로그인

창세기 37장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Men Jacob bodde i de landena, der hans fader war en främling uti, nemliga i Canaans lande. And Jacob dwelt in the land wherein his father was a stranger, in the land of Canaan.
2 Och detta är Jacobs slägt: Joseph war sjutton år gammal, då han wardt en herde öfwer hjorden med sina bröder; och pilten war när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom: Och han sade för deras fader, hwilket ondt rykte öfwer dem war. These are the generations of Jacob. Joseph, being seventeen years old, was feeding the flock with his brethren; and the lad was with the sons of Bilhah, and with the sons of Zilpah, his father’s wives: and Joseph brought unto his father their evil report.
3 Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomen: Och gjorde honom en brokot kjortel. Now Israel loved Joseph more than all his children, because he was the son of his old age: and he made him a coat of many colours.
4 Då nu hans bröder sågo, at deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, wordo de honom hätske, och kunde icke tala honom et wänligit ord til. And when his brethren saw that their father loved him more than all his brethren, they hated him, and could not speak peaceably unto him.
5 Derutöfwer hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder deraf. Då blefwo de honom ännu hätskare. And Joseph dreamed a dream, and he told it his brethren: and they hated him yet the more.
6 Ty han sade til dem: Käre, hörer hwad mig hafwer drömt. And he said unto them, Hear, I pray you, this dream which I have dreamed:
7 Mig tyckte wi bundom kärfwar på markene, och min kärfwe reste sig up och stod; och edre kärfwar der omkring bugade sig för min kärfwa. For, behold, we were binding sheaves in the field, and, lo, my sheaf arose, and also stood upright; and, behold, your sheaves stood round about, and made obeisance to my sheaf.
8 Då sade hans bröder til honom: Skulle du warda wår Konung, och råda öfwer oss? Och wordo honom ändå hätskare för hans dröm och hans tals skull. And his brethren said to him, Shalt thou indeed reign over us? or shalt thou indeed have dominion over us? And they hated him yet the more for his dreams, and for his words.
9 Och han hade ännu en annan dröm, den förtälde han sina bröder, och sade: Si, jag hafwer ännu haft en dröm: Mig tyckte, at solen och månen och ellofwa stjernor bugade sig för mig. And he dreamed yet another dream, and told it his brethren, and said, Behold, I have dreamed a dream more; and, behold, the sun and the moon and the eleven stars made obeisance to me.
10 Och då det hans fader och hans bröder sagdt wardt, straffade honom hans fader, och sade til honom: Hwad är det för en dröm, som dig hafwer drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och falla ned på jordena för dig? And he told it to his father, and to his brethren: and his father rebuked him, and said unto him, What is this dream that thou hast dreamed? Shall I and thy mother and thy brethren indeed come to bow down ourselves to thee to the earth?
11 Och hans bröder afundades wid honom. Men hans fader behölt dessa ord. And his brethren envied him; but his father observed the saying.
12 Då nu hans bröder gingo bort til at beta deras faders boskap i Sichem; And his brethren went to feed their father’s flock in Shechem.
13 Sade Israel til Joseph: Wakta icke dine bröder boskapen i Sichem? Kom, jag will sända dig til dem. Han sade: Här är jag. And Israel said unto Joseph, Do not thy brethren feed the flock in Shechem? come, and I will send thee unto them. And he said to him, Here am I.
14 Och han sade: Gack bort och se til, om det står wäl til med dina bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafwer sig. Och han sände honom utaf den dalenom Hebron, at han skulle gå til Sichem. And he said to him, Go, I pray thee, see whether it be well with thy brethren, and well with the flocks; and bring me word again. So he sent him out of the vale of Hebron, and he came to Shechem.
15 Då fann honom en man, der han for will på markene. Han frågade honom, och sade: Hwem söker du? And a certain man found him, and, behold, he was wandering in the field: and the man asked him, saying, What seekest thou?
16 Han swarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hwarest de wakta hjorden. And he said, I seek my brethren: tell me, I pray thee, where they feed their flocks.
17 Mannen sade: De äro hädan farne; ty jag hörde, at de sade: Låt oss gå til Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i Dothan. And the man said, They are departed hence; for I heard them say, Let us go to Dothan. And Joseph went after his brethren, and found them in Dothan.
18 Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intil dem, rådslogo de til at döda honom; And when they saw him afar off, even before he came near unto them, they conspired against him to slay him.
19 Och sade inbördes: Si, drömaren kommer här. And they said one to another, Behold, this dreamer cometh.
20 Så kommer nu, och låter oss slå honom ihjäl och kasta honom i ena grop; och säga, at et ondt djur hafwer ätit up honom: Så får man se, hwad hans drömar äro. Come now therefore, and let us slay him, and cast him into some pit, and we will say, Some evil beast hath devoured him: and we shall see what will become of his dreams.
21 När Ruben hörde det, wille han frälsa honom af deras händer, och sade: Låter oss icke slå ena själ. And Reuben heard it, and he delivered him out of their hands; and said, Let us not kill him.
22 Och ytterligare sade Ruben til dem: Låter oss icke utgjuta blod: Utan låt oss kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke komma händer wid honom. Men han wille hafwa frälst honom utu deras hand, at han måtte hafwa haft honom til sin fader igen. And Reuben said unto them, Shed no blood, but cast him into this pit that is in the wilderness, and lay no hand upon him; that he might rid him out of their hands, to deliver him to his father again.
23 Då nu Joseph kom til sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig. And it came to pass, when Joseph was come unto his brethren, that they stript Joseph out of his coat, his coat of many colours that was on him;
24 Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen war tom, och intet watn deruti. And they took him, and cast him into a pit: and the pit was empty, there was no water in it.
25 Och de satte sig ned til at äta. I det hofwo de sin ögon up, och sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de förde kryddor, balsam och mirrham, och foro ned uti Egypten. And they sat down to eat bread: and they lifted up their eyes and looked, and, behold, a company of Ishmeelites came from Gilead with their camels bearing spicery and balm and myrrh, going to carry it down to Egypt.
26 Då sade Juda til sina bröder: Hwad hjelper det oss, at wi dräpe wår broder, och fördölje hans blod? And Judah said unto his brethren, What profit is it if we slay our brother, and conceal his blood?
27 Kommer, och låter oss sälja honom de Ismaeliter, at wåra händer icke förtaga sig på honom; ty han är wår broder, wårt kött och blod. Och de lydde honom. Come, and let us sell him to the Ishmeelites, and let not our hand be upon him; for he is our brother and our flesh. And his brethren were content.
28 Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom up af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfwerpenningar: De förde honom in i Egypten. Then there passed by Midianites merchantmen; and they drew and lifted up Joseph out of the pit, and sold Joseph to the Ishmeelites for twenty pieces of silver: and they brought Joseph into Egypt.
29 Då nu Ruben kom åter til gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder; And Reuben returned unto the pit; and, behold, Joseph was not in the pit; and he rent his clothes.
30 Och kom åter til sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hwart skall jag? And he returned unto his brethren, and said, The child is not; and I, whither shall I go?
31 Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet; And they took Joseph’s coat, and killed a kid of the goats, and dipped the coat in the blood;
32 Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom til deras fader, och sade: Denna hafwom wi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej. And they sent the coat of many colours, and they brought it to their father; and said, This have we found: know now whether it be thy son’s coat or no.
33 Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Et ondt djur hafwer ätit up honom; et wilddjur hafwer rifwit Joseph. And he knew it, and said, It is my son’s coat; an evil beast hath devoured him; Joseph is without doubt rent in pieces.
34 Och Jacob ref sin kläder, och swepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid. And Jacob rent his clothes, and put sackcloth upon his loins, and mourned for his son many days.
35 Och alle hans söner och döttrar gingo til, at de skulle hugswala honom; men han wille icke låta hugswala sig, och sade: Jag warder med sorg wederfarande i grafwena til min son. Och hans fader gret honom. And all his sons and all his daughters rose up to comfort him; but he refused to be comforted; and he said, For I will go down into the grave unto my son mourning. Thus his father wept for him.
36 Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare. And the Midianites sold him into Egypt unto Potiphar, an officer of Pharaoh’s, and captain of the guard.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL