누가복음 2장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 52절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;
2 Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.
3 Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.
4 Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;
5 På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.
6 Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.
8 Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.
9 Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.
10 Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;
11 Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad.
12 Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
13 Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:
14 Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.
15 Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.
16 Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon.
17 Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet.
18 Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.
19 Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
20 Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.
21 Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet.
22 Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;
23 Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom;
24 Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.
25 Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.
26 Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.
27 Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.
28 Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:
29 Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;
30 Ty min ögon hafva sett dina salighet;
31 Hvilka du beredt hafver för allo folke;
32 Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.
33 Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.
34 Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.
35 Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
36 Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;
37 Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
38 Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning.
39 Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
40 Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.
41 Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.
42 Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;
43 Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.
44 Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.
45 Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.
46 Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
47 Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar.
48 Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.
49 Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?
50 Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
51 Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
52 Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗