로그인

시편 69편 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 시편 (Psalms) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Save me, O God; for the waters are come in unto my soul.
2 Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ. I sink in deep mire, where there is no standing: I am come into deep waters, where the floods overflow me.
3 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig. I am weary of my crying: my throat is dried: mine eyes fail while I wait for my God.
4 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud. They that hate me without a cause are more than the hairs of mine head: they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away.
5 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade. O God, thou knowest my foolishness; and my sins are not hid from thee.
6 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda. Let not them that wait on thee, O Lord God of hosts, be ashamed for my sake: let not those that seek thee be confounded for my sake, O God of Israel.
7 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud. Because for thy sake I have borne reproach; shame hath covered my face.
8 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd. I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother’s children.
9 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom. For the zeal of thine house hath eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me.
10 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig. When I wept, and chastened my soul with fasting, that was to my reproach.
11 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill. I made sackcloth also my garment; and I became a proverb to them.
12 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af. They that sit in the gate speak against me; and I was the song of the drunkards.
13 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig. But as for me, my prayer is unto thee, O Lord, in an acceptable time: O God, in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.
14 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp. Deliver me out of the mire, and let me not sink: let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters.
15 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten; Let not the waterflood overflow me, neither let the deep swallow me up, and let not the pit shut her mouth upon me.
16 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig. Hear me, O Lord; for thy lovingkindness is good: turn unto me according to the multitude of thy tender mercies.
17 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet; And hide not thy face from thy servant; for I am in trouble: hear me speedily.
18 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga. Draw nigh unto my soul, and redeem it: deliver me because of mine enemies.
19 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull. Thou hast known my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.
20 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig. Reproach hath broken my heart; and I am full of heaviness: and I looked for some to take pity, but there was none; and for comforters, but I found none.
21 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen. They gave me also gall for my meat; and in my thirst they gave me vinegar to drink.
22 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst. Let their table become a snare before them: and that which should have been for their welfare, let it become a trap.
23 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo. Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to shake.
24 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara. Pour out thine indignation upon them, and let thy wrathful anger take hold of them.
25 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem. Let their habitation be desolate; and let none dwell in their tents.
26 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor. For they persecute him whom thou hast smitten; and they talk to the grief of those whom thou hast wounded.
27 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa. Add iniquity unto their iniquity: and let them not come into thy righteousness.
28 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet. Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous.
29 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda. But I am poor and sorrowful: let thy salvation, O God, set me up on high.
30 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig. I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.
31 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse. This also shall please the Lord better than an ox or bullock that hath horns and hoofs.
32 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver. The humble shall see this, and be glad: and your heart shall live that seek God.
33 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva. For the Lord heareth the poor, and despiseth not his prisoners.
34 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna. Let the heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.
35 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres. For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may dwell there, and have it in possession.
36 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem. Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne. The seed also of his servants shall inherit it: and they that love his name shall dwell therein.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL