로그인

창세기 31장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 55절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och kom för honom Labans barns tal, at de sade: Jacob hafwer kommit allt wår faders gods til sig; och af wår faders gods hafwer han sådana rikedomar samkat. And he heard the words of Laban’s sons, saying, Jacob hath taken away all that was our father’s; and of that which was our father’s hath he gotten all this glory.
2 Och Jacob såg på Labans ansikte, och si, det war icke sådana emot honom, som i går och förrgår. And Jacob beheld the countenance of Laban, and, behold, it was not toward him as before.
3 Och HERren sade til honom: Far åter in i dina fäders land, och til dina fränder: Jag will wara med dig. And the Lord said unto Jacob, Return unto the land of thy fathers, and to thy kindred; and I will be with thee.
4 Då sände Jacob, och lät kalla Rachel och Lea ut på markena til sin hjord; And Jacob sent and called Rachel and Leah to the field unto his flock,
5 Och sade til dem: Jag ser edars faders ansikte, at det är icke sådana emot mig, såsom i går och i förrgår: Men mins faders Gud hafwer warit med mig. And said unto them, I see your father’s countenance, that it is not toward me as before; but the God of my father hath been with me.
6 Och I weten, at jag hafwer tjent edar fader af alla mina krafter. And ye know that with all my power I have served your father.
7 Och han hafwer beswikit mig, och nu tio resor förwandlat min lön; men Gud hafwer honom det icke tilstadt, at han skulle göra mig skada. And your father hath deceived me, and changed my wages ten times; but God suffered him not to hurt me.
8 När han sade: De brokota skola wara din lön, så bar hela hjorden brokot; men när han sade: De spreklota skola wara din lön, så bar hela hjorden spreklot. If he said thus, The speckled shall be thy wages; then all the cattle bare speckled: and if he said thus, The ringstraked shall be thy hire; then bare all the cattle ringstraked.
9 Så hafwer Gud wändt edars faders gods ifrå honom, och gifwit det mig. Thus God hath taken away the cattle of your father, and given them to me.
10 Ty när aflotiden kom, hof jag up min ögon, och såg i dröm, och si, gumrarne sprungo på de spreklota, fläckota och brokota hjordarna. And it came to pass at the time that the cattle conceived, that I lifted up mine eyes, and saw in a dream, and, behold, the rams which leaped upon the cattle were ringstraked, speckled, and grisled.
11 Och Guds Ängel sade til mig i drömmenom: Jacob; och jag swarade: Här är jag. And the angel of God spake unto me in a dream, saying, Jacob: And I said, Here am I.
12 Men han sade: Häf up din ögon, och si, gumrarne springa på de spreklota, fläckota och brokota fåren; förty jag hafwer allt sett, hwad Laban gör dig. And he said, Lift up now thine eyes, and see, all the rams which leap upon the cattle are ringstraked, speckled, and grisled: for I have seen all that Laban doeth unto thee.
13 Jag är Gud i BethEl, der du hafwer smort stenen, och gjort mig der et löfte: Nu gör dig redo, och far utaf detta landet, och far in i ditt födsloland igen. I am the God of Beth–el, where thou anointedst the pillar, and where thou vowedst a vow unto me: now arise, get thee out from this land, and return unto the land of thy kindred.
14 Då swarade Rachel och Lea, och sade til honom: Wi hafwe hwarken del eller arf i wår faders huse mer. And Rachel and Leah answered and said unto him, Is there yet any portion or inheritance for us in our father’s house?
15 Hafwer han dock hållit oss lika som främmande: Förty han hafwer sålt oss, och förtärt wårt wärd. Are we not counted of him strangers? for he hath sold us, and hath quite devoured also our money.
16 Derföre hafwer Gud frånwändt wårom fader hans rikedomar til oss och wår barn. Allt det Gud dig nu sagt hafwer, det gör. For all the riches which God hath taken from our father, that is ours, and our children’s: now then, whatsoever God hath said unto thee, do.
17 Så gjorde Jacob sig redo, och satte sin barn och hustrur på camelar; Then Jacob rose up, and set his sons and his wives upon camels;
18 Och förde bort all sin boskap, och alla sina håfwor, som han hade förwärfwat i Mesopotamien; på det han skulle komma til sin fader Isaac i Canaans land. And he carried away all his cattle, and all his goods which he had gotten, the cattle of his getting, which he had gotten in Padan–aram, for to go to Isaac his father in the land of Canaan.
19 Men Laban war gången bort til at klippa sin hjord. Och Rachel stal sins faders beläter. And Laban went to shear his sheep: and Rachel had stolen the images that were her father’s.
20 Alltså stal Jacob Laban af Syrien hjertat, at han honom icke tilsade, då han flydde. And Jacob stole away unawares to Laban the Syrian, in that he told him not that he fled.
21 Så flydde han, och allt det hans war gjorde sig redo, och for öfwer älfwena, och stämde åt Gileads berg. So he fled with all that he had; and he rose up, and passed over the river, and set his face toward the mount Gilead.
22 På tredje dagen wardt det Laban sagdt, at Jacob flydde. And it was told Laban on the third day that Jacob was fled.
23 Och han tog til sig sina bröder, och jagade efter honom sju dagsleder; och hinte honom på det berget Gilead. And he took his brethren with him, and pursued after him seven days’ journey; and they overtook him in the mount Gilead.
24 Men Gud kom til Laban af Syrien i dröm om nattena, och sade til honom: Förwara dig, at du intet talar til Jacob annat än godt. And God came to Laban the Syrian in a dream by night, and said unto him, Take heed that thou speak not to Jacob either good or bad.
25 Och Laban nalkades intil Jacob. Men Jacob hade upslagit sin tjäll på bergena: Och Laban med sina bröder slog desslikes sin tjäll up på bergena Gilead. Then Laban overtook Jacob. Now Jacob had pitched his tent in the mount: and Laban with his brethren pitched in the mount of Gilead.
26 Då sade Laban til Jacob: Hwad hafwer du gjort, at du hafwer stulit mitt hjerta, och bortfört mina döttrar, lika som de der med swärd gripna wore? And Laban said to Jacob, What hast thou done, that thou hast stolen away unawares to me, and carried away my daughters, as captives taken with the sword?
27 Hwarföre hafwer du det fördolt, at du skulle fly, och hafwer stulit dig ifrå mig, och hafwer icke tilsagt, at jag måtte hafwa ledsagat dig med fröjd, med sjungande, med bungande och harpande? Wherefore didst thou flee away secretly, and steal away from me; and didst not tell me, that I might have sent thee away with mirth, and with songs, with tabret, and with harp?
28 Och hafwer icke låtit mig kyssa min barn och döttrar? Du hafwer dårliga gjort. And hast not suffered me to kiss my sons and my daughters? thou hast now done foolishly in so doing.
29 Och jag hade wäl så mycken magt, at jag kunde göra eder ondt; men edars faders Gud sade til mig i går: Förwara dig, at du intet talar til Jacob, utan godt. It is in the power of my hand to do you hurt: but the God of your father spake unto me yesternight, saying, Take thou heed that thou speak not to Jacob either good or bad.
30 Och medan du ju wille fara, och åstundade så mycket efter dins faders hus, hwarföre hafwer du då stulit mig mina gudar? And now, though thou wouldest needs be gone, because thou sore longedst after thy father’s house, yet wherefore hast thou stolen my gods?
31 Jacob swarade, och sade til Laban: Jag fruktade, at du skulle hafwa tagit dina döttrar ifrå mig. And Jacob answered and said to Laban, Because I was afraid: for I said, Peradventure thou wouldest take by force thy daughters from me.
32 Men när hwilkom du finner dina gudar, han må dö här för wåra bröder. Gör efter ditt när mig, och tag det. Men han wisste icke, at Rachel hade stulit dem. With whomsoever thou findest thy gods, let him not live: before our brethren discern thou what is thine with me, and take it to thee. For Jacob knew not that Rachel had stolen them.
33 Då gick Laban in i Jacobs tjäll och Leas, och båda tjensteqwinnornas, och fann intet; och gick ut af Leas tjäll i Rachels tjäll. And Laban went into Jacob’s tent, and into Leah’s tent, and into the two maidservants’ tents; but he found them not. Then went he out of Leah’s tent, and entered into Rachel’s tent.
34 Då tog Rachel beläten, och lade dem under camelahalmen, och satte sig derpå. Men Laban ransakade öfwer hela tjället, och fann intet. Now Rachel had taken the images, and put them in the camel’s furniture, and sat upon them. And Laban searched all the tent, but found them not.
35 Då sade hon til sin fader: Min herre, war icke wred: Förty jag kan icke stå up emot dig; förty det går med mig efter qwinno sätt. Så sökte han, och fann intet beläten. And she said to her father, Let it not displease my lord that I cannot rise up before thee; for the custom of women is upon me. And he searched, but found not the images.
36 Och Jacob wardt wred, och kifwade med Laban, och sade til honom: Hwad hafwer jag misshandlat eller syndat, at du äst så heter på mig? And Jacob was wroth, and chode with Laban: and Jacob answered and said to Laban, What is my trespass? what is my sin, that thou hast so hotly pursued after me?
37 Du hafwer ransakat all min boting, hwad hafwer du funnit af din boting? Lägg det der för mina och dina bröder, at de döma emellan oss båda. Whereas thou hast searched all my stuff, what hast thou found of all thy household stuff? set it here before my brethren and thy brethren, that they may judge betwixt us both.
38 Tjugu år hafwer jag warit när dig; din får och getter hafwa icke warit ofruktsamma, wädrarna af din hjord hafwer jag icke ätit. This twenty years have I been with thee; thy ewes and thy she goats have not cast their young, and the rams of thy flock have I not eaten.
39 Det af djuren rifwit war, hade jag icke til dig, jag måste det betala: Du äskade det af mine hand, ehwad det war dag eller natt mig ifrå stulit. That which was torn of beasts I brought not unto thee; I bare the loss of it; of my hand didst thou require it, whether stolen by day, or stolen by night.
40 Om dagen war jag wanmägtig för hetas skull, om nattena för köld; och min sömn wek ifrå min ögon. Thus I was; in the day the drought consumed me, and the frost by night; and my sleep departed from mine eyes.
41 Så hafwer jag i tjugu år tjent i ditt hus; fjorton för dina döttrar, och sex för din hjord: Och du hafwer tio resor förwandlat min lön. Thus have I been twenty years in thy house; I served thee fourteen years for thy two daughters, and six years for thy cattle: and thou hast changed my wages ten times.
42 Hwar mins faders Abrahams Gud och Isaacs fruktan icke hade warit på mina sido, du hade låtit mig gå blottan ifrå dig. Men Gud hafwer ansett min förtryckelse och arbete, och straffade dig i går. Except the God of my father, the God of Abraham, and the fear of Isaac, had been with me, surely thou hadst sent me away now empty. God hath seen mine affliction and the labour of my hands, and rebuked thee yesternight.
43 Laban swarade, och sade til Jacob: Döttrarna äro mina döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mine hjordar, och allt det du ser är mitt: Hwad kan jag i dag göra minom döttrom, eller deras barnom, som de födt hafwa? And Laban answered and said unto Jacob, These daughters are my daughters, and these children are my children, and these cattle are my cattle, and all that thou seest is mine: and what can I do this day unto these my daughters, or unto their children which they have born?
44 Så kom nu och låt oss göra et förbund, jag och du; som skall wara et wittnesbörd emellan mig och dig. Now therefore come thou, let us make a covenant, I and thou; and let it be for a witness between me and thee.
45 Då tog Jacob en sten, och reste honom up til en wård. And Jacob took a stone, and set it up for a pillar.
46 Och sade til sina bröder: Hemter up stenar; och de togo stenar, och gjorde ena rösjo, och åto uppå samma rösjo. And Jacob said unto his brethren, Gather stones; and they took stones, and made an heap: and they did eat there upon the heap.
47 Och Laban kallade henne Jegar Sahaduta; men Jacob kallade henne Gilead. And Laban called it Jegar–sahadutha: but Jacob called it Galeed.
48 Då sade Laban: Denna stenrösjan ware i dag wittnesbörd emellan mig och dig; deraf kallar man henne Gilead: And Laban said, This heap is a witness between me and thee this day. Therefore was the name of it called Galeed;
49 Och ware en wård; ty han sade: HERren se härtil emellan mig och dig, då wi komme ifrå hwarannan. And Mizpah; for he said, The Lord watch between me and thee, when we are absent one from another.
50 Hwar du beswärar mina döttrar, eller tager andra hustrur deröfwer: Här är ingen menniska med oss; men si, Gud är wittne emellan mig och dig. If thou shalt afflict my daughters, or if thou shalt take other wives beside my daughters, no man is with us; see, God is witness betwixt me and thee.
51 Och Laban sade ytterligare til Jacob: Si, detta är stenrösjan, och detta är wården, som jag uprest hafwer emellan mig och dig. And Laban said to Jacob, Behold this heap, and behold this pillar, which I have cast betwixt me and thee;
52 Samma rösjan ware wittne, och wården ware desslikes wittne, om jag far här öfwer til dig, eller du far öfwer denna rösjan och wården til mig, til att göra skada. This heap be witness, and this pillar be witness, that I will not pass over this heap to thee, and that thou shalt not pass over this heap and this pillar unto me, for harm.
53 Abrahams Gud och Nahors Gud, och deras fäders Gud, ware domare emellan oss. Och Jacob swor honom, wid Isaacs sins faders fruktan. The God of Abraham, and the God of Nahor, the God of their father, judge betwixt us. And Jacob sware by the fear of his father Isaac.
54 Och Jacob offrade offer på bergena, och böd sina bröder at de skulle äta bröd. Och då de hade ätit, blefwo de på bergena öfwer nattena. Then Jacob offered sacrifice upon the mount, and called his brethren to eat bread: and they did eat bread, and tarried all night in the mount.
55 Men om morgonen stod Laban bittida up, kyste sin barn och döttrar; wälsignade dem, och for sina färde, och kom hem til sitt igen. And early in the morning Laban rose up, and kissed his sons and his daughters, and blessed them: and Laban departed, and returned unto his place.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL