로그인

로마서 11장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 로마서 (Romans) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Så säger jag nu: Hafver Då Gud bortkastat sitt folk? Bort det; ty jag är ock en Israelit, af Abrahams säd, af BenJamins slägte. I say then, Hath God cast away his people? God forbid. For I also am an Israelite, of the seed of Abraham, of the tribe of Benjamin.
2 Gud hafver icke bortkastat sitt folk, som han hade föresett tillförene. Eller veten I icke hvad Skriften säger om Elias? huru han går fram för Gud emot Israel, och säger: God hath not cast away his people which he foreknew. Wot ye not what the scripture saith of Elias? how he maketh intercession to God against Israel, saying,
3 Herre, de hafva dräpit dina Propheter, och hafva slagit ned din altare; och jag är allena igenblifven, och de fara efter mitt lif. Lord, they have killed thy prophets, and digged down thine altars; and I am left alone, and they seek my life.
4 Men hvad säger honom Guds svar? Jag hafver mig igenleft sjutusend män, som icke hafva böjt sin knä för Baal. But what saith the answer of God unto him? I have reserved to myself seven thousand men, who have not bowed the knee to the image of Baal.
5 Så är det ock i denna tiden med de igenlefda, efter nådenes utkorelse. Even so then at this present time also there is a remnant according to the election of grace.
6 Är det nu af nåd, så är det icke af gerningom; annars vore nåd icke nåd; är det ock af gerningom, så är det nu icke nåd; annars är gerning icke gerning. And if by grace, then is it no more of works: otherwise grace is no more grace. But if it be of works, then is it no more grace: otherwise work is no more work.
7 Huru äret då? Det Israel söker, det får han icke; men utkorelsen får det; de andre äro förblindade; What then? Israel hath not obtained that which he seeketh for; but the election hath obtained it, and the rest were blinded
8 Såsom skrifvet är: Gud hafver gifvit dem en förbittrad anda; ögon, att de icke se skola, och öron, att de icke höra skola allt härtilldags. (According as it is written, God hath given them the spirit of slumber, eyes that they should not see, and ears that they should not hear;) unto this day.
9 Och David säger: Låt deras bord varda en snaro, och till bekajelse, och till förargelse, och dem till deras rätta lön. And David saith, Let their table be made a snare, and a trap, and a stumblingblock, and a recompence unto them:
10 Varde deras ögon förblindad, att de icke se; och böj deras rygg alltid. Let their eyes be darkened, that they may not see, and bow down their back alway.
11 Så säger jag nu: Hafva de då fördenskull stött sig, att de skulle falla? Bort det; men af deras fall hände Hedningomen salighet, på det att han dermed skulle uppväcka dem till nit. I say then, Have they stumbled that they should fall? God forbid: but rather through their fall salvation is come unto the Gentiles, for to provoke them to jealousy.
12 Är nu deras fall verldenes rikedom, och deras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket mer deras fullhet? Now if the fall of them be the riches of the world, and the diminishing of them the riches of the Gentiles; how much more their fulness?
13 Eder Hedningomen säger jag: Efter det jag är Hedningarnas Apostel, prisar jag mitt ämbete; For I speak to you Gentiles, inasmuch as I am the apostle of the Gentiles, I magnify mine office:
14 Om jag kunde någorledes uppväcka dem, som mitt kött äro, till nit, och göra några saliga af dem. If by any means I may provoke to emulation them which are my flesh, and might save some of them.
15 Ty om deras bortkastelse är verldenes försoning, hvad blifver Då deras upptagelse annat än lif ifrå de döda? For if the casting away of them be the reconciling of the world, what shall the receiving of them be, but life from the dead?
16 Är förstlingen helig, så är ock väl hele degen helig och om roten är helig, så äro ock qvistarna helige. For if the firstfruit be holy, the lump is also holy: and if the root be holy, so are the branches.
17 Om nu någre af qvistarna äro afbrutne, och du, som var ett vildoljoträ, blef der inympad igen, och äst vorden delaktig af oljoträns rot och fetma; And if some of the branches be broken off, and thou, being a wild olive tree, wert graffed in among them, and with them partakest of the root and fatness of the olive tree;
18 Så beröm dig icke emot qvistarna. Om du berömmer dig, så bär ju icke du rotena, utan roten bär dig. Boast not against the branches. But if thou boast, thou bearest not the root, but the root thee.
19 Så säger du då: Qvistarna äro afbrutne, på det jag skulle inympas. Thou wilt say then, The branches were broken off, that I might be graffed in.
20 Sant säger du; de äro afbrutne för otrones skull; men du äst ståndandes genom trona; var icke för stolt i ditt sinne, utan var i räddhåga. Well; because of unbelief they were broken off, and thou standest by faith. Be not highminded, but fear:
21 Ty hafver Gud de naturliga qvistar icke skonat, se till, att han icke heller skonar dig. For if God spared not the natural branches, take heed lest he also spare not thee.
22 Så se nu här Guds godhet och stränghet; strängheten på dem som föllo, och godheten på dig, så framt du blifver i godhetene; annars varder du ock afhuggen; Behold therefore the goodness and severity of God: on them which fell, severity; but toward thee, goodness, if thou continue in his goodness: otherwise thou also shalt be cut off.
23 Och de inympas igen, om de icke blifva i otrone; ty Gud är mägtig åter inympa dem. And they also, if they abide not still in unbelief, shall be graffed in: for God is able to graff them in again.
24 Ty äst du af ett naturligit vildoljoträ afhuggen, och förutan naturen inympad uti ett sannskyldigt oljoträ; huru mycket mer måga de, som naturlige qvistar äro, inympas uti sitt eget oljoträ? For if thou wert cut out of the olive tree which is wild by nature, and wert graffed contrary to nature into a good olive tree: how much more shall these, which be the natural branches, be graffed into their own olive tree?
25 Käre bröder, jag vill icke fördölja eder denna hemlighet, på det I icke skolen högmodas vid eder sjelfva, att blindheten är Israel endels vederfaren, tilldess Hedningarnas fullhet inkommen är; For I would not, brethren, that ye should be ignorant of this mystery, lest ye should be wise in your own conceits; that blindness in part is happened to Israel, until the fulness of the Gentiles be come in.
26 Och så varder hele Israel salig; såsom skrifvet är: Af Zion skall den komma som fria skall, och afvända ogudaktigheten af Jacob. And so all Israel shall be saved: as it is written, There shall come out of Sion the Deliverer, and shall turn away ungodliness from Jacob:
27 Och detta är mitt Testament med dem, då jag borttager deras synder. For this is my covenant unto them, when I shall take away their sins.
28 Efter Evangelium håller jag dem för ovänner, för edra skull; men efter utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas skull. As concerning the gospel, they are enemies for your sakes: but as touching the election, they are beloved for the fathers’ sakes.
29 Ty Guds gåfvor och kallelse äro sådana, att han kan dem icke ångra. For the gifts and calling of God are without repentance.
30 Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, och hafven dock nu öfver deras otro fått barmhertighet; For as ye in times past have not believed God, yet have now obtained mercy through their unbelief:
31 Så hafva ock nu de icke velat tro på den barmhertighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhertighet vederfaras. Even so have these also now not believed, that through your mercy they also may obtain mercy.
32 Ty Gud hafver allt beslutit under otro, på det han skall förbarma sig öfver alla. For God hath concluded them all in unbelief, that he might have mercy upon all.
33 O! hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegripelige äro hans domar, och oransakelige hans vägar. O the depth of the riches both of the wisdom and knowledge of God! how unsearchable are his judgments, and his ways past finding out!
34 Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho hafver varit hans rådgifvare? For who hath known the mind of the Lord? or who hath been his counsellor?
35 Eller ho hafver gifvit honom något tillförene, det honom skall betaladt varda? Or who hath first given to him, and it shall be recompensed unto him again?
36 Ty af honom, och igenom honom, och i honom äro all ting; honom vare ära i evighet. Amen. For of him, and through him, and to him, are all things: to whom be glory for ever. Amen.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL