마가복음 13장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 37절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Och då han gick ut af templet, sade till honom en af hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggning är detta.
2 Jesus svarade, och sade till honom: Ser du denna stora byggningen? En sten varder icke qvarliggandes på den andra, den icke afbruten varder.
3 Och då han satt på Oljoberget, tvärtemot templet, frågade honom Petrus, och Jacobus, och Johannes, och Andreas, afsides:
4 Säg oss, när detta skall ske? Och hvad tecken är dertill, när detta skall allt fullbordas?
5 Svarade Jesus, och begynte säga: Ser till, att ingen bedrager eder.
6 Ty månge varda kommande i mitt Namn, sägande: Jag är Christus; och de skola bedraga många.
7 Men när I fån höra örlig, och örligs rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste så ske; men det är icke straxt änden.
8 Det ena folket skall uppsätta sig emot det andra, och det ena riket emot det andra; och jordbäfning skall varda mångastäds; och hunger och förskräckelser skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon.
9 Men tager I eder vara; ty de skola öfverantvarda eder in på Rådhusen och Synagogorna; och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, till ett vittnesbörd öfver dem.
10 Och Evangelium måste först predikadt varda för all folk.
11 När de nu draga eder fram, och öfverantvarda eder, så hafver ingen omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der intet på framföreåt; utan, hvad eder ingifvet varder i samma stunden, det taler; ty det ären icke I, som talen, utan den Helge Ande.
12 Och den ene brodren skall öfverantvarda den andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att döda dem.
13 Och I skolen varda förhatade af allom, för mitt Namns skull; men den som härdar intill ändan, han varder salig.
14 Men då I fån se förödelsens styggelse, deraf sagdt är genom Propheten Daniel, ståndandes der det icke skall; (den det läs, han förstå det) de som då äro i Judeen, de fly upp på bergen.
15 Men den der är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus.
16 Och den som är på åkren, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder.
17 Ve dem, som hafvande äro, eller dia gifva, i de dagar.
18 Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren;
19 Ty i de dagar varder sådana bedröfvelse, att slik hafver icke varit, ifrå kreaturens begynnelse, dem Gud skapat hafver, intill nu; och ej heller varder.
20 Och hvar Herren icke hade förkortat de dagar, vorde intet kött saligt; men för de utkorades skull, som han utkorat hafver, förkortade han dagarna.
21 När då någor ville säga till eder: Si, här är Christus; eller si, han är der; tror det intet;
22 Ty falske Christi och falske Propheter skola upphäfva sig, och skola göra tecken och under, så att de ock skola förföra de utkorada, om möjeligit vore.
23 Men tager I eder vara; si, jag hafver sagt eder all ting framföreåt.
24 Men i de dagar, efter den bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och månen skall icke gifva sitt sken;
25 Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva.
26 Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet.
27 Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens ända.
28 Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist är klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när;
29 Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene.
30 Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är.
31 Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
32 Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.
33 Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är.
34 Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.
35 Vaker fördenskull; ty I veten icke, när husbonden kommer, antingen om aftonen, eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen;
36 Att, då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sofvande.
37 Men hvad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗