로그인

창세기 28장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 22절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Då kallade Isaac sin son Jacob, och wälsignade honom, och böd honom, och sade til honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar; And Isaac called Jacob, and blessed him, and charged him, and said unto him, Thou shalt not take a wife of the daughters of Canaan.
2 Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien til Bethuel, dins moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans dins moderbroders döttrar. Arise, go to Padan–aram, to the house of Bethuel thy mother’s father; and take thee a wife from thence of the daughters of Laban thy mother’s brother.
3 Men allsmägtig Gud wälsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så at du warder en skare med folk: And God Almighty bless thee, and make thee fruitful, and multiply thee, that thou mayest be a multitude of people;
4 Och gifwe dig Abrahams wälsignelse, dig och dine säd med dig; at du må besitta det land, der du en främling uti äst, det Gud Abraham gifwit hafwer. And give thee the blessing of Abraham, to thee, and to thy seed with thee; that thou mayest inherit the land wherein thou art a stranger, which God gave unto Abraham.
5 Så skilde Isaac Jacob ifrå sig, at han for in i Mesopotamien til Laban Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder war. And Isaac sent away Jacob: and he went to Padan–aram unto Laban, son of Bethuel the Syrian, the brother of Rebekah, Jacob’s and Esau’s mother.
6 När nu Esau såg, at Isaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, at han skulle der taga sig hustru; och at sedan han honom wälsignat hade, böd han honom, och sade: Du skalt ingen hustru taga af Canaans döttrar: When Esau saw that Isaac had blessed Jacob, and sent him away to Padan–aram, to take him a wife from thence; and that as he blessed him he gave him a charge, saying, Thou shalt not take a wife of the daughters of Canaan;
7 Och at Jacob war sinom fader och moder lydig, och for in i Mesopotamien: And that Jacob obeyed his father and his mother, and was gone to Padan–aram;
8 Säg ock, at Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar: And Esau seeing that the daughters of Canaan pleased not Isaac his father;
9 Gick han bort til Ismael, och tog, utöfwer de hustrur han tilförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Rebajoths syster, til hustru. Then went Esau unto Ishmael, and took unto the wives which he had Mahalath the daughter of Ishmael Abraham’s son, the sister of Nebajoth, to be his wife.
10 Men Jacob for ut ifrå BerSaba, och reste til Haran. And Jacob went out from Beer–sheba, and went toward Haran.
11 Och kom på et rum, der blef han öfwer nattena, förty solen war bärgad; och han tog en sten der på rummena, och lade honom under sitt hufwud, och lade sig i samma rum til at sofwa. And he lighted upon a certain place, and tarried there all night, because the sun was set; and he took of the stones of that place, and put them for his pillows, and lay down in that place to sleep.
12 Och honom drömde, och si, en stege stod på jordene, och änden på honom tog up i himmelen: Och si, Guds Änglar stego derpå up och neder. And he dreamed, and behold a ladder set up on the earth, and the top of it reached to heaven: and behold the angels of God ascending and descending on it.
13 Och HERren stod der öfwerst uppå, och sade: Jag är HERren, Abrahams och dins faders Gud, och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifwa dig och dine säd. And, behold, the Lord stood above it, and said, I am the Lord God of Abraham thy father, and the God of Isaac: the land whereon thou liest, to thee will I give it, and to thy seed;
14 Och din säd skall warda såsom stoftet på jordene; och du skalt warda utspridder wäster ut, öster ut, norr ut, och söder ut, och genom dig och dina säd skola alla slägter på jordene warda wälsignade. And thy seed shall be as the dust of the earth, and thou shalt spread abroad to the west, and to the east, and to the north, and to the south: and in thee and in thy seed shall all the families of the earth be blessed.
15 Och si, jag är med dig, och skall förwara dig ehwart du far, och skall föra dig åter i detta landet igen. Och skall icke öfwergifwa dig, til des jag gör allt det jag dig sagt hafwer. And, behold, I am with thee, and will keep thee in all places whither thou goest, and will bring thee again into this land; for I will not leave thee, until I have done that which I have spoken to thee of.
16 Då nu Jacob waknade up af sin sömn, sade han: Wisserliga är HERren i detta rum, och jag wistet icke. And Jacob awaked out of his sleep, and he said, Surely the Lord is in this place; and I knew it not.
17 Och fruktade han sig, och sade: Detta måste wara et heligt rum; ty här bor wisserliga Gud, och här är himmelens port. And he was afraid, and said, How dreadful is this place! this is none other but the house of God, and this is the gate of heaven.
18 Och Jacob stod up om morgonen bittida, och tog stenen, som han hade lagt under sitt hufwud, och reste honom up til en wård, och gjöt oljo der ofwan på. And Jacob rose up early in the morning, and took the stone that he had put for his pillows, and set it up for a pillar, and poured oil upon the top of it.
19 Och kallade det rummet BethEl; men tilförene hette den staden Lus. And he called the name of that place Beth–el: but the name of that city was called Luz at the first.
20 Och Jacob gjorde et löfte, och sade: Om så är, at Gud blifwer med mig, och förwarar mig på denna wägen, som jag reser, och gifwer mig bröd til at äta, och kläder til att klädas med; And Jacob vowed a vow, saying, If God will be with me, and will keep me in this way that I go, and will give me bread to eat, and raiment to put on,
21 Och förer mig med strid åter hem igen til min fader; så skall HERren wara min Gud. So that I come again to my father’s house in peace; then shall the Lord be my God:
22 Och denne stenen, som jag uprest hafwer til en wård, skall warda et Guds hus: Och allt det du mig gifwer, der will jag gifwa dig tiond af. And this stone, which I have set for a pillar, shall be God’s house: and of all that thou shalt give me I will surely give the tenth unto thee.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL