창세기 47장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 31절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Då kom Joseph och förkunnade det Pharao, och sade: Min fader och mine bröder, deras får och fä, och hwad de hafwa, är kommet utu Canaans lande; och si, de äro i det landet Gosen.
2 Och han tog fem fina bröder och stälte dem för Pharao.
3 Då sade Pharao til hans bröder: Hwad är edar handel? De swarade: Dine tjenare äro herdar, wi och wåre fäder.
4 Och sade ytterligare til Pharao: Wi äre komne til at bor med eder i landena; ty dine tjenare hafwa ingen bet til deras boskap, så hårdt twingar den hårde tiden Canaans land: Så gör wäl, och låt dina tjenare bo i det landet Gosen.
5 Pharao sade til Joseph: Det är din fader, och det äro dine bröder, de äro komne til dig.
6 Egypti land står dig öpet; låt dem bo på bästa platsen i landena, at de må bo i det landet Gosen: Och om du wetst några män ibland dem, som dogse äro, så sätt dem öfver min boskap.
7 Joseph hade ock sin fader Jacob in, och stälte honom för Pharao: Och Jacob wälsignade Pharao.
8 Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal äst du:
9 Jacob sade: Mins eländes tid är hundrade och tretio år: Liten och onder är min eländes tid, och räcker intet til mina fäders eländes tid.
10 Och Jacob wälsignade Pharao, och gick ut ifrå honom.
11 Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf dem en besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena, nemliga i det landet Rameses, såsom Pharao budit hade.
12 Och han försörjde sin fader och sina bröder, och hela sins faders hus, hwarjom och enom sin del bröd, allt ifrå de gamla intil de unga barn.
13 Men i all land war intet bröd: Ty at den dyre tiden war ganska swår, så at Egypten och Canaans land swolto för den dyra tidens skull.
14 Och Joseph samkade alla de penningar tilhopa, som funnos i Egypten och Canaan, för mälning, som de köpte: Och han lät alla penningarna komma i Pharaos hus.
15 Då nu penningarne fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle Egyptier til Joseph, och sade: Skaffa oss bröd; hwi låter du oss dö för dig, derföre at wi hafwe inga penningar?
16 Joseph sade: Skaffer hit edar boskap, så will jag gifwa eder för boskapen, medan I ären utan penningar.
17 Då hade de deras boskap til Joseph, och han gaf dem bröd för deras hästar, får, fä och åsnar: Så födde han dem det året med bröd för all deras boskap.
18 Då året war omlidit, kommo de til honom: Wi wilje icke döljat för wår herra, at icke allena penningarne, utan ock all wår boskap är borto när wår herra, utan allena wår kropp och åker.
19 Hwi låter du både oss och wår åker dö? Tag oss til dig, och wårt land, för bröd, at wi och wårt land måge wara Pharaos egne: Gif oss säd, at wi må lefwa och icke åkren icke förlägges.
20 Så tog Joseph hela Egypti land in til Pharao: Ty de Egyptier sålde hwar sin åker; ty den hårde tiden war allt för stark öfwer dem. Och wardt så landet Pharaos eget,
21 Med folket, som i hans städer ut och ingick, ifrå den ena ändan i Egypten intil den andra.
22 Undantagen Presternas åker, den tog han icke in: Ty det war förskickadt af Pharao til Presterna, at de äta skulle det dem benämndt war, det han dem gaf; derföre behöfde de icke sälja sina åkrar.
23 Då sade Joseph til folket: Si, jag hafwer i dag intagit eder och edar åker til Pharao: Si, der hafwen I säd, och sår åkren.
24 Och af wäxtenom skolen I gifwa Pharao den femte delen; fyra delar skola wara edre til at så åkren med til edor spisning, och til edor hus och barn.
25 De sade: Allenast låt oss lefwa, och finna nåd för dig wårom herra, wi wilje gerna wara Pharaos egne.
26 Så gjorde Joseph dem en lag allt intil denna dag, öfwer de Egyptiers åker, til at gifwa Pharao den femte delen, undantagnom Prestaåkrenom, den wardt icke Pharaos egen.
27 Så bodde Israel i Egypten, i det landet Gosen, och hadet inne, och wäxte til, och förökades swårliga.
28 Och Jacob lefde sjutton år i Egypti land, så att hans hela ålder wardt hundrade och sju och fyratio år.
29 Då nu tiden kom, at Israel dö skulle, kallade han sin son Joseph, och sade til honom: Hafwer jag funnit nåd för dig, så lägg dina hand under mina länd, at du gör barmhertighet och trohet med mig, och begrafwer mig icke uti Egypten.
30 Utan jag will ligga när mina fäder, och du skalt föra mig ut af Egypten, och begraf mig i deras grifter. Han sade: Jag will göra som du hafwer sagt.
31 Och han sade: Så swär mig. Och han swor honom. Då böjde Israel sig intil sängenes hufwudgärd.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗