로그인

요한복음 10장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 42절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare. Verily, verily, I say unto you, He that entereth not by the door into the sheepfold, but climbeth up some other way, the same is a thief and a robber.
2 Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren. But he that entereth in by the door is the shepherd of the sheep.
3 För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut. To him the porter openeth; and the sheep hear his voice: and he calleth his own sheep by name, and leadeth them out.
4 Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst. And when he putteth forth his own sheep, he goeth before them, and the sheep follow him: for they know his voice.
5 Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro. And a stranger will they not follow, but will flee from him: for they know not the voice of strangers.
6 Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem. This parable spake Jesus unto them: but they understood not what things they were which he spake unto them.
7 Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren. Then said Jesus unto them again, Verily, verily, I say unto you, I am the door of the sheep.
8 Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet. All that ever came before me are thieves and robbers: but the sheep did not hear them.
9 Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet. I am the door: by me if any man enter in, he shall be saved, and shall go in and out, and find pasture.
10 Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva. The thief cometh not, but for to steal, and to kill, and to destroy: I am come that they might have life, and that they might have it more abundantly.
11 Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren. I am the good shepherd: the good shepherd giveth his life for the sheep.
12 Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren. But he that is an hireling, and not the shepherd, whose own the sheep are not, seeth the wolf coming, and leaveth the sheep, and fleeth: and the wolf catcheth them, and scattereth the sheep.
13 Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren. The hireling fleeth, because he is an hireling, and careth not for the sheep.
14 Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig; I am the good shepherd, and know my sheep, and am known of mine.
15 Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren. As the Father knoweth me, even so know I the Father: and I lay down my life for the sheep.
16 Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde. And other sheep I have, which are not of this fold: them also I must bring, and they shall hear my voice; and there shall be one fold, and one shepherd.
17 Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen. Therefore doth my Father love me, because I lay down my life, that I might take it again.
18 Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader. No man taketh it from me, but I lay it down of myself. I have power to lay it down, and I have power to take it again. This commandment have I received of my Father.
19 Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull. There was a division therefore again among the Jews for these sayings.
20 Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom? And many of them said, He hath a devil, and is mad; why hear ye him?
21 Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon. Others said, These are not the words of him that hath a devil. Can a devil open the eyes of the blind?
22 Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter. And it was at Jerusalem the feast of the dedication, and it was winter.
23 Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus. And Jesus walked in the temple in Solomon’s porch.
24 Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus. Then came the Jews round about him, and said unto him, How long dost thou make us to doubt? If thou be the Christ, tell us plainly.
25 Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig. Jesus answered them, I told you, and ye believed not: the works that I do in my Father’s name, they bear witness of me.
26 Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder. But ye believe not, because ye are not of my sheep, as I said unto you.
27 Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig; My sheep hear my voice, and I know them, and they follow me:
28 Och jag gifver dem evinnerligit lif, och de skola icke förgås evinnerliga; ingen skall heller rycka dem utu mine hand. And I give unto them eternal life; and they shall never perish, neither shall any man pluck them out of my hand.
29 Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand. My Father, which gave them me, is greater than all; and no man is able to pluck them out of my Father’s hand.
30 Jag och Fadren ärom ett. I and my Father are one.
31 Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom. Then the Jews took up stones again to stone him.
32 Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig? Jesus answered them, Many good works have I shewed you from my Father; for which of those works do ye stone me?
33 Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud. The Jews answered him, saying, For a good work we stone thee not; but for blasphemy; and because that thou, being a man, makest thyself God.
34 Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar? Jesus answered them, Is it not written in your law, I said, Ye are gods?
35 Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet; If he called them gods, unto whom the word of God came, and the scripture cannot be broken;
36 Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son? Say ye of him, whom the Father hath sanctified, and sent into the world, Thou blasphemest; because I said, I am the Son of God?
37 Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet. If I do not the works of my Father, believe me not.
38 Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom. But if I do, though ye believe not me, believe the works: that ye may know, and believe, that the Father is in me, and I in him.
39 Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer. Therefore they sought again to take him: but he escaped out of their hand,
40 Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der. And went away again beyond Jordan into the place where John at first baptized; and there he abode.
41 Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant. And many resorted unto him, and said, John did no miracle: but all things that John spake of this man were true.
42 Och trodde månge der på honom, And many believed on him there.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL