로그인

욥기 3장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 욥기 (Job) · 26절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag; After this opened Job his mouth, and cursed his day.
2 Utbrast, och sade: And Job spake, and said,
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad. Let the day perish wherein I was born, and the night in which it was said, There is a man child conceived.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom. Let that day be darkness; let not God regard it from above, neither let the light shine upon it.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig. Let darkness and the shadow of death stain it; let a cloud dwell upon it; let the blackness of the day terrify it.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet. As for that night, let darkness seize upon it; let it not be joined unto the days of the year, let it not come into the number of the months.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti. Lo, let that night be solitary, let no joyful voice come therein.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan. Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn; Let the stars of the twilight thereof be dark; let it look for light, but have none; neither let it see the dawning of the day:
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon. Because it shut not up the doors of my mother’s womb, nor hid sorrow from mine eyes.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var? Why died I not from the womb? why did I not give up the ghost when I came out of the belly?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar? Why did the knees prevent me? or why the breasts that I should suck?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro; For now should I have lain still and been quiet, I should have slept: then had I been at rest,
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är; With kings and counsellors of the earth, which built desolate places for themselves;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver; Or with princes that had gold, who filled their houses with silver:
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset. Or as an hidden untimely birth I had not been; as infants which never saw light.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva. There the wicked cease from troubling; and there the weary be at rest.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst. There the prisoners rest together; they hear not the voice of the oppressor.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är. The small and great are there; and the servant is free from his master.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta; Wherefore is light given to him that is in misery, and life unto the bitter in soul;
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum; Which long for death, but it cometh not; and dig for it more than for hid treasures;
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena;) Which rejoice exceedingly, and are glad, when they can find the grave?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder? Why is light given to a man whose way is hid, and whom God hath hedged in?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck. For my sighing cometh before I eat, and my roarings are poured out like the waters.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig. For the thing which I greatly feared is come upon me, and that which I was afraid of is come unto me.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer. I was not in safety, neither had I rest, neither was I quiet; yet trouble came.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL