마가복음 15장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 47절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
2 Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
3 Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
4 Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
5 Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
6 Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
7 Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
8 Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
9 Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
10 Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
11 Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
12 Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom.
14 Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
15 Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
16 Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
17 Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
18 Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
19 Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
20 Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
21 Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
22 Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
23 Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
24 Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
25 Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
26 Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
27 Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
28 Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
29 Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
30 Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
31 Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
32 Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
33 Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
34 Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
35 Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
36 Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
37 Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
38 Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
39 Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
40 Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
41 Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
42 Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
43 Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
44 Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
45 Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
46 Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
47 Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗