욥기 29장 Swedish (1917)
Swedish (1917) · 스웨덴어 · 욥기 (Job) · 25절 · 대역: King James Version
| 절 | Swedish (1917) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Åter hov Job upp sin röst och kvad: | Moreover Job continued his parable, and said, |
| 2 | Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd, | Oh that I were as in months past, as in the days when God preserved me; |
| 3 | då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret! | When his candle shined upon my head, and when by his light I walked through darkness; |
| 4 | Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda, | As I was in the days of my youth, when the secret of God was upon my tabernacle; |
| 5 | då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig, | When the Almighty was yet with me, when my children were about me; |
| 6 | då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja! | When I washed my steps with butter, and the rock poured me out rivers of oil; |
| 7 | När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget, | When I went out to the gate through the city, when I prepared my seat in the street! |
| 8 | då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående. | The young men saw me, and hid themselves: and the aged arose, and stood up. |
| 9 | Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen; | The princes refrained talking, and laid their hand on their mouth. |
| 10 | furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen. | The nobles held their peace, and their tongue cleaved to the roof of their mouth. |
| 11 | Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig; | When the ear heard me, then it blessed me; and when the eye saw me, it gave witness to me: |
| 12 | ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade. | Because I delivered the poor that cried, and the fatherless, and him that had none to help him. |
| 13 | Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel. | The blessing of him that was ready to perish came upon me: and I caused the widow’s heart to sing for joy. |
| 14 | I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel. | I put on righteousness, and it clothed me: my judgment was as a robe and a diadem. |
| 15 | Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte. | I was eyes to the blind, and feet was I to the lame. |
| 16 | Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut. | I was a father to the poor: and the cause which I knew not I searched out. |
| 17 | Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder. | And I brake the jaws of the wicked, and plucked the spoil out of his teeth. |
| 18 | Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden. | Then I said, I shall die in my nest, and I shall multiply my days as the sand. |
| 19 | Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg. | My root was spread out by the waters, and the dew lay all night upon my branch. |
| 20 | Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.» | My glory was fresh in me, and my bow was renewed in my hand. |
| 21 | Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd. | Unto me men gave ear, and waited, and kept silence at my counsel. |
| 22 | Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem. | After my words they spake not again; and my speech dropped upon them. |
| 23 | De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn. | And they waited for me as for the rain; and they opened their mouth wide as for the latter rain. |
| 24 | När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka. | If I laughed on them, they believed it not; and the light of my countenance they cast not down. |
| 25 | Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande. | I chose out their way, and sat chief, and dwelt as a king in the army, as one that comforteth the mourners. |
Swedish (1917) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL