로그인

마태복음 14장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte; At that time Herod the tetrarch heard of the fame of Jesus,
2 Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter. And said unto his servants, This is John the Baptist; he is risen from the dead; and therefore mighty works do shew forth themselves in him.
3 Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull. For Herod had laid hold on John, and bound him, and put him in prison for Herodias’ sake, his brother Philip’s wife.
4 Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne. For John said unto him, It is not lawful for thee to have her.
5 Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet. And when he would have put him to death, he feared the multitude, because they counted him as a prophet.
6 När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi. But when Herod’s birthday was kept, the daughter of Herodias danced before them, and pleased Herod.
7 Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade. Whereupon he promised with an oath to give her whatsoever she would ask.
8 Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud. And she, being before instructed of her mother, said, Give me here John Baptist’s head in a charger.
9 Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne; And the king was sorry: nevertheless for the oath’s sake, and them which sat with him at meat, he commanded it to be given her.
10 Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset. And he sent, and beheaded John in the prison.
11 Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder. And his head was brought in a charger, and given to the damsel: and she brought it to her mother.
12 Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu. And his disciples came, and took up the body, and buried it, and went and told Jesus.
13 När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna. When Jesus heard of it, he departed thence by ship into a desert place apart: and when the people had heard thereof, they followed him on foot out of the cities.
14 Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda. And Jesus went forth, and saw a great multitude, and was moved with compassion toward them, and he healed their sick.
15 Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat. And when it was evening, his disciples came to him, saying, This is a desert place, and the time is now past; send the multitude away, that they may go into the villages, and buy themselves victuals.
16 Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta. But Jesus said unto them, They need not depart; give ye them to eat.
17 Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar. And they say unto him, We have here but five loaves, and two fishes.
18 Sade han: Tager mig dem hit. He said, Bring them hither to me.
19 Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken. And he commanded the multitude to sit down on the grass, and took the five loaves, and the two fishes, and looking up to heaven, he blessed, and brake, and gave the loaves to his disciples, and the disciples to the multitude.
20 Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla. And they did all eat, and were filled: and they took up of the fragments that remained twelve baskets full.
21 Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn. And they that had eaten were about five thousand men, beside women and children.
22 Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig. And straightway Jesus constrained his disciples to get into a ship, and to go before him unto the other side, while he sent the multitudes away.
23 Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena. And when he had sent the multitudes away, he went up into a mountain apart to pray: and when the evening was come, he was there alone.
24 Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot. But the ship was now in the midst of the sea, tossed with waves: for the wind was contrary.
25 Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet. And in the fourth watch of the night Jesus went unto them, walking on the sea.
26 Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga. And when the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they cried out for fear.
27 Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade. But straightway Jesus spake unto them, saying, Be of good cheer; it is I; be not afraid.
28 Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet. And Peter answered him and said, Lord, if it be thou, bid me come unto thee on the water.
29 Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum. And he said, Come. And when Peter was come down out of the ship, he walked on the water, to go to Jesus.
30 Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig. But when he saw the wind boisterous, he was afraid; and beginning to sink, he cried, saying, Lord, save me.
31 Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du? And immediately Jesus stretched forth his hand, and caught him, and said unto him, O thou of little faith, wherefore didst thou doubt?
32 Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig. And when they were come into the ship, the wind ceased.
33 Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son. Then they that were in the ship came and worshipped him, saying, Of a truth thou art the Son of God.
34 Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret. And when they were gone over, they came into the land of Gennesaret.
35 Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom; And when the men of that place had knowledge of him, they sent out into all that country round about, and brought unto him all that were diseased;
36 Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda. And besought him that they might only touch the hem of his garment: and as many as touched were made perfectly whole.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL