요한복음 1장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 47절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.
2 Det samma var i begynnelsen när Gudi.
3 Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är.
4 I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;
5 Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.
6 En man var sänd af Gudi, som het Johannes;
7 Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.
8 Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset.
9 Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.
10 I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.
11 Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.
12 Men allom dem,som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;
13 Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.
14 Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.
15 Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;
16 Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.
17 Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.
18 Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.
19 Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?
20 Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd. Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd.
21 Då frågade de honom: Hvad dä; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.
22 Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?
23 Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.
24 Och de, som sände voro, voro af de Phariseer.
25 Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?
26 Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder star den I icke kännen.
27 Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.
28 Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte.
31 Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten.
33 Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.
34 Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.
35 Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar.
36 Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.
38 Då vände Jesus sig om, och säg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?
39 Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.
40 Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.
41 Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.
42 Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.
43 Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.
44 Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.
45 Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.
46 Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se.
47 Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.
48 Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, säg jag dig.
49 Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.
50 Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag säg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;
51 Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I fä se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son. Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag: Och Johannes vittnade, och sade: Jag säg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom; Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗