로그인

창세기 18장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 33절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och HERren syntes honom i dem lundenom Mamre, der han satt wid sins tjälls dör, då hetast war på dagenom. And the Lord appeared unto him in the plains of Mamre: and he sat in the tent door in the heat of the day;
2 Och som han uplyfte sin ögon och såg, då stodo tre män för honom. Och då han såg dem, lopp han emot dem ifrå sins tjälls dör, och bugade sig ned på jordene. And he lift up his eyes and looked, and, lo, three men stood by him: and when he saw them, he ran to meet them from the tent door, and bowed himself toward the ground,
3 Och sade: HERre, hafwer jag funnit nåd för din ögon, så gack icke fram om din tjenare. And said, My Lord, if now I have found favour in thy sight, pass not away, I pray thee, from thy servant:
4 Man will hemta eder litet af watn och twå edra fötter, och hwiler eder under trät. Let a little water, I pray you, be fetched, and wash your feet, and rest yourselves under the tree:
5 Och jag will lägga för eder et stycke bröd, at I wederqwecken edor hjerta; sedan gån I då fram bätter, förty derföre ären I komne til edar tjenare. De sade: Gör, som du hafwer sagt. And I will fetch a morsel of bread, and comfort ye your hearts; after that ye shall pass on: for therefore are ye come to your servant. And they said, So do, as thou hast said.
6 Abraham skyndade sig in i tjället til Sara, och sade henne: Skynda dig, och blanda tre mått semlomjöl, och baka kakor. And Abraham hastened into the tent unto Sarah, and said, Make ready quickly three measures of fine meal, knead it, and make cakes upon the hearth.
7 Men han lopp bort til boskapen, och tog en god späd kalf, och fick drängenom; han skyndade sig, och tilredde det. And Abraham ran unto the herd, and fetcht a calf tender and good, and gave it unto a young man; and he hasted to dress it.
8 Och han tog fram smör och mjölk, och af kalfwenom, som han tilredt hade, och satte för dem; och gick fram för dem under trät, och de åto. And he took butter, and milk, and the calf which he had dressed, and set it before them; and he stood by them under the tree, and they did eat.
9 Då sade de til honom: Hwar är din hustru Sara? Han swarade: Derinne i tjället. And they said unto him, Where is Sarah thy wife? And he said, Behold, in the tent.
10 Han sade: När jag igenkommer til dig, om man lefwer, si, så skall Sara din hustru hafwa en son. Detta hörde Sara, der hon stod bak tjälldörena. And he said, I will certainly return unto thee according to the time of life; and, lo, Sarah thy wife shall have a son. And Sarah heard it in the tent door, which was behind him.
11 Och de woro, både Abraham och Sara, gamle och wäl til ålders komne, så at Sara nu icke mer hade som qwinnor plägar hafwa. Now Abraham and Sarah were old and well stricken in age; and it ceased to be with Sarah after the manner of women.
12 Derföre log hon wid sig sjelf, och sade: Nu jag gammal är, och min herre desslikes ålderstigen, skall jag ännu gifwa mig til lusta? Therefore Sarah laughed within herself, saying, After I am waxed old shall I have pleasure, my lord being old also?
13 Då sade HERren til Abraham: Hwi log Sara, sägandes: Menar du, at det kan wara, at jag ännu föda skall, så gammal som jag är? And the Lord said unto Abraham, Wherefore did Sarah laugh, saying, Shall I of a surety bear a child, which am old?
14 Mån HERranom något wara omöjeligit? I sinom tid will jag komma til dig igen, om man lefwer, och då skall Sara hafwa en son. Is any thing too hard for the Lord? At the time appointed I will return unto thee, according to the time of life, and Sarah shall have a son.
15 Då nekade Sara, och sade: Jag log intet, och wardt förfärad. Men han sade: Det är icke så, du logst. Then Sarah denied, saying, I laughed not; for she was afraid. And he said, Nay; but thou didst laugh.
16 Då stodo männerne up dädan, och wände sig åt Sodom, och Abraham följde dem och ledsagade dem. And the men rose up from thence, and looked toward Sodom: and Abraham went with them to bring them on the way.
17 Och HERren sade: Huru kan jag dölja för Abraham det jag gör? And the Lord said, Shall I hide from Abraham that thing which I do;
18 Efter han skall warda til et stort och mägtigt folk, och all folk på jordene skola warda wälsignade i honom. Seeing that Abraham shall surely become a great and mighty nation, and all the nations of the earth shall be blessed in him?
19 Ty jag wet, at han befaller sinom barnom, och sino huse efter sig, at de skola hålla HERrans wägar, och göra hwad rätt och godt är, på det at HERren skall låta komma öfwer Abraham allt det han honom låfwat hafwer. For I know him, that he will command his children and his household after him, and they shall keep the way of the Lord, to do justice and judgment; that the Lord may bring upon Abraham that which he hath spoken of him.
20 Och HERren sade: I Sodom och Gomorra är et rop, det är stort, och deras synder äro ganska swåra. And the Lord said, Because the cry of Sodom and Gomorrah is great, and because their sin is very grievous;
21 Derföre skall jag fara ned och se til, om de allt gjort hafwa efter ropet, som för mig kommit är; eller om det icke så är, at jag må wetat. I will go down now, and see whether they have done altogether according to the cry of it, which is come unto me; and if not, I will know.
22 Och männerne wände sitt ansikte och gingo åt Sodom. Men Abraham wardt ståndandes för HERranom. And the men turned their faces from thence, and went toward Sodom: but Abraham stood yet before the Lord.
23 Och trädde fram til honom, och sade: Wilt du då förgöra den rättfärdiga med den ogudaktiga? And Abraham drew near, and said, Wilt thou also destroy the righteous with the wicked?
24 Kunde hända, at i stadenom woro femtio rättfärdige, wille du dem förgöra, och icke skona de rummena för femtio rättfärdigas skull, som derinne woro? Peradventure there be fifty righteous within the city: wilt thou also destroy and not spare the place for the fifty righteous that are therein?
25 Bort det ifrå dig, at du det göra skulle, och döda den rättfärdiga med den ogudaktiga, och at dem rättfärdiga skulle gå lika som de ogudaktiga; bort det ifrå dig, som alla werldenes domare äst, sådana straff låter du icke gå. That be far from thee to do after this manner, to slay the righteous with the wicked: and that the righteous should be as the wicked, that be far from thee: Shall not the Judge of all the earth do right?
26 HERren sade: Finner jag femtio rättfärdiga i Sodoms stad, så will jag skona allestäds i all rum för deras skull. And the Lord said, If I find in Sodom fifty righteous within the city, then I will spare all the place for their sakes.
27 Abraham swarade och sade: Ack si, jag hafwer tagit mig före at tala med HERranom, ändock jag är stoft och aska. And Abraham answered and said, Behold now, I have taken upon me to speak unto the Lord, which am but dust and ashes:
28 Om der woro fem mindre än femtio rättfärdige inne, wille du då förgöra hela staden för de fem skull? Han sade: Finner jag derinne fem och fyratio, så will jag icke förgöra dem. Peradventure there shall lack five of the fifty righteous: wilt thou destroy all the city for lack of five? And he said, If I find there forty and five, I will not destroy it.
29 Och han talade ändå ytterligare til honom, och sade: Måtte hända, at man finner der fyratio inne. Och han sade: Jag will intet göra dem för de fyratio skull. And he spake unto him yet again, and said, Peradventure there shall be forty found there. And he said, I will not do it for forty’s sake.
30 Och Abraham sade: HERre, tag icke til misstycke, om jag ännu talar något: Måtte hända, at man finner der tretio inne. Han swarade: Finner jag der tretio inne, så will jag intet göra dem. And he said unto him, Oh let not the Lord be angry, and I will speak: Peradventure there shall thirty be found there. And he said, I will not do it, if I find thirty there.
31 Och han sade: Ack si, jag hafwer tagit mig före at tala med min HERra: Måtte hända, at man finner tjugu derinne. Han swarade: Jag will icke förgöra dem för de tjugu skull. And he said, Behold now, I have taken upon me to speak unto the Lord: Peradventure there shall be twenty found there. And he said, I will not destroy it for twenty’s sake.
32 Och han sade: Tag icke til misstycke, HERre, om jag talar än en tid: Måtte hända, at man finner tio derinne. Han sade: Jag will icke förgöra dem för tio skull. And he said, Oh let not the Lord be angry, and I will speak yet but this once: Peradventure ten shall be found there. And he said, I will not destroy it for ten’s sake.
33 Och HERren gick bort, sedan han hade uttalat med Abraham: Och Abraham wände om och gick hem til sitt igen. And the Lord went his way, as soon as he had left communing with Abraham: and Abraham returned unto his place.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL