누가복음 24장 Swedish (1917)
Swedish (1917) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 53절 · 대역: King James Version
| 절 | Swedish (1917) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett. | Now upon the first day of the week, very early in the morning, they came unto the sepulchre, bringing the spices which they had prepared, and certain others with them. |
| 2 | Och de funno stenen vara bortvältrad från graven. | And they found the stone rolled away from the sepulchre. |
| 3 | Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp. | And they entered in, and found not the body of the Lord Jesus. |
| 4 | När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder. | And it came to pass, as they were much perplexed thereabout, behold, two men stood by them in shining garments: |
| 5 | Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda? | And as they were afraid, and bowed down their faces to the earth, they said unto them, Why seek ye the living among the dead? |
| 6 | Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade: | He is not here, but is risen: remember how he spake unto you when he was yet in Galilee, |
| 7 | 'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'» | Saying, The Son of man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again. |
| 8 | Då kommo de ihåg hans ord. | And they remembered his words, |
| 9 | Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. -- | And returned from the sepulchre, and told all these things unto the eleven, and to all the rest. |
| 10 | Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna. | It was Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and other women that were with them, which told these things unto the apostles. |
| 11 | Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke. | And their words seemed to them as idle tales, and they believed them not. |
| 12 | Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett. | Then arose Peter, and ran unto the sepulchre; and stooping down, he beheld the linen clothes laid by themselves, and departed, wondering in himself at that which was come to pass. |
| 13 | Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem. | And, behold, two of them went that same day to a village called Emmaus, which was from Jerusalem about threescore furlongs. |
| 14 | Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett. | And they talked together of all these things which had happened. |
| 15 | Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem. | And it came to pass, that, while they communed together and reasoned, Jesus himself drew near, and went with them. |
| 16 | Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom. | But their eyes were holden that they should not know him. |
| 17 | Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut. | And he said unto them, What manner of communications are these that ye have one to another, as ye walk, and are sad? |
| 18 | Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?» | And the one of them, whose name was Cleopas, answering said unto him, Art thou only a stranger in Jerusalem, and hast not known the things which are come to pass there in these days? |
| 19 | Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket: | And he said unto them, What things? And they said unto him, Concerning Jesus of Nazareth, which was a prophet mighty in deed and word before God and all the people: |
| 20 | huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom. | And how the chief priests and our rulers delivered him to be condemned to death, and have crucified him. |
| 21 | Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde. | But we trusted that it had been he which should have redeemed Israel: and beside all this, to day is the third day since these things were done. |
| 22 | Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven | Yea, and certain women also of our company made us astonished, which were early at the sepulchre; |
| 23 | och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde. | And when they found not his body, they came, saying, that they had also seen a vision of angels, which said that he was alive. |
| 24 | Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.» | And certain of them which were with us went to the sepulchre, and found it even so as the women had said: but him they saw not. |
| 25 | Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat! | Then he said unto them, O fools, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken: |
| 26 | Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?» | Ought not Christ to have suffered these things, and to enter into his glory? |
| 27 | Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom. | And beginning at Moses and all the prophets, he expounded unto them in all the scriptures the things concerning himself. |
| 28 | När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare. | And they drew nigh unto the village, whither they went: and he made as though he would have gone further. |
| 29 | Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem. | But they constrained him, saying, Abide with us: for it is toward evening, and the day is far spent. And he went in to tarry with them. |
| 30 | Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem. | And it came to pass, as he sat at meat with them, he took bread, and blessed it, and brake, and gave to them. |
| 31 | Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn. | And their eyes were opened, and they knew him; and he vanished out of their sight. |
| 32 | Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?» | And they said one to another, Did not our heart burn within us, while he talked with us by the way, and while he opened to us the scriptures? |
| 33 | Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem. | And they rose up the same hour, and returned to Jerusalem, and found the eleven gathered together, and them that were with them, |
| 34 | Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.» | Saying, The Lord is risen indeed, and hath appeared to Simon. |
| 35 | Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet. | And they told what things were done in the way, and how he was known of them in breaking of bread. |
| 36 | Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder. | And as they thus spake, Jesus himself stood in the midst of them, and saith unto them, Peace be unto you. |
| 37 | Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo. | But they were terrified and affrighted, and supposed that they had seen a spirit. |
| 38 | Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan? | And he said unto them, Why are ye troubled? and why do thoughts arise in your hearts? |
| 39 | Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.» | Behold my hands and my feet, that it is I myself: handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have. |
| 40 | Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. | And when he had thus spoken, he shewed them his hands and his feet. |
| 41 | Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?» | And while they yet believed not for joy, and wondered, he said unto them, Have ye here any meat? |
| 42 | Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka; | And they gave him a piece of a broiled fish, and of an honeycomb. |
| 43 | och han tog det och åt därav i deras åsyn. | And he took it, and did eat before them. |
| 44 | Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.» | And he said unto them, These are the words which I spake unto you, while I was yet with you, that all things must be fulfilled, which were written in the law of Moses, and in the prophets, and in the psalms, concerning me. |
| 45 | Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna. | Then opened he their understanding, that they might understand the scriptures, |
| 46 | Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, | And said unto them, Thus it is written, and thus it behoved Christ to suffer, and to rise from the dead the third day: |
| 47 | och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem. | And that repentance and remission of sins should be preached in his name among all nations, beginning at Jerusalem. |
| 48 | I kunnen vittna härom. | And ye are witnesses of these things. |
| 49 | Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.» | And, behold, I send the promise of my Father upon you: but tarry ye in the city of Jerusalem, until ye be endued with power from on high. |
| 50 | Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem. | And he led them out as far as to Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them. |
| 51 | Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen. | And it came to pass, while he blessed them, he was parted from them, and carried up into heaven. |
| 52 | Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje. | And they worshipped him, and returned to Jerusalem with great joy: |
| 53 | Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud. | And were continually in the temple, praising and blessing God. Amen. |
Swedish (1917) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL