로그인

창세기 19장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 38절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och de twå Änglarne kommo om aftonen til Sodom; och Lot satt i Sodom i portenom: Och då han såg dem, stod han up emot dem, och bugade sig med sitt ansikte neder på jordene. And there came two angels to Sodom at even; and Lot sat in the gate of Sodom: and Lot seeing them rose up to meet them; and he bowed himself with his face toward the ground;
2 Och sade: Si Herre, kommer uti Si Herre, kommer uti edar tjenares hus, och blifwer der öfwer nattena: Låter twå edra fötter, och i morgon stån I bittida up, och faren edar wäg. De sade: Nej, men wi wilje blifwa öfwer nattena på gatone. And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant’s house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night.
3 Då nödgade han dem fast, och de gingo in med honom, och de kommo uti hans hus: Och han gjorde dem en måltid, och bakade dem osyradt bröd, och de åto. And he pressed upon them greatly; and they turned in unto him, and entered into his house; and he made them a feast, and did bake unleavened bread, and they did eat.
4 Men förra än de lade sig, kommo de män af stadenom Sodom, och omhwärfde huset, unge och gamle, och allt folket tilhopa. But before they lay down, the men of the city, even the men of Sodom, compassed the house round, both old and young, all the people from every quarter:
5 Och kallade Lot ut, och sade til honom: Hwar äro männerne, som til dig ingångne äro i denna nattene? Låt dem gå här ut til oss, at wi måge känna dem. And they called unto Lot, and said unto him, Where are the men which came in to thee this night? bring them out unto us, that we may know them.
6 Lot gick ut til dem för dörene, och smälde dörena igen efter sig. And Lot went out at the door unto them, and shut the door after him,
7 Och sade: Ack käre bröder, görer icke så illa. And said, I pray you, brethren, do not so wickedly.
8 Si, jag hafwer twå döttrar, de hafwa ännu ingen man känt, dem will jag få ut til eder, och farer med dem som eder täckes; at I ju intet ondt gören dessa männerna: Ty derföre äro de ingångne under mitt taks skugga. Behold now, I have two daughters which have not known man; let me, I pray you, bring them out unto you, and do ye to them as is good in your eyes: only unto these men do nothing; for therefore came they under the shadow of my roof.
9 Men de sade: Kom hit. Då sade de: Äst du icke allena en främling härinne, och wilt nu regera? Nu wäl, wi wilje göra dig mera ondt än dem. Och de trängde sig hårdeliga med wåld in på mannen Lot, och de lupo til, och wille slå up dörena. And they said, Stand back. And they said again, This one fellow came in to sojourn, and he will needs be a judge: now will we deal worse with thee, than with them. And they pressed sore upon the man, even Lot, and came near to break the door.
10 Men männerne räckte handen ut, och togo Lot in til sig i huset, och smälde dörena til. But the men put forth their hand, and pulled Lot into the house to them, and shut to the door.
11 Och männerna, som för dörene woro af huset, slogo de med blindhet, både små och stora, så at de icke kunde finna dörena. And they smote the men that were at the door of the house with blindness, both small and great: so that they wearied themselves to find the door.
12 Och männerne sade til Lot: Hafwer du ock härinne några mågar, eller söner, eller döttrar? Alla de, som dig tillhöra i stadenom, dem haf här utu detta rummet. And the men said unto Lot, Hast thou here any besides? son in law, and thy sons, and thy daughters, and whatsoever thou hast in the city, bring them out of this place:
13 Ty wi skole förgöra detta rummet; derföre, at deras rop är stort för HERranom, och HERren hafwer utsändt oss til att förgöra dem. For we will destroy this place, because the cry of them is waxen great before the face of the Lord; and the Lord hath sent us to destroy it.
14 Då gick Lot ut, och talade med sina mågar, som skulle hafwa hans döttrar, och sade: Görer redo, och går utu detta rum: förty HERren skall förgöra denna stad. Men dem syntes det wara gabberi. And Lot went out, and spake unto his sons in law, which married his daughters, and said, Up, get you out of this place; for the Lord will destroy this city. But he seemed as one that mocked unto his sons in law.
15 När nu morgonroden upgick, skyndade Änglarne på Lot, at han skulle låta sig lida, och sade: Gör redo, tag dina hustru, och dina twå döttrar, som du hafwer, at du ock icke förgås uti denna stadsens missgerningom. And when the morning arose, then the angels hastened Lot, saying, Arise, take thy wife, and thy two daughters, which are here; lest thou be consumed in the iniquity of the city.
16 Som han ännu fördröjde, togo männerne honom wid handena, och hans hustru, och hans twå döttrar, efter HERren wille skona dem, och ledde honom ut, och läto honom ut för staden. And while he lingered, the men laid hold upon his hand, and upon the hand of his wife, and upon the hand of his two daughters; the Lord being merciful unto him: and they brought him forth, and set him without the city.
17 Och som de hade haft honom ut, sade de: Förwara dina själ, och se icke tillbaka, och statt icke i alla denna ängd; men på berget undsätt dig, at du icke förgås. And it came to pass, when they had brought them forth abroad, that he said, Escape for thy life; look not behind thee, neither stay thou in all the plain; escape to the mountain, lest thou be consumed.
18 Då sade Lot til dem: Ack nej, min Herre. And Lot said unto them, Oh, not so, my Lord:
19 Si, efter din tjenare hafwer funnit nåd för din ögon, så gör dock dina barmhertighet stora, som du på mig bewist hafwer, at du skulle behålla mina själ wid lif: Jag kan icke förwara mig på bergena, mig måtte något ondt wederkomma, at jag blefwe död. Behold now, thy servant hath found grace in thy sight, and thou hast magnified thy mercy, which thou hast shewed unto me in saving my life; and I cannot escape to the mountain, lest some evil take me, and I die:
20 Si, der är en stad icke långt hädan, der jag infly må, och han är liten, der will jag förwara mig: Är han dock liten, at min själ må der blifwa wid lif. Behold now, this city is near to flee unto, and it is a little one: Oh, let me escape thither, (is it not a little one?) and my soul shall live.
21 Då sade han til honom: Si, i desse stycke hafwer jag ock sett til dig, at jag icke will omstörta den staden, der du om talade. And he said unto him, See, I have accepted thee concerning this thing also, that I will not overthrow this city, for the which thou hast spoken.
22 Låt lida dig, och förwara dig der; ty jag kan intet göra, til dess du kommer der in. Der af är den staden nämnd Zoar. Haste thee, escape thither; for I cannot do any thing till thou be come thither. Therefore the name of the city was called Zoar.
23 Och solen war upgången på jordene, då Lot kom in uti Zoar. The sun was risen upon the earth when Lot entered into Zoar.
24 Då lät HERren regna swafwel och eld ifrå HERranom af himmelen, öfwer Sodom och Gomorra. Then the Lord rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord out of heaven;
25 Och omstörte de städer i alla den ängden, och alla de, som i städerna bodde, och allt det på landena wäxt war. And he overthrew those cities, and all the plain, and all the inhabitants of the cities, and that which grew upon the ground.
26 Och hans hustru såg tilbaka, och wardt en saltstod. But his wife looked back from behind him, and she became a pillar of salt.
27 Men Abraham stod up om morgonen bittida, på det rummet, der han förr hade ståndet för HERranom; And Abraham gat up early in the morning to the place where he stood before the Lord:
28 Och såg ut emot Sodom och Gomorra, och allt landet i den ängden, och fick se, at der upgick et damb af landena, lika som en rök af en ugn. And he looked toward Sodom and Gomorrah, and toward all the land of the plain, and beheld, and, lo, the smoke of the country went up as the smoke of a furnace.
29 Ty då Gud omstörte de städer i den ängdene, tänkte han på Abraham, och frälste Lot utu de städer, som han omstörte, der Lot uti bodde. And it came to pass, when God destroyed the cities of the plain, that God remembered Abraham, and sent Lot out of the midst of the overthrow, when he overthrew the cities in the which Lot dwelt.
30 Och Lot for utu Zoar, och blef på bergena med båda sina döttrar; ty han fruktade at blifwa i Zoar: Och låg uti ene bergskrefwo, han och båda hans döttrar. And Lot went up out of Zoar, and dwelt in the mountain, and his two daughters with him; for he feared to dwell in Zoar: and he dwelt in a cave, he and his two daughters.
31 Då sade den äldsta til den yngsta: Wår fader är gammal, och ingen man är mer på jordene, som til oss ingå kan, efter alla werldenes sedwänjo. And the firstborn said unto the younger, Our father is old, and there is not a man in the earth to come in unto us after the manner of all the earth:
32 Kom, låt oss gifwa wår fader dricka win, och läggom oss när honom, at wi mågom behålla säd af wår fader. Come, let us make our father drink wine, and we will lie with him, that we may preserve seed of our father.
33 Och så gåfwo de deras fader dricka win i den nattene: Och den äldsta gick in, och lade sig när sinom fader: Och han wardt intet warse, när hon lade sig, ej heller när hon stod up. And they made their father drink wine that night: and the firstborn went in, and lay with her father; and he perceived not when she lay down, nor when she arose.
34 Om morgonen sade den äldsta til den yngsta: Si, jag låg i går när min fader, låt oss ock i denna nattene gifwa honom dricka win, at du ock må gå in til honom, och lägga dig när honom, at wi behålle säd af wår fader. And it came to pass on the morrow, that the firstborn said unto the younger, Behold, I lay yesternight with my father: let us make him drink wine this night also; and go thou in, and lie with him, that we may preserve seed of our father.
35 Och så gåfwo de desslikes i den nattene sin fader dricka win: Och den yngsta gick ock in, och lade sig när honom: Och han wardt det intet warse, när hon lade sig ned, ej heller när hon stod up. And they made their father drink wine that night also: and the younger arose, and lay with him; and he perceived not when she lay down, nor when she arose.
36 Och så wordo de båda Lots döttrar hafwande af sin fader. Thus were both the daughters of Lot with child by their father.
37 Och den äldsta födde en son, den hon kallade Moab: Af honom kommo de Moabiter, allt intil denna dag. And the firstborn bare a son, and called his name Moab: the same is the father of the Moabites unto this day.
38 Och den yngsta födde ock en son, och hon kallade hans namn Ammi barn: Af honom kommo Ammons barn, allt intil denna dag. And the younger, she also bare a son, and called his name Ben–ammi: the same is the father of the children of Ammon unto this day.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL