히브리서 6장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)
Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 히브리서 (Hebrews) · 20절 · 대역: King James Version
| 절 | Svenska Karl XII:s Bibel (1873) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Derföre vilje vi låta bestå den lärdom, som lyder på begynnelsen till ett Christeligit lefverne, och taga det före som till fullkomligheten drager; icke på nytt läggande grunden till bättring af döda gerningar, till trona på Gud; | Therefore leaving the principles of the doctrine of Christ, let us go on unto perfection; not laying again the foundation of repentance from dead works, and of faith toward God, |
| 2 | Till döpelsen, till lärdom, till händers påläggning, till de dödas uppståndelse, och till den eviga domen. | Of the doctrine of baptisms, and of laying on of hands, and of resurrection of the dead, and of eternal judgment. |
| 3 | Och det vilje vi göra, om Gud annars det tillstäder. | And this will we do, if God permit. |
| 4 | Ty det är omöjeligit att de, som en gång upplyste äro, och smakat hafva den himmelska gåfvan, och delaktige vordne äro af den Helga Anda; | For it is impossible for those who were once enlightened, and have tasted of the heavenly gift, and were made partakers of the Holy Ghost, |
| 5 | Och smakat hafva det goda Guds ord, och den tillkommande verldenes kraft; | And have tasted the good word of God, and the powers of the world to come, |
| 6 | Om de affalla, och på nytt sig sjelfvom korsfästa Guds Son, och för spott hålla; att de skola igen förnyas till bättring. | If they shall fall away, to renew them again unto repentance; seeing they crucify to themselves the Son of God afresh, and put him to an open shame. |
| 7 | Ty jorden, som indricker regnet, som ofta kommer på henne, och bär dem beqväma örter som henne bruka, hon får välsignelse af Gudi; | For the earth which drinketh in the rain that cometh oft upon it, and bringeth forth herbs meet for them by whom it is dressed, receiveth blessing from God: |
| 8 | Men den törn och tistel bär, hon är odugelig, och närmast förbannelsen; hvilkens ändalykt är, att hon skall brännas. | But that which beareth thorns and briers is rejected, and is nigh unto cursing; whose end is to be burned. |
| 9 | Men vi förse oss, I älskelige, till eder det bättre är, och det salighetene närmer är; ändock vi så talom. | But, beloved, we are persuaded better things of you, and things that accompany salvation, though we thus speak. |
| 10 | Ty Gud är icke orättvis, att han förgäter edra gerning och arbete i kärlekenom, som I bevisat hafven på hans Namn, då I tjenten helgonen, och ännu tjenen. | For God is not unrighteous to forget your work and labour of love, which ye have shewed toward his name, in that ye have ministered to the saints, and do minister. |
| 11 | Men vi begäre, att hvar och en af eder den samma flit bevisar, till att hålla hoppet fast allt intill ändan; | And we desire that every one of you do shew the same diligence to the full assurance of hope unto the end: |
| 12 | Att I icke tröge blifven, utan deras efterföljare, som genom trona och långmodighet få det arf, som utlofvadt är. | That ye be not slothful, but followers of them who through faith and patience inherit the promises. |
| 13 | Ty när Gud lofvade Abrahe, då han ingen större hade der han vid svärja kunde, svor han vid sig sjelf, | For when God made promise to Abraham, because he could swear by no greater, he sware by himself, |
| 14 | Och sade: Sannerliga, jag vill välsigna dig, och föröka dig. | Saying, Surely blessing I will bless thee, and multiplying I will multiply thee. |
| 15 | Och så, efter han i tålamod förbidde, fick han det som utlofvadt var. | And so, after he had patiently endured, he obtained the promise. |
| 16 | Ty menniskorna svärja vid den der större är än de, och dem emellan blifver en ände på alla trätor, om det stadfäst blifver med en ed. | For men verily swear by the greater: and an oath for confirmation is to them an end of all strife. |
| 17 | Men då Gud ville rikeliga bevisa arfvingomen till löftet sins uppsåts fasthet, lade han der en ed uppå; | Wherein God, willing more abundantly to shew unto the heirs of promise the immutability of his counsel, confirmed it by an oath: |
| 18 | Att vi genom tu ovikelig ting, i hvilkom omöjeligit är att Gud ljuga skulle, ena starka tröst hafva skullom, vi som dertill flytt hafve, att vi måtte få det hopp som tillbudet är; | That by two immutable things, in which it was impossible for God to lie, we might have a strong consolation, who have fled for refuge to lay hold upon the hope set before us: |
| 19 | Hvilket vi hålle, såsom ett säkert och fast vår själs ankare; det ock ingår intill det som innanför förlåten är; | Which hope we have as an anchor of the soul, both sure and stedfast, and which entereth into that within the veil; |
| 20 | Dit Förelöparen för oss ingången är, Jesus, en öfverste Prest vorden till evig tid, efter Melchisedeks sätt. | Whither the forerunner is for us entered, even Jesus, made an high priest for ever after the order of Melchisedec. |
- 📚 Svenska Karl XII:s Bibel (1873) 책 목록
- 개역개정판 (1998)로
- 개역한글판 (1961)로
- 표준새번역 (1993)로
- King James Version로
- 🌐 다른 언어·판
Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL