마가복음 12장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)
Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 44절 · 대역: King James Version
| 절 | Svenska Karl XII:s Bibel (1873) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Och han begynte tala dem till i liknelser: En man plantade en vingård, och gärde deromkring en gård, och grof en press, och byggde ett torn, och lejde honom ut vingårdsmännom; och for så ut i fremmande land. | And he began to speak unto them by parables. A certain man planted a vineyard, and set an hedge about it, and digged a place for the winefat, and built a tower, and let it out to husbandmen, and went into a far country. |
| 2 | Och då rätta tiden var, sände han sin tjenare till vingårdsmännerna, att han skulle anamma, af vingårdsmännerna, utaf vingårdsens frukt; | And at the season he sent to the husbandmen a servant, that he might receive from the husbandmen of the fruit of the vineyard. |
| 3 | Men de togo honom, och slogo honom, och läto honom gå ifrå sig tomhändtan. | And they caught him, and beat him, and sent him away empty. |
| 4 | Åter sände han till dem en annan tjenare; den kastade de hufvudet sönder med sten, och läto honom gå ifrå sig försmäddan. | And again he sent unto them another servant; and at him they cast stones, and wounded him in the head, and sent him away shamefully handled. |
| 5 | Åter sände han en annan, den dråpo de; och många andra, somliga hudflängde de, och somliga dråpo de. | And again he sent another; and him they killed, and many others; beating some, and killing some. |
| 6 | Så hade han ännu en enda son, den han kär hade; honom sände han ock till dem på det sista, sägandes: De hafva ju en försyn för min son. | Having yet therefore one son, his wellbeloved, he sent him also last unto them, saying, They will reverence my son. |
| 7 | Men vingårdsmännerna sade emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss dräpa honom, så varder arfvedelen vår. | But those husbandmen said among themselves, This is the heir; come, let us kill him, and the inheritance shall be ours. |
| 8 | Då togo de honom, och dråpo honom, och kastaden utu vingården. | And they took him, and killed him, and cast him out of the vineyard. |
| 9 | Hvad skall nu vingårdsherren göra? Han skall komma, och förgöra vingårdsmännerna, och få vingården androm. | What shall therefore the lord of the vineyard do? he will come and destroy the husbandmen, and will give the vineyard unto others. |
| 10 | Hafven I ock icke läsit denna Skriften? Den stenen, som byggningsmännerne bortkastade, är vorden en hörnsten; | And have ye not read this scripture; The stone which the builders rejected is become the head of the corner: |
| 11 | Af Herranom är detta gjordt, och är underligit för vår ögon. | This was the Lord’s doing, and it is marvellous in our eyes? |
| 12 | Och de sökte efter att gripa honom; men de räddes för folket; ty de förstodo att han sade denna liknelsen om dem. Så gåfvo de honom öfver, och gingo sin väg. | And they sought to lay hold on him, but feared the people: for they knew that he had spoken the parable against them: and they left him, and went their way. |
| 13 | Och sände de till honom några af de Phariseer, och de Herodianer, att de skulle gripa honom i orden. | And they send unto him certain of the Pharisees and of the Herodians, to catch him in his words. |
| 14 | Då de kommo, sade de till honom; Mästar, vi vete, att du äst sannfärdig, och sköter om ingen; ty du ser icke efter menniskors person, utan lärer Guds väg rätt. Är det ock rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller icke? Skole vi gifvan, eller icke gifvan? | And when they were come, they say unto him, Master, we know that thou art true, and carest for no man: for thou regardest not the person of men, but teachest the way of God in truth: Is it lawful to give tribute to Cesar, or not? |
| 15 | Men han förstod deras skrymtan, och sade till dem: Hvi fresten I mig? Tager hit penningen, att jag må se honom. | Shall we give, or shall we not give? But he, knowing their hypocrisy, said unto them, Why tempt ye me? bring me a penny, that I may see it. |
| 16 | Och de båro honom fram. Då sade han till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta? Sade de till honom: Kejsarens. | And they brought it. And he saith unto them, Whose is this image and superscription? And they said unto him, Cesar’s. |
| 17 | Då svarade Jesus, och sade till dem: Så gifver Kejsarenom hvad Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer. Och de förundrade sig på honom. | And Jesus answering said unto them, Render to Cesar the things that are Cesar’s, and to God the things that are God’s. And they marvelled at him. |
| 18 | Så kommo de Sadduceer till honom, hvilke säga att ingen uppståndelse är, och sporde honom, sägande: | Then come unto him the Sadducees, which say there is no resurrection; and they asked him, saying, |
| 19 | Mästar, Mose hafver skrifvit oss: Om någors mans broder dör, och låter hustru efter sig, och låter ingen barn efter sig, då skall hans broder taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd. | Master, Moses wrote unto us, If a man’s brother die, and leave his wife behind him, and leave no children, that his brother should take his wife, and raise up seed unto his brother. |
| 20 | Det voro sju bröder; och den förste tog sig hustru, och han blef död, och lefde ingen säd efter sig; | Now there were seven brethren: and the first took a wife, and dying left no seed. |
| 21 | Och den andre tog henne, och blef död; den icke heller lefde säd efter sig; och den tredje sammalunda; | And the second took her, and died, neither left he any seed: and the third likewise. |
| 22 | Så att sju togo henne, och lefde dock ingen säd. Sist af allom dödde ock hustrun. | And the seven had her, and left no seed: last of all the woman died also. |
| 23 | Hvilkensderas hustru skall hon nu vara i uppståndelsen, då de skola uppstå? Ty sju hade haft henne till hustru. | In the resurrection therefore, when they shall rise, whose wife shall she be of them? for the seven had her to wife. |
| 24 | Svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, derföre att I icke veten Skriftena, ej heller Guds kraft. | And Jesus answering said unto them, Do ye not therefore err, because ye know not the scriptures, neither the power of God? |
| 25 | Ty då de uppståndne äro ifrå de döda, tager man sig icke hustru, och icke gifs heller hustru manne; utan de äro såsom Änglar, som i himmelen äro. | For when they shall rise from the dead, they neither marry, nor are given in marriage; but are as the angels which are in heaven. |
| 26 | Men om de döda, att de skola uppstå, hafven I icke läsit i Mose bok, huruledes Gud talade med honom i buskanom, sägandes: Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? | And as touching the dead, that they rise: have ye not read in the book of Moses, how in the bush God spake unto him, saying, I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? |
| 27 | Han är icke de dödas Gud, utan deras Gud, som lefva. Så faren I nu mycket ville. | He is not the God of the dead, but the God of the living: ye therefore do greatly err. |
| 28 | Då gick en fram af de Skriftlärda, den derpå hört hade, huru de tillhopa disputerat hade, och hade sett att han hade väl svarat dem, och sporde honom till: Hvilket är det yppersta af all budorden? | And one of the scribes came, and having heard them reasoning together, and perceiving that he had answered them well, asked him, Which is the first commandment of all? |
| 29 | Jesus svarade honom: Det yppersta af all budorden är detta: Hör, Israel; Herren vår Gud är allena Herre; | And Jesus answered him, The first of all the commandments is, Hear, O Israel; The Lord our God is one Lord: |
| 30 | Och du skall älska din Herra Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg, och af allo dine magt. Detta är det yppersta budet. | And thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind, and with all thy strength: this is the first commandment. |
| 31 | Och det andra är desso likt: Älska din nästa som dig sjelf. Intet annat bud är större än dessa. | And the second is like, namely this, Thou shalt love thy neighbour as thyself. There is none other commandment greater than these. |
| 32 | Och den Skriftlärde sade till honom: Mästar, du hafver allt rätt sagt, att Gud är en, och ingen annar är förutan honom; | And the scribe said unto him, Well, Master, thou hast said the truth: for there is one God; and there is none other but he: |
| 33 | Och att älska honom af allt hjerta, och af allt förstånd, och af allo själ, och af allo magt, och älska sin nästa som sig sjelf, det är mer än bränneoffer, och all offer. | And to love him with all the heart, and with all the understanding, and with all the soul, and with all the strength, and to love his neighbour as himself, is more than all whole burnt offerings and sacrifices. |
| 34 | Då Jesus såg, att han visliga svarat hade, sade han till honom: Du äst icke långt ifrå Guds rike. Och sedan torde ingen fråga honom. | And when Jesus saw that he answered discreetly, he said unto him, Thou art not far from the kingdom of God. And no man after that durst ask him any question. |
| 35 | Och svarade Jesus, och sade, lärandes i templet: Huru säga de Skriftlärde, att Christus är Davids Son? | And Jesus answered and said, while he taught in the temple, How say the scribes that Christ is the Son of David? |
| 36 | Ty David, genom den Helga Anda, säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på min högra hand, tilldess jag hafver satt dina ovänner dig till en fotapall. | For David himself said by the Holy Ghost, The Lord said to my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool. |
| 37 | Så kallar nu David honom Herra; hvadan är han då hans Son? Och en stor del af folket hörde honom gerna. | David therefore himself calleth him Lord; and whence is he then his son? And the common people heard him gladly. |
| 38 | Och han lärde dem, och sade till dem: Vakter eder för de Skriftlärda; de gå gerna i sid kläder, och låta gerna helsa sig på torgen; | And he said unto them in his doctrine, Beware of the scribes, which love to go in long clothing, and love salutations in the marketplaces, |
| 39 | Och sitta gerna främst i Synagogorna, och främst vid bordet i gästabåden; | And the chief seats in the synagogues, and the uppermost rooms at feasts: |
| 40 | Hvilke uppäta enkors hus, förebärande långa böner; desse skola få dess svårare fördömelse. | Which devour widows’ houses, and for a pretence make long prayers: these shall receive greater damnation. |
| 41 | Och satte sig Jesus tvärtemot offerkistona, och såg uppå huruledes folket lade penningar i kistona; och månge rike lade mycket in. | And Jesus sat over against the treasury, and beheld how the people cast money into the treasury: and many that were rich cast in much. |
| 42 | Och en fattig enka kom, och lade in två skärfvar, det var en penning. | And there came a certain poor widow, and she threw in two mites, which make a farthing. |
| 43 | Då kallade han sina Lärjungar till sig, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder, denna fattiga enkan lade mer in i kistona, än alle de andre som der inlade. | And he called unto him his disciples, and saith unto them, Verily I say unto you, That this poor widow hath cast more in, than all they which have cast into the treasury: |
| 44 | Ty de hafva alle inlagt af det dem öfverlopp; men hon inlade, utaf sin fattigdom, allt det hon hade, alla sina näring. | For all they did cast in of their abundance; but she of her want did cast in all that she had, even all her living. |
- 📚 Svenska Karl XII:s Bibel (1873) 책 목록
- 개역개정판 (1998)로
- 개역한글판 (1961)로
- 표준새번역 (1993)로
- King James Version로
- 🌐 다른 언어·판
Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL