창세기 49장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)
Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 33절 · 대역: King James Version
| 절 | Svenska Karl XII:s Bibel (1873) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, att jag må förkunna eder, hvad eder skall hända i den yttersta tiden. | And Jacob called unto his sons, and said, Gather yourselves together, that I may tell you that which shall befall you in the last days. |
| 2 | Kommer tillhopa, och hörer till, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel. | Gather yourselves together, and hear, ye sons of Jacob; and hearken unto Israel your father. |
| 3 | Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfverste i offret, och den öfverste i riket. | Reuben, thou art my firstborn, my might, and the beginning of my strength, the excellency of dignity, and the excellency of power: |
| 4 | Han utlöper med hast som vatten: Du skall icke vara den öfverste; ty du hafver uppstigit i dins faders lägre, och der hafver du med det uppstigandet besmittat mina säng. | Unstable as water, thou shalt not excel; because thou wentest up to thy father’s bed; then defiledst thou it: he went up to my couch. |
| 5 | De bröder Simeon och Levi, de hafva handlat orättfärdiga med deras mordvapen. | Simeon and Levi are brethren; instruments of cruelty are in their habitations. |
| 6 | Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet vare icke i deras förbund; förty uti deras vrede hafva de dödat mannen, och uti deras öfverdådighet hafva de förderfvat oxan. | O my soul, come not thou into their secret; unto their assembly, mine honour, be not thou united: for in their anger they slew a man, and in their selfwill they digged down a wall. |
| 7 | Förbannad vare deras vrede, att hon så styf är, och deras grymhet, att hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel. | Cursed be their anger, for it was fierce; and their wrath, for it was cruel: I will divide them in Jacob, and scatter them in Israel. |
| 8 | Juda, du äret, dig skola dine bröder lofva, din hand skall vara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig. | Judah, thou art he whom thy brethren shall praise: thy hand shall be in the neck of thine enemies; thy father’s children shall bow down before thee. |
| 9 | Juda är ett ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafver nederböjt sig, och lägrat sig som ett lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig upp emot honom? | Judah is a lion’s whelp: from the prey, my son, thou art gone up: he stooped down, he couched as a lion, and as an old lion; who shall rouse him up? |
| 10 | Spiran skall icke varda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, tilldess Hjelten kommer; och honom skola folken tillfalla. | The sceptre shall not depart from Judah, nor a lawgiver from between his feet, until Shiloh come; and unto him shall the gathering of the people be. |
| 11 | Han varder bindandes sin fåla vid vinträt, och sine åsninnos son vid den ädla vinqvisten. Han skall två sin kläder i vin, och sin mantel i vinbärs blod. | Binding his foal unto the vine, and his ass’s colt unto the choice vine; he washed his garments in wine, and his clothes in the blood of grapes: |
| 12 | Hans ögon äro rödaktigare än vin, och hans tänder äro hvitare än mjölk. | His eyes shall be red with wine, and his teeth white with milk. |
| 13 | Sebulon skall bo vid hafshamnena, och vid skepphamnena, och sträcka sig intill Sidon. | Zebulun shall dwell at the haven of the sea; and he shall be for an haven of ships; and his border shall be unto Zidon. |
| 14 | Isaschar skall vara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna. | Issachar is a strong ass couching down between two burdens: |
| 15 | Och han såg rolighetena, att hon är god, och landet, att det är lustigt, och böjde sina härdar till att bära, och är vorden en skattskyldig tjenare. | And he saw that rest was good, and the land that it was pleasant; and bowed his shoulder to bear, and became a servant unto tribute. |
| 16 | Dan skall varda en domare ibland sitt folk, såsom ett annat slägte i Israel. | Dan shall judge his people, as one of the tribes of Israel. |
| 17 | Dan skall varda en orm på vägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, att den derpå rider, skall till rygga falla. | Dan shall be a serpent by the way, an adder in the path, that biteth the horse heels, so that his rider shall fall backward. |
| 18 | Herre, jag väntar efter dina helso. | I have waited for thy salvation, O Lord. |
| 19 | Gud, väpnad, skall föra hären, och åter igen föran. | Gad, a troop shall overcome him: but he shall overcome at the last. |
| 20 | Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifva Konungenom kräselig mat. | Out of Asher his bread shall be fat, and he shall yield royal dainties. |
| 21 | Naphthali är en snar hjort, och gifver kosteligit tal. | Naphtali is a hind let loose: he giveth goodly words. |
| 22 | Joseph skall tillväxa; han skall tillväxa likavisst som vid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet. | Joseph is a fruitful bough, even a fruitful bough by a well; whose branches run over the wall: |
| 23 | Och ändock skyttarne voro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom: | The archers have sorely grieved him, and shot at him, and hated him: |
| 24 | Så är dock hans båge blifven fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel. | But his bow abode in strength, and the arms of his hands were made strong by the hands of the mighty God of Jacob; (from thence is the shepherd, the stone of Israel:) |
| 25 | Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du välsignad med välsignelse ofvan efter af himlenom; med välsignelse af djupet, som under ligger; med välsignelse på bröst och qved. | Even by the God of thy father, who shall help thee; and by the Almighty, who shall bless thee with blessings of heaven above, blessings of the deep that lieth under, blessings of the breasts, and of the womb: |
| 26 | Den välsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofvad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i verldene. Utaf Joseph skola hufvuden varda, och de öfverste Nazareer ibland sina bröder. | The blessings of thy father have prevailed above the blessings of my progenitors unto the utmost bound of the everlasting hills: they shall be on the head of Joseph, and on the crown of the head of him that was separate from his brethren. |
| 27 | BenJamin är en glupande ulf. Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofvet. | Benjamin shall ravin as a wolf: in the morning he shall devour the prey, and at night he shall divide the spoil. |
| 28 | Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafver talat med dem, då han välsignade dem, hvar med sin besynnerliga välsignelse. | All these are the twelve tribes of Israel: and this is it that their father spake unto them, and blessed them; every one according to his blessing he blessed them. |
| 29 | Och han böd dem, och sade till dem: Jag skall samkas till mitt folk; begrafver mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker. | And he charged them, and said unto them, I am to be gathered unto my people: bury me with my fathers in the cave that is in the field of Ephron the Hittite, |
| 30 | I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hvilka Abraham köpte till en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen. | In the cave that is in the field of Machpelah, which is before Mamre, in the land of Canaan, which Abraham bought with the field of Ephron the Hittite for a possession of a buryingplace. |
| 31 | Der hafva de begrafvit Abraham och Sara hans hustru: Der hafva de ock begrafvit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafver jag ock begrafvit Lea; | There they buried Abraham and Sarah his wife; there they buried Isaac and Rebekah his wife; and there I buried Leah. |
| 32 | I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är. | The purchase of the field and of the cave that is therein was from the children of Heth. |
| 33 | Och när Jacob hade lyktat buden till sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och vardt samkad till sitt folk. | And when Jacob had made an end of commanding his sons, he gathered up his feet into the bed, and yielded up the ghost, and was gathered unto his people. |
- 📚 Svenska Karl XII:s Bibel (1873) 책 목록
- 개역개정판 (1998)로
- 개역한글판 (1961)로
- 표준새번역 (1993)로
- King James Version로
- 🌐 다른 언어·판
Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL