로그인

고린도전서 10장 Svenska Karl XII:s Bibel (1873)

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) · 스웨덴어 · 고린도전서 (1 Corinthians) · 33절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1873)King James Version
1 Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet; Moreover, brethren, I would not that ye should be ignorant, how that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea;
2 Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet. And were all baptized unto Moses in the cloud and in the sea;
3 Och hafva alle enahanda andelig mat ätit; And did all eat the same spiritual meat;
4 Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus. And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and that Rock was Christ.
5 Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene. But with many of them God was not well pleased: for they were overthrown in the wilderness.
6 Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade. Now these things were our examples, to the intent we should not lust after evil things, as they also lusted.
7 Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka. Neither be ye idolaters, as were some of them; as it is written, The people sat down to eat and drink, and rose up to play.
8 Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend. Neither let us commit fornication, as some of them committed, and fell in one day three and twenty thousand.
9 Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar. Neither let us tempt Christ, as some of them also tempted, and were destroyed of serpents.
10 Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom. Neither murmur ye, as some of them also murmured, and were destroyed of the destroyer.
11 Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. Now all these things happened unto them for ensamples: and they are written for our admonition, upon whom the ends of the world are come.
12 Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller. Wherefore let him that thinketh he standeth take heed lest he fall.
13 Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat. There hath no temptation taken you but such as is common to man: but God is faithful, who will not suffer you to be tempted above that ye are able; but will with the temptation also make a way to escape, that ye may be able to bear it.
14 Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan. Wherefore, my dearly beloved, flee from idolatry.
15 Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger: I speak as to wise men; judge ye what I say.
16 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet? The cup of blessing which we bless, is it not the communion of the blood of Christ? The bread which we break, is it not the communion of the body of Christ?
17 Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre. For we being many are one bread, and one body: for we are all partakers of that one bread.
18 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret? Behold Israel after the flesh: are not they which eat of the sacrifices partakers of the altar?
19 Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej. What say I then? that the idol is any thing, or that which is offered in sacrifice to idols is any thing?
20 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen. But I say, that the things which the Gentiles sacrifice, they sacrifice to devils, and not to God: and I would not that ye should have fellowship with devils.
21 I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord. Ye cannot drink the cup of the Lord, and the cup of devils: ye cannot be partakers of the Lord’s table, and of the table of devils.
22 Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han? Do we provoke the Lord to jealousy? are we stronger than he?
23 Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring. All things are lawful for me, but all things are not expedient: all things are lawful for me, but all things edify not.
24 Ingen söke sitt, utan annars bästa. Let no man seek his own, but every man another’s wealth.
25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull; Whatsoever is sold in the shambles, that eat, asking no question for conscience sake:
26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är. For the earth is the Lord’s, and the fulness thereof.
27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull. If any of them that believe not bid you to a feast, and ye be disposed to go; whatsoever is set before you, eat, asking no question for conscience sake.
28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är. But if any man say unto you, This is offered in sacrifice unto idols, eat not for his sake that shewed it, and for conscience sake: for the earth is the Lord’s, and the fulness thereof:
29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet? Conscience, I say, not thine own, but of the other: for why is my liberty judged of another man’s conscience?
30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före? For if I by grace be a partaker, why am I evil spoken of for that for which I give thanks?
31 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro. Whether therefore ye eat, or drink, or whatsoever ye do, do all to the glory of God.
32 Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling; Give none offence, neither to the Jews, nor to the Gentiles, nor to the church of God:
33 Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige. Even as I please all men in all things, not seeking mine own profit, but the profit of many, that they may be saved.

Svenska Karl XII:s Bibel (1873) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL