로그인

마태복음 22장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 46절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes: And Jesus answered and spake unto them again by parables, and said,
2 Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son; The kingdom of heaven is like unto a certain king, which made a marriage for his son,
3 Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma. And sent forth his servants to call them that were bidden to the wedding: and they would not come.
4 Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop. Again, he sent forth other servants, saying, Tell them which are bidden, Behold, I have prepared my dinner: my oxen and my fatlings are killed, and all things are ready: come unto the marriage.
5 Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap. But they made light of it, and went their ways, one to his farm, another to his merchandise:
6 Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem. And the remnant took his servants, and entreated them spitefully, and slew them.
7 När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad. But when the king heard thereof, he was wroth: and he sent forth his armies, and destroyed those murderers, and burned up their city.
8 Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige. Then saith he to his servants, The wedding is ready, but they which were bidden were not worthy.
9 Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet. Go ye therefore into the highways, and as many as ye shall find, bid to the marriage.
10 Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt. So those servants went out into the highways, and gathered together all as many as they found, both bad and good: and the wedding was furnished with guests.
11 Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder; And when the king came in to see the guests, he saw there a man which had not on a wedding garment:
12 Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde. And he saith unto him, Friend, how camest thou in hither not having a wedding garment? And he was speechless.
13 Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan. Then said the king to the servants, Bind him hand and foot, and take him away, and cast him into outer darkness; there shall be weeping and gnashing of teeth.
14 Ty månge äro kallade, och få utkorade. For many are called, but few are chosen.
15 Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden; Then went the Pharisees, and took counsel how they might entangle him in his talk.
16 Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person. And they sent out unto him their disciples with the Herodians, saying, Master, we know that thou art true, and teachest the way of God in truth, neither carest thou for any man: for thou regardest not the person of men.
17 Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej? Tell us therefore, What thinkest thou? Is it lawful to give tribute unto Cesar, or not?
18 När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare? But Jesus perceived their wickedness, and said, Why tempt ye me, ye hypocrites?
19 Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen. Shew me the tribute money. And they brought unto him a penny.
20 Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta? And he saith unto them, Whose is this image and superscription?
21 De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer. They say unto him, Cesar’s. Then saith he unto them, Render therefore unto Cesar the things which are Cesar’s; and unto God the things that are God’s.
22 När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom. When they had heard these words, they marvelled, and left him, and went their way.
23 På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom, The same day came to him the Sadducees, which say that there is no resurrection, and asked him,
24 Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd. Saying, Master, Moses said, If a man die, having no children, his brother shall marry his wife, and raise up seed unto his brother.
25 När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder. Now there were with us seven brethren: and the first, when he had married a wife, deceased, and, having no issue, left his wife unto his brother:
26 Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde. Likewise the second also, and the third, unto the seventh.
27 Sist af allom blef ock qvinnan död. And last of all the woman died also.
28 När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne. Therefore in the resurrection whose wife shall she be of the seven? for they all had her.
29 Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft. Jesus answered and said unto them, Ye do err, not knowing the scriptures, nor the power of God.
30 Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen. For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are as the angels of God in heaven.
31 Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade: But as touching the resurrection of the dead, have ye not read that which was spoken unto you by God, saying,
32 Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro. I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not the God of the dead, but of the living.
33 Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom. And when the multitude heard this, they were astonished at his doctrine.
34 När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig. But when the Pharisees had heard that he had put the Sadducees to silence, they were gathered together.
35 Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes: Then one of them, which was a lawyer, asked him a question, tempting him, and saying,
36 Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen? Master, which is the great commandment in the law?
37 Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg. Jesus said unto him, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind.
38 Detta är det yppersta och största budet. This is the first and great commandment.
39 Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf. And the second is like unto it, Thou shalt love thy neighbour as thyself.
40 På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna. On these two commandments hang all the law and the prophets.
41 När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus; While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them,
42 Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids. Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The Son of David.
43 Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes: He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying,
44 Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall. The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool?
45 Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son? If David then call him Lord, how is he his son?
46 Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer. And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL