderness, when I brought you forth from the land of Egypt.
33 Och Mose sade till Aaron: Tag ett käril och låt derin ett gomer fullt med Man; och förwara det inför HERranom till edra efterkommande. And Moses said unto Aaron, Take a pot, and put an omer full of manna therein, and lay it up before the Lord, to be kept for your generations.
34 Såsom HERren hade budit Mose, så lät Aaron förwara det der inför wittnesbördet. As the Lord commanded Moses, so Aaron laid it up before the Testimony, to be kept.
35 Och Israels barn åto Man i fyratio år, intilldeß de kommo til det land, der de bo skulle: Allt intill gränsona på Canaans land åto de Man. And the children of Israel did eat manna forty years, until they came to a land inhabited; they did eat manna, until they came unto the borders of the land of Canaan.
36 Och är gomer tiondeparten af ett epha. Now an omer is the tenth part of an ephah.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL