로그인

누가복음 9장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 62절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Sedan kallade Jesus tillhopa de tolf, och gaf dem magt och våld öfver alla djeflar, och att de sjukdomar bota kunde; Then he called his twelve disciples together, and gave them power and authority over all devils, and to cure diseases.
2 Och sände dem ut till att predika Guds rike, och göra de sjuka helbregda; And he sent them to preach the kingdom of God, and to heal the sick.
3 Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; hafver ej heller två kjortlar. And he said unto them, Take nothing for your journey, neither staves, nor scrip, neither bread, neither money; neither have two coats apiece.
4 Och i hvad hus I ingån, der blifver, tilldess I dragen dädan. And whatsoever house ye enter into, there abide, and thence depart.
5 Och hvilke icke anamma eder, så går ut af den staden, och skudder ock stoftet af edra fötter, till vittnesbörd öfver dem. And whosoever will not receive you, when ye go out of that city, shake off the very dust from your feet for a testimony against them.
6 Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbregda allestäds. And they departed, and went through the towns, preaching the gospel, and healing every where.
7 Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrefs af honom, och honom begynte misshaga; ty det sades af somligom, att Johannes var uppstånden af döda; Now Herod the tetrarch heard of all that was done by him: and he was perplexed, because that it was said of some, that John was risen from the dead;
8 Af somligom, att Elias var uppenbarad; af somligom, att någor Prophet af de gamla var uppstånden. And of some, that Elias had appeared; and of others, that one of the old prophets was risen again.
9 Och Herodes sade: Johannem hafver jag halshuggit; men ho är denne, der jag sådant af hörer? Och begärade se honom. And Herod said, John have I beheaded: but who is this, of whom I hear such things? And he desired to see him.
10 Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom allt det de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick afsides uti ena ödemark, som ligger vid den staden, som kallas Bethsaida. And the apostles, when they were returned, told him all that they had done. And he took them, and went aside privately into a desert place belonging to the city called Bethsaida.
11 Då folket det förnam, kommo de efter honom; och han undfick dem, och talade med dem om Guds rike, och gjorde dem helbregda, som det behöfde. And the people, when they knew it, followed him: and he received them, and spake unto them of the kingdom of God, and healed them that had need of healing.
12 Men dagen begynte varda framliden; då gingo de tolf fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena, der de måga gästa, och finna mat; ty vi äre här i ödemarkene. And when the day began to wear away, then came the twelve, and said unto him, Send the multitude away, that they may go into the towns and country round about, and lodge, and get victuals: for we are here in a desert place.
13 Han sade till dem: Gifver I dem äta. Då sade de: Vi hafve icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket. But he said unto them, Give ye them to eat. And they said, We have no more but five loaves and two fishes; except we should go and buy meat for all this people.
14 Och voro de icke långt ifrå femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i hvart matskapet femtio. For they were about five thousand men. And he said to his disciples, Make them sit down by fifties in a company.
15 Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned. And they did so, and made them all sit down.
16 Då tog han de fem bröd och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, tackade deröfver, bröt och fick Lärjungarna, att de skulle sedan läggat fram för folket. Then he took the five loaves and the two fishes, and looking up to heaven, he blessed them, and brake, and gave to the disciples to set before the multitude.
17 Och de åto alle, och vordo mätte. Sedan vardt upptaget det som dem öfverlopp, tolf korgar fulle med stycker. And they did eat, and were all filled: and there was taken up of fragments that remained to them twelve baskets.
18 Och det begaf sig, då han var allena i sina böner, voro ock någre hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Hvem säga folket mig vara? And it came to pass, as he was alone praying, his disciples were with him: and he asked them, saying, Whom say the people that I am?
19 Då svarade de, och sade: Johannes Döparen; somlige Elias, och somlige, att någon Prophet af de gamla är uppstånden. They answering said, John the Baptist; but some say, Elias; and others say, that one of the old prophets is risen again.
20 Då sade han till dem: Hvem sägen då I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Du äst Guds Christ. He said unto them, But whom say ye that I am? Peter answering said, The Christ of God.
21 Och han hotade dem, och förböd, att de skulle det någrom säga; And he straitly charged them, and commanded them to tell no man that thing;
22 Och sade: Menniskones Son måste mycket lida, och bortkastas af de äldsta, och öfversta Presterna, och Skriftlärda, och dräpas, och tredje dagen uppstå igen. Saying, The Son of man must suffer many things, and be rejected of the elders and chief priests and scribes, and be slain, and be raised the third day.
23 Sade han ock till dem alla: Hvilken mig efterfölja vill, han vedersäge sig sjelf, och tage sitt kors på sig hvar dag, och följe mig. And he said to them all, If any man will come after me, let him deny himself, and take up his cross daily, and follow me.
24 Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och ho som mister sitt lif för mina skull, han skall det behålla. For whosoever will save his life shall lose it: but whosoever will lose his life for my sake, the same shall save it.
25 Och hvad kommer det menniskone till godo, om hon vunne hela verldena, och förtappar sig sjelf, eller gör skada på sig sjelf? For what is a man advantaged, if he gain the whole world, and lose himself, or be cast away?
26 Hvilken som blyges vid mig och min ord, vid honom skall ock menniskones Son blygas, då han kommer i sin, och sins Faders, och de heliga Änglars härlighet. For whosoever shall be ashamed of me and of my words, of him shall the Son of man be ashamed, when he shall come in his own glory, and in his Father’s, and of the holy angels.
27 Men jag säger eder förvisso, att någre äro af dem som här stå, de der icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds rike. But I tell you of a truth, there be some standing here, which shall not taste of death, till they see the kingdom of God.
28 Så begaf det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja. And it came to pass about an eight days after these sayings, he took Peter and John and James, and went up into a mountain to pray.
29 Och vid han bad, vardt hans ansigte förvandladt, och hans klädnad var hvit och skinande. And as he prayed, the fashion of his countenance was altered, and his raiment was white and glistering.
30 Och si, två män talade med honom, som voro Moses och Elias; And, behold, there talked with him two men, which were Moses and Elias:
31 Och syntes i härlighet, och talade om hans afgång, som han fullborda skulle i Jerusalem. Who appeared in glory, and spake of his decease which he should accomplish at Jerusalem.
32 Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes af sömn; då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män stå när honom. But Peter and they that were with him were heavy with sleep: and when they were awake, they saw his glory, and the two men that stood with him.
33 Och det begaf sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till Jesum: Mästar, oss är godt här vara; låt oss göra tre hyddor, en till dig, och en till Mosen, och en till Eliam; och visste icke hvad han sade. And it came to pass, as they departed from him, Peter said unto Jesus, Master, it is good for us to be here: and let us make three tabernacles; one for thee, and one for Moses, and one for Elias: not knowing what he said.
34 Och vid han så sade, kom en sky, och kringskyggde dem; och de vordo förfärade, vid de vordo invefvade i skyn. While he thus spake, there came a cloud, and overshadowed them: and they feared as they entered into the cloud.
35 Och en röst hördes utu skynom, den der sade: Denne är min älskelige Son; honom hörer. And there came a voice out of the cloud, saying, This is my beloved Son: hear him.
36 Och i det samma rösten hördes, funno de Jesum vara allena. Och de tigde, och förkunnade ingom, i de dagar, något af det de sett hade. And when the voice was past, Jesus was found alone. And they kept it close, and told no man in those days any of those things which they had seen.
37 Så hände sig dagen derefter, då de gingo ned af berget, mötte honom mycket folk. And it came to pass, that on the next day, when they were come down from the hill, much people met him.
38 Och si, en man af folket ropade, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn. And, behold, a man of the company cried out, saying, Master, I beseech thee, look upon my son: for he is mine only child.
39 Si, anden begriper honom, och straxt ropar han; och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit hafver. And, lo, a spirit taketh him, and he suddenly crieth out; and it teareth him that he foameth again, and bruising him hardly departeth from him.
40 Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdrifva honom; och de kunde icke. And I besought thy disciples to cast him out; and they could not.
41 Då svarade Jesus, och sade: O! du otrogna och genstörtiga slägte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Haf din son hit. And Jesus answering said, O faithless and perverse generation, how long shall I be with you, and suffer you? Bring thy son hither.
42 Och vid han nu framgick, ref och slet djefvulen honom. Men Jesus näpste den orena andan, och gjorde pilten helbregda, och fick honom sinom fader igen. And as he was yet a coming, the devil threw him down, and tare him. And Jesus rebuked the unclean spirit, and healed the child, and delivered him again to his father.
43 Och alle vordo förskräckte öfver Guds härlighet. Då alle undrade på allt det han gjorde, sade han till sina Lärjungar: And they were all amazed at the mighty power of God. But while they wondered every one at all things which Jesus did, he said unto his disciples,
44 Fatter dessa orden uti edor öron, ty det skall ske, menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer. Let these sayings sink down into your ears: for the Son of man shall be delivered into the hands of men.
45 Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördoldt för dem, att de det icke kunde förstå; och de fruktade att fråga honom om det ordet. But they understood not this saying, and it was hid from them, that they perceived it not: and they feared to ask him of that saying.
46 Och kom ibland dem en tanke, hvilkendera skulle störst vara. Then there arose a reasoning among them, which of them should be greatest.
47 Då Jesus såg deras hjertas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig; And Jesus, perceiving the thought of their heart, took a child, and set him by him,
48 Och sade till dem: Hvilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig; och den mig anammar, han anammar honom, som mig sändt hafver; men den der minst är ibland eder alla, han skall vara störst. And said unto them, Whosoever shall receive this child in my name receiveth me: and whosoever shall receive me receiveth him that sent me: for he that is least among you all, the same shall be great.
49 Då svarade Johannes, och sade: Mästar, vi sågom en, som utdref djeflar under ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss. And John answered and said, Master, we saw one casting out devils in thy name; and we forbad him, because he followeth not with us.
50 Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss. And Jesus said unto him, Forbid him not: for he that is not against us is for us.
51 Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem. And it came to pass, when the time was come that he should be received up, he stedfastly set his face to go to Jerusalem,
52 Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom. And sent messengers before his face: and they went, and entered into a village of the Samaritans, to make ready for him.
53 Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem. And they did not receive him, because his face was as though he would go to Jerusalem.
54 Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde? And when his disciples James and John saw this, they said, Lord, wilt thou that we command fire to come down from heaven, and consume them, even as Elias did?
55 Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären; But he turned, and rebuked them, and said, Ye know not what manner of spirit ye are of.
56 Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by. For the Son of man is not come to destroy men’s lives, but to save them. And they went to another village.
57 Och det begaf sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig, hvart du går, Herre. And it came to pass, that, as they went in the way, a certain man said unto him, Lord, I will follow thee whithersoever thou goest.
58 Sade Jesus till honom: Räfvarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver icke, der han kan luta sitt hufvud till. And Jesus said unto him, Foxes have holes, and birds of the air have nests; but the Son of man hath not where to lay his head.
59 Men han sade till en annan: Följ mig. Då sade han: Herre, låt mig först gå bort, och begrafva min fader. And he said unto another, Follow me. But he said, Lord, suffer me first to go and bury my father.
60 Då sade Jesus till honom: Låt de döda begrafva sina döda; men du, gack, och förkunna Guds rike. Jesus said unto him, Let the dead bury their dead: but go thou and preach the kingdom of God.
61 En annar sade: Herre, jag vill följa dig; men låt mig först gå, och skilja mig ifrå dem som i mitt hus äro. And another also said, Lord, I will follow thee; but let me first go bid them farewell, which are at home at my house.
62 Sade Jesus till honom: Hvilken som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, han är icke beqväm för Guds rike. And Jesus said unto him, No man, having put his hand to the plough, and looking back, is fit for the kingdom of God.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL