로그인

출애굽기 3장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 출애굽기 (Exodus) · 22절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Men Mose waktade sins swärs Jethro får, Prestens i Midian; och han dref fåren bak in i öknena, och kom till Guds berg Horeb. Now Moses kept the flock of Jethro his father in law, the priest of Midian: and he led the flock to the backside of the desert, and came to the mountain of God, even to Horeb.
2 Och HERrans Ängel syntes honom uti en brinnande låga utu buskanom. Och han såg, att busken brann af elden, och wardt dock icke förtärd; And the angel of the Lord appeared unto him in a flame of fire out of the midst of a bush: and he looked, and, behold, the bush burned with fire, and the bush was not consumed.
3 Och sade: Jag will gå dit, och bese denna stora synena, hwi busken icke uppbrinner. And Moses said, I will now turn aside, and see this great sight, why the bush is not burnt.
4 Då HERren såg, att han gick åstad till att se, kallade Gud honom utu buskanom, och sade: Mose, Mose. Han swarade: Här är jag. And when the Lord saw that he turned aside to see, God called unto him out of the midst of the bush, and said, Moses, Moses. And he said, Here am I.
5 Han sade: Träd icke hit, drag dina skor af dina fötter; ty rummet, der du står uppå, är ett heligt land. And he said, Draw not nigh hither: put off thy shoes from off thy feet, for the place whereon thou standest is holy ground.
6 Och han sade ytterligare: Jag är dins faders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud. Och Mose skylde sitt ansigte; ty han fruktade se uppå Gud. Moreover he said, I am the God of thy father, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob. And Moses hid his face; for he was afraid to look upon God.
7 Och HERren sade: Jag hafwer sett mins folks jämmer uti Egypten, och jag hafwer hört deras rop öfwer dem som drifwa dem: Jag hafwer förnummit deras wedermödo; And the Lord said, I have surely seen the affliction of my people which are in Egypt, and have heard their cry by reason of their taskmasters; for I know their sorrows;
8 Och är nederstigen till att frälsa dem utu de Egyptiers wåld; och föra dem utu det landet, in uti ett godt och widt land, som flytandes är med mjölk och hannog, såsom är på den platsen, som de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer bo. And I am come down to deliver them out of the hand of the Egyptians, and to bring them up out of that land unto a good land and a large, unto a land flowing with milk and honey; unto the place of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Perizzites, and the Hivites, and the Jebusites.
9 Så efter nu Israels barnas rop är kommet före mig, och jag dertill hafwer skådat deras twång, der de Egyptier dem med betwinga; Now therefore, behold, the cry of the children of Israel is come unto me: and I have also seen the oppression wherewith the Egyptians oppress them.
10 Så gack nu, jag will sända dig till Pharao, att du skall föra mitt folk Israels barn utur Egypten. Come now therefore, and I will send thee unto Pharaoh, that thou mayest bring forth my people the children of Israel out of Egypt.
11 Mose sade till Gud: Ho är jag, att jag gå skulle till Pharao, och föra Israels barn utur Egypten? And Moses said unto God, Who am I, that I should go unto Pharaoh, and that I should bring forth the children of Israel out of Egypt?
12 Han sade: Jag will wara med dig, och detta skall wara dig för ett tecken, att jag hafwer sändt dig: Då du hafwer fört mitt folk utur Egypten, skolen I offra Gudi på desso bergena. And he said, Certainly I will be with thee; and this shall be a token unto thee, that I have sent thee: When thou hast brought forth the people out of Egypt, ye shall serve God upon this mountain.
13 Mose sade till Gud: Si, när jag kommer till Israels barn, och säger till dem: Edra fäders Gud hafwer sändt mig till eder; och de säga till mig: Hwad är hans Namn? hwad skall jag säga dem? And Moses said unto God, Behold, when I come unto the children of Israel, and shall say unto them, The God of your fathers hath sent me unto you; and they shall say to me, What is his name? what shall I say unto them?
14 Sade Gud till Mose: Jag skall wara den jag wara skall; och sade: Så skall du säga till Israels barn: Jag skall warat, han hafwer sändt mig till eder. And God said unto Moses, I AM THAT I AM: and he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I AM hath sent me unto you.
15 Och Gud sade ytterligare till Mose: Så ifall du säga till Israels barn: HERren, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, hafwer sändt mig till eder: Detta Namnet är mig ewinnerliga; det skall wara min åminnelse ifrå barn till barnabarn. And God said moreover unto Moses, Thus shalt thou say unto the children of Israel, The Lord God of your fathers, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob, hath sent me unto you: this is my name for ever, and this is my memorial unto all generations.
16 Derföre gack åstad, och församla de äldsta af Israel, och säg till dem: HERren, edra fäders Gud, hafwer synts mig, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, och sagt: Jag hafwer sökt eder, och sett hwad eder wederfaret är uti Egypten; Go, and gather the elders of Israel together, and say unto them, The Lord God of your fathers, the God of Abraham, of Isaac, and of Jacob, appeared unto me, saying, I have surely visited you, and seen that which is done to you in Egypt:
17 Och hafwer sagt: Jag skall föra eder utu den Egyptiska jämmeren in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, uti det land, der mjölk och hannog uti flyter. And I have said, I will bring you up out of the affliction of Egypt unto the land of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Perizzites, and the Hivites, and the Jebusites, unto a land flowing with milk and honey.
18 Och då de höra dina röst, skall du och de äldste af Israel gå in till Konungen i Egypten, och säga till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer kallat oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in uti öknena, till att offra HERranom wårom Gud. And they shall hearken to thy voice: and thou shalt come, thou and the elders of Israel, unto the king of Egypt, and ye shall say unto him, The Lord God of the Hebrews hath met with us: and now let us go, we beseech thee, three days’ journey into the wilderness, that we may sacrifice to the Lord our God.
19 Men jag vet, att Konungen i Egypten icke skall låta eder fara, utan genom stark under. And I am sure that the king of Egypt will not let you go, no, not by a mighty hand.
20 Ty jag skall uträcka mina hand, och slå Egypten med allahanda under, som jag derinne göra skall; sedan skall han låta fara eder. And I will stretch out my hand, and smite Egypt with all my wonders which I will do in the midst thereof: and after that he will let you go.
21 Och jag will gifwa desse folkena nåde för de Egyptier, att när I utfaren, skolen I icke utgå med tomma händer; And I will give this people favour in the sight of the Egyptians: and it shall come to pass, that, when ye go, ye shall not go empty:
22 Utan hwar och en qwinna skall bedas af hennes grannqwinno och wärdinno silfwer och gyldene tyg och kläder: Dem skolen I lägga på edra söner och döttrar, och blotta de Egyptier. But every woman shall borrow of her neighbour, and of her that sojourneth in her house, jewels of silver, and jewels of gold, and raiment: and ye shall put them upon your sons, and upon your daughters; and ye shall spoil the Egyptians.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL