로그인

마태복음 27장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 66절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Men om morgonen höllo alle öfverste Presterna, och de äldste i folket, råd emot Jesum, att de måtte dräpa honom. When the morning was come, all the chief priests and elders of the people took counsel against Jesus to put him to death:
2 Och ledde honom bundnan, och öfverantvardaden landshöfdinganom Pontio Pilato. And when they had bound him, they led him away, and delivered him to Pontius Pilate the governor.
3 När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar till de öfversta Presterna, och till de äldsta; Then Judas, which had betrayed him, when he saw that he was condemned, repented himself, and brought again the thirty pieces of silver to the chief priests and elders,
4 Och sade: Jag hafver illa gjort, att jag hafver förrådt menlöst blod. Då sade de: Hvad kommer det oss vid? Der må du se dig om. Saying, I have sinned in that I have betrayed the innocent blood. And they said, What is that to us? see thou to that.
5 Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig sjelf. And he cast down the pieces of silver in the temple, and departed, and went and hanged himself.
6 Men de öfverste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blods värd. And the chief priests took the silver pieces, and said, It is not lawful for to put them into the treasury, because it is the price of blood.
7 Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, till främmandes begrafning; And they took counsel, and bought with them the potter’s field, to bury strangers in.
8 Af hvilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag. Wherefore that field was called, The field of blood, unto this day.
9 Då vardt fullkomnadt det som sagdt var genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafva tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad vardt, hvilken de köpte af Israels barn. Then was fulfilled that which was spoken by Jeremy the prophet, saying, And they took the thirty pieces of silver, the price of him that was valued, whom they of the children of Israel did value;
10 Och de hafva dem gifvit för en krukomakares åker, som Herren mig befallt hade. And gave them for the potter’s field, as the Lord appointed me.
11 Och Jesus stod för landshöfdinganom; och landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade Jesus till honom: Du säger det. And Jesus stood before the governor: and the governor asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And Jesus said unto him, Thou sayest.
12 Och när han anklagades af de öfversta Presterna, och af de äldsta, svarade han intet. And when he was accused of the chief priests and elders, he answered nothing.
13 Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig? Then said Pilate unto him, Hearest thou not how many things they witness against thee?
14 Och han svarade honom icke till ett ord, så att landshöfdingen förundrade sig storliga. And he answered him to never a word; insomuch that the governor marvelled greatly.
15 Men om högtidsdagen plägade landshöfdingen gifva folkena en fånga lös, hvilken som de begärade. Now at that feast the governor was wont to release unto the people a prisoner, whom they would.
16 Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas. And they had then a notable prisoner, called Barabbas.
17 Och när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Hvilken viljen I att jag skall gifva eder lös, Barabbam, eller Jesum, som kallas Christus? Therefore when they were gathered together, Pilate said unto them, Whom will ye that I release unto you? Barabbas, or Jesus which is called Christ?
18 Ty han visste, att de hade öfverantvardat honom för afunds skull. For he knew that for envy they had delivered him.
19 Och när han satt på domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull. When he was set down on the judgment seat, his wife sent unto him, saying, Have thou nothing to do with that just man: for I have suffered many things this day in a dream because of him.
20 Men de öfverste Presterna, och de äldste, gåfvo folkena in, att de skulle begära Barabbam, och förgöra Jesum. But the chief priests and elders persuaded the multitude that they should ask Barabbas, and destroy Jesus.
21 Då svarade landshöfdingen, och sade till dem: Hvilken af dessa två viljen I att jag skall gifva eder lös? De sade: Barabbam. The governor answered and said unto them, Whether of the twain will ye that I release unto you? They said, Barabbas.
22 Då sade Pilatus till dem: Hvad skall jag då göra af Jesu, som kallas Christus? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom. Pilate saith unto them, What shall I do then with Jesus which is called Christ? They all say unto him, Let him be crucified.
23 Då sade landshöfdingen: Hvad hafver han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom. And the governor said, Why, what evil hath he done? But they cried out the more, saying, Let him be crucified.
24 Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om. When Pilate saw that he could prevail nothing, but that rather a tumult was made, he took water, and washed his hands before the multitude, saying, I am innocent of the blood of this just person: see ye to it.
25 Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfver oss, och öfver vår barn. Then answered all the people, and said, His blood be on us, and on our children.
26 Då gaf han dem Barabbam lös; men Jesum lät han hudflänga, och öfverantvardade honom, att han skulle korsfästas. Then released he Barabbas unto them: and when he had scourged Jesus, he delivered him to be crucified.
27 Då togo landshöfdingens krigsknektar Jesum till sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom; Then the soldiers of the governor took Jesus into the common hall, and gathered unto him the whole band of soldiers.
28 Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel; And they stripped him, and put on him a scarlet robe.
29 Och vredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung. And when they had platted a crown of thorns, they put it upon his head, and a reed in his right hand: and they bowed the knee before him, and mocked him, saying, Hail, King of the Jews!
30 Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufvud. And they spit upon him, and took the reed, and smote him on the head.
31 Och när de hade begabbat honom klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, till att korsfästan. And after that they had mocked him, they took the robe off from him, and put his own raiment on him, and led him away to crucify him.
32 Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till att han skulle bära hans kors. And as they came out, they found a man of Cyrene, Simon by name: him they compelled to bear his cross.
33 Och då de kommo till det rummet, som kallas Golgatha, det är, till hufvudskallaplatsen, And when they were come unto a place called Golgotha, that is to say, a place of a skull,
34 Gåfvo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, ville han icke drickat. They gave him vinegar to drink mingled with gall: and when he had tasted thereof, he would not drink.
35 Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle det som sagdt var genom Propheten: De hafva bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafva de kastat lott. And they crucified him, and parted his garments, casting lots: that it might be fulfilled which was spoken by the prophet, They parted my garments among them, and upon my vesture did they cast lots.
36 Och de såto der, och togo vara på honom. And sitting down they watched him there;
37 Och de satte hans sak, skrifven öfver hans hufvud: Denne är Jesus, Judarnas Konung. And set up over his head his accusation written, THIS IS JESUS THE KING OF THE JEWS.
38 Och då vordo två röfvare korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den venstra. Then were there two thieves crucified with him, one on the right hand, and another on the left.
39 Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufvud; And they that passed by reviled him, wagging their heads,
40 Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar upp, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset. And saying, Thou that destroyest the temple, and buildest it in three days, save thyself. If thou be the Son of God, come down from the cross.
41 Sammaledes ock de öfverste Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta, begabbade honom och sade: Likewise also the chief priests mocking him, with the scribes and elders, said,
42 Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och vi vilje tro honom. He saved others; himself he cannot save. If he be the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will believe him.
43 Han hafver tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafver sagt: Jag är Guds Son. He trusted in God; let him deliver him now, if he will have him: for he said, I am the Son of God.
44 Det samma kastade ock röfvarena honom före, som med honom korsfäste voro. The thieves also, which were crucified with him, cast the same in his teeth.
45 Och ifrå sjette timman vardt ett mörker öfver hela landet, intill nionde timman. Now from the sixth hour there was darkness over all the land unto the ninth hour.
46 Och vid den nionde timman ropade Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? And about the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, Eli, Eli, lama sabachthani? that is to say, My God, my God, why hast thou forsaken me?
47 Men någre, som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias. Some of them that stood there, when they heard that, said, This man calleth for Elias.
48 Och straxt lopp en af dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka. And straightway one of them ran, and took a spunge, and filled it with vinegar, and put it on a reed, and gave him to drink.
49 Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom. The rest said, Let be, let us see whether Elias will come to save him.
50 Åter ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan. Jesus, when he had cried again with a loud voice, yielded up the ghost.
51 Och si, förlåten i templet remnade i tu stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade. And, behold, the veil of the temple was rent in twain from the top to the bottom; and the earth did quake, and the rocks rent;
52 Och grafvarna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sofvit hade, stodo upp; And the graves were opened; and many bodies of the saints which slept arose,
53 Och gingo ut af sina grafvar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom. And came out of the graves after his resurrection, and went into the holy city, and appeared unto many.
54 Men höfvitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på Jesum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Visserliga var denne Guds Son. Now when the centurion, and they that were with him, watching Jesus, saw the earthquake, and those things that were done, they feared greatly, saying, Truly this was the Son of God.
55 Och der voro många qvinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt Jesum af Galileen, och tjent honom. And many women were there beholding afar off, which followed Jesus from Galilee, ministering unto him:
56 Ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder. Among which was Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joses, and the mother of Zebedee’s children.
57 Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock var Jesu Lärjunge. When the even was come, there came a rich man of Arimathea, named Joseph, who also himself was Jesus’ disciple:
58 Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen; då böd Pilatus, att han skulle varda honom gifven. He went to Pilate, and begged the body of Jesus. Then Pilate commanded the body to be delivered.
59 Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde; And when Joseph had taken the body, he wrapped it in a clean linen cloth,
60 Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt grafvene, och gick sina färde. And laid it in his own new tomb, which he had hewn out in the rock: and he rolled a great stone to the door of the sepulchre, and departed.
61 Då voro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafvena. And there was Mary Magdalene, and the other Mary, sitting over against the sepulchre.
62 Dagen efter tillredelsedagen kommo tillsamman de öfverste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus; Now the next day, that followed the day of the preparation, the chief priests and Pharisees came together unto Pilate,
63 Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar vill jag stå upp. Saying, Sir, we remember that that deceiver said, while he was yet alive, After three days I will rise again.
64 Bjud fördenskull, att man förvarar grafvena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrån de döda; och blifver så den sista villan värre än den första. Command therefore that the sepulchre be made sure until the third day, lest his disciples come by night, and steal him away, and say unto the people, He is risen from the dead: so the last error shall be worse than the first.
65 Då sade Pilatus till dem: Der hafven I vaktena; går och förvarer, som I kunnen. Pilate said unto them, Ye have a watch: go your way, make it as sure as ye can.
66 Då gingo de bort, och förvarade grafvena med väktare, och beseglade stenen. So they went, and made the sepulchre sure, sealing the stone, and setting a watch.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL