로그인

출애굽기 10장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 출애굽기 (Exodus) · 29절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och HERren sade till Mose: Gack in till Pharao; ty jag hafwer förhärdat hans och hans tjenares hjerta, på det jag skall göra dessa min tecken ibland dem; And the Lord said unto Moses, Go in unto Pharaoh: for I have hardened his heart, and the heart of his servants, that I might shew these my signs before him:
2 Och att du skall förkunna i din barnas öron, och din barnabarnas, hwad jag bedrifwit hafwer i Egypten; och huru jag hafwer bewisat min tecken ibland dem, att I skolen weta, att jag är HERren. And that thou mayest tell in the ears of thy son, and of thy son’s son, what things I have wrought in Egypt, and my signs which I have done among them; that ye may know how that I am the Lord.
3 Så gingo Mose och Aaron in till Pharao, och sade till honom: Detta säger HERren de Ebreers Gud: Huru länge will du icke ödmjuka dig för mig, att du släpper mitt folk till att tjena mig? And Moses and Aaron came in unto Pharaoh, and said unto him, Thus saith the Lord God of the Hebrews, How long wilt thou refuse to humble thyself before me? let my people go, that they may serve me.
4 Will du icke släppa mitt folk, si, så will jag i morgon låta komma gräshoppor i alla dina landsändar; Else, if thou refuse to let my people go, behold, to morrow will I bring the locusts into thy coast:
5 Så att de skola öfwertäcka landet, så att man icke skall se landet, och de skola uppäta hwad eder qwart blifwet och undsatt är för haglena, och skola uppäta all eder grödande trä på markene; And they shall cover the face of the earth, that one cannot be able to see the earth: and they shall eat the residue of that which is escaped, which remaineth unto you from the hail, and shall eat every tree which groweth for you out of the field:
6 Och skola uppfylla all din hus, och alla dina tjenares hus, och alla Egyptiers hus, hwilkas like dine fäder, och fäders fäder icke sett hafwa, ifrå den tid de på jordena kommo, intill denna dag. Och han wände sig, och gick ut ifrå Pharao. And they shall fill thy houses, and the houses of all thy servants, and the houses of all the Egyptians; which neither thy fathers, nor thy fathers’ fathers have seen, since the day that they were upon the earth unto this day. And he turned himself, and went out from Pharaoh.
7 Då sade Pharaos tjenare till honom: Huru länge skole wi lida dessa plågor? Låt folket gå, att de måga tjena HERranom sinom Gud: Wetst du icke ännu, att Egypten är förderfwad? And Pharaoh’s servants said unto him, How long shall this man be a snare unto us? let the men go, that they may serve the Lord their God: knowest thou not yet that Egypt is destroyed?
8 Så wordo Mose och Aaron igen kallade till Pharao, och han sade till dem: Går åstad, och tjener HERranom edrom Gud. Hwilke äro nu de som gå skola? And Moses and Aaron were brought again unto Pharaoh: and he said unto them, Go, serve the Lord your God: but who are they that shall go?
9 Mose sade: Wi wilje gå med unga och gamla, med söner och döttrar, med får och fä; ty wi hafwe en HERrans högtid. And Moses said, We will go with our young and with our old, with our sons and with our daughters, with our flocks and with our herds will we go; for we must hold a feast unto the Lord.
10 Han sade till dem: Rätt så, HERren ware med eder. Skulle jag släppa eder och edor barn dertill? Ser der, om I icke hafwen något ondt för händer? And he said unto them, Let the Lord be so with you, as I will let you go, and your little ones: look to it; for evil is before you.
11 Icke så, utan I män går åstad, och tjener HErranom; ty det samma hafwen I ock begärat. Och de drefwo dem ut ifrå Pharao. Not so: go now ye that are men, and serve the Lord; for that ye did desire. And they were driven out from Pharaoh’s presence.
12 Då sade HERren till Mose: Räck ut dina hand öfwer Egypti land om de gräshoppor, att de komma öfwer Egypti land, och äta allan grödan upp i landena, med allt det som qwart blifwet är efter haglet. And the Lord said unto Moses, Stretch out thine hand over the land of Egypt for the locusts, that they may come up upon the land of Egypt, and eat every herb of the land, even all that the hail hath left.
13 Mose räckte sin staf öfwer Egypti land, och HERren dref ett östanwäder i landet i den hela dagenom, och i den hela nattene. Och om morgonen förde det östanwädret gräshopporna fram. And Moses stretched forth his rod over the land of Egypt, and the Lord brought an east wind upon the land all that day, and all that night; and when it was morning, the east wind brought the locusts.
14 Och de kommo öfwer hela Egypti land, och gåfwo sig ned allestäds i Egypten, så ganska många, att tillförene deras like intet warit hade, ej heller härefter warder. And the locusts went up over all the land of Egypt, and rested in all the coasts of Egypt: very grievous were they; before them there were no such locusts as they, neither after them shall be such.
15 Förty de öfwertäckte landet, och gjorde det swart. Och de åto upp allan grödan i landena, och all frukt på trän, som qwar war blifwen efter haglet, och läto intet grönt blifwa qwart på trän, och uppå grödan på markene i hela Egypti lande. For they covered the face of the whole earth, so that the land was darkened; and they did eat every herb of the land, and all the fruit of the trees which the hail had left: and there remained not any green thing in the trees, or in the herbs of the field, through all the land of Egypt.
16 Då kallade Pharao hasteliga Mose och Aaron, och sade: Jag hafwer syndat emot HERran edar Gud, och emot eder. Then Pharaoh called for Moses and Aaron in haste; and he said, I have sinned against the Lord your God, and against you.
17 Förlåter mig mina synder ännu i denna resone, och beder HERran edar Gud, att han dock borttager denna döden ifrå mig. Now therefore forgive, I pray thee, my sin only this once, and intreat the Lord your God, that he may take away from me this death only.
18 Och han gick ut ifrå Pharao, och bad HERran. And he went out from Pharaoh, and intreated the Lord.
19 Då wände HERren ett ganska starkt westanwäder, och upptog gräshopporna, och förde dem i röda hafwet; så att der icke blef en qwar någorstäds i hela Egypti land. And the Lord turned a mighty strong west wind, which took away the locusts, and cast them into the Red sea; there remained not one locust in all the coasts of Egypt.
20 Men HERren förstockade Pharaos hjerta, att han icke släppte Israels barn. But the Lord hardened Pharaoh’s heart, so that he would not let the children of Israel go.
21 HERren sade till Mose: Räck dina hand upp åt himmelen, att det warder så mörkt i Egypti land, att man må taga uppå det. And the Lord said unto Moses, Stretch out thine hand toward heaven, that there may be darkness over the land of Egypt, even darkness which may be felt.
22 Och Mose räckte sina hand upp åt himmelen; då wardt ett tjockt mörker i hela Egypti lande i tre dagar; And Moses stretched forth his hand toward heaven; and there was a thick darkness in all the land of Egypt three days:
23 Så att ingen såg den andra, ej heller uppstod af det rummet, der han war, i de tre dagar. Men när alla Israels barn war ljust, der de bodde. They saw not one another, neither rose any from his place for three days: but all the children of Israel had light in their dwellings.
24 Då kallade Pharao Mose, och sade: Går åstad och tjener HERranom, allenast låter edor får och fä blifwa här; låter ock edor barn gå med eder. And Pharaoh called unto Moses, and said, Go ye, serve the Lord; only let your flocks and your herds be stayed: let your little ones also go with you.
25 Mose sade: Du måste ock låta oß hafwa offer och bränneoffer, det wi HERranom wårom Gud göra skolom. And Moses said, Thou must give us also sacrifices and burnt offerings, that we may sacrifice unto the Lord our God.
26 Wår boskap skall gå med oß, och icke en klöf tillbakablifwa; förty af wåro skole wi taga HERranom wårom Gudi till tjenst; ty wi wete icke, hwarmed wi skole tjena HERranom tilldeß wi komme dit. Our cattle also shall go with us; there shall not an hoof be left behind; for thereof must we take to serve the Lord our God; and we know not with what we must serve the Lord, until we come thither.
27 Men HERren förstockade Pharaos hjerta, att han icke wille släppa dem. But the Lord hardened Pharaoh’s heart, and he would not let them go.
28 Och Pharao sade till honom: Gack ifrå mig, och tag dig wara, att du icke mer kommer för min ögon; ty hwilken dag du för min ögon kommer, skall du dö. And Pharaoh said unto him, Get thee from me, take heed to thyself, see my face no more; for in that day thou seest my face thou shalt die.
29 Mose swarade: Såsom du sagt hafwer; jag will ej mer komma för din ögon. And Moses said, Thou hast spoken well, I will see thy face again no more.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL