로그인

창세기 29장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 35절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som öster ut ligger. Then Jacob went on his journey, and came into the land of the people of the east.
2 Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom. And he looked, and behold a well in the field, and, lo, there were three flocks of sheep lying by it; for out of that well they watered the flocks: and a great stone was upon the well’s mouth.
3 Och de plägade der församla alla hjordarna, och wältra stenen ifrå brunnshålet, och watna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen. And thither were all the flocks gathered: and they rolled the stone from the well’s mouth, and watered the sheep, and put the stone again upon the well’s mouth in his place.
4 Och Jacob sade til dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi äre af Haran. And Jacob said unto them, My brethren, whence be ye? And they said, Of Haran are we.
5 Han sade til dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De swarade: Wi känne honom wäl. And he said unto them, Know ye Laban the son of Nahor? And they said, We know him.
6 Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren. And he said unto them, Is he well? And they said, He is well: and, behold, Rachel his daughter cometh with the sheep.
7 Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; watner fåren, och går bort med dem i bet. And he said, Lo, it is yet high day, neither is it time that the cattle should be gathered together: water ye the sheep, and go and feed them.
8 De swarade: Wi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tilsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och watne så fåren. And they said, We cannot, until all the flocks be gathered together, and till they roll the stone from the well’s mouth; then we water the sheep.
9 Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon waktade fåren. And while he yet spake with them, Rachel came with her father’s sheep: for she kept them.
10 Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han til, och wältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders får. And it came to pass, when Jacob saw Rachel the daughter of Laban his mother’s brother, and the sheep of Laban his mother’s brother, that Jacob went near, and rolled the stone from the well’s mouth, and watered the flock of Laban his mother’s brother.
11 Och kyste Rachel; hof up sina röst, och gret. And Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice, and wept.
12 Och kungjorde henne, at han war hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader. And Jacob told Rachel that he was her father’s brother, and that he was Rebekah’s son: and she ran and told her father.
13 Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt hus. Då förtälde han honom allt, huru tilgått war. And it came to pass, when Laban heard the tidings of Jacob his sister’s son, that he ran to meet him, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house. And he told Laban all these things.
14 Då sade Laban til honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade warit när honom, And Laban said to him, Surely thou art my bone and my flesh. And he abode with him the space of a month.
15 Sade Laban til Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön? And Laban said unto Jacob, Because thou art my brother, shouldest thou therefore serve me for nought? tell me, what shall thy wages be?
16 Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel. And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel.
17 Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansikte. Leah was tender eyed; but Rachel was beautiful and well favoured.
18 Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter. And Jacob loved Rachel; and said, I will serve thee seven years for Rachel thy younger daughter.
19 Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm: Blif när mig. And Laban said, It is better that I give her to thee, than that I should give her to another man: abide with me.
20 Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få dagar, så kär hade han henne. And Jacob served seven years for Rachel; and they seemed unto him but a few days, for the love he had to her.
21 Och Jacob sade til Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, at jag kommer i säng med henne. And Jacob said unto Laban, Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in unto her.
22 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop. And Laban gathered together all the men of the place, and made a feast.
23 Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til honom: Och han låg när henne. And it came to pass in the evening, that he took Leah his daughter, and brought her to him; and he went in unto her.
24 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tjenstepigo. And Laban gave unto his daughter Leah Zilpah his maid for an handmaid.
25 Om morgonen, si, då war det Lea: Och han sade til Laban: Hwi hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi hafwer du bedragit mig? And it came to pass, that in the morning, behold, it was Leah: and he said to Laban, What is this thou hast done unto me? did not I serve with thee for Rachel? wherefore then hast thou beguiled me?
26 Laban swarade: Man går icke så i wåro lande, at man gifwer ut den yngsta förr än den äldsta. And Laban said, It must not be so done in our country, to give the younger before the firstborn.
27 Hålt dessa weckona ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den tjenst, som du ännu skalt tjena mig i androm sju år. Fulfil her week, and we will give thee this also for the service which thou shalt serve with me yet seven other years.
28 Jacob gjorde så, och höll de weckona ut: Då gaf han honom Rachel sina dotter til hustru. And Jacob did so, and fulfilled her week: and he gave him Rachel his daughter to wife also.
29 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha til ena tjenstepigo. And Laban gave to Rachel his daughter Bilhah his handmaid to be her maid.
30 Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren. And he went in also unto Rachel, and he loved also Rachel more than Leah, and served with him yet seven other years.
31 Men då HERren såg, at Lea wardt wanwörd, gjorde han henne fruktsama, och Rachel ofruktsama. And when the Lord saw that Leah was hated, he opened her womb: but Rachel was barren.
32 Och Lea wardt hafwande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: HERren hafwer sett til min förtryckelse; nu warder min man hafwandes mig kär. And Leah conceived, and bare a son, and she called his name Reuben: for she said, Surely the Lord hath looked upon my affliction; now therefore my husband will love me.
33 Och wardt åter hafwande, och födde en son, och sade: HERren hafwer hört, at jag är wanwörd, och hafwer desslikes denna gifwit mig; och kallade honom Simeon. And she conceived again, and bare a son; and said, Because the Lord hath heard that I was hated, he hath therefore given me this son also: and she called his name Simeon.
34 Åter wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu warder min man åter hållandes sig til mig, ty jag hafwer födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi. And she conceived again, and bare a son; and said, Now this time will my husband be joined unto me, because I have born him three sons: therefore was his name called Levi.
35 Fjerde reso wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu will jag tacka HERranom; derföre kallade hon honom Juda, och wände så igen at föda. And she conceived again, and bare a son: and she said, Now will I praise the Lord: therefore she called his name Judah; and left bearing.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL