로그인

창세기 26장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 35절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Så kom en dyr tid i landet, efter den förra, som war i Abrahams tid: Och Isaac for til Abimelech, de Philisteers Konung, til Gerar. And there was a famine in the land, beside the first famine that was in the days of Abraham. And Isaac went unto Abimelech king of the Philistines unto Gerar.
2 Då uppenbarade sig honom HERren, och sade: Far icke ned i Egypten; utan blif i det land, som jag säger dig. And the Lord appeared unto him, and said, Go not down into Egypt; dwell in the land which I shall tell thee of:
3 Blif en främling i desso landena, och jag skall wara med dig, och wälsigna dig: Förty dig dine säd skall jag gifwa all denna landen, och skall stadfästa min ed, som jag dinom fader Abraham swurit hafwer. Sojourn in this land, and I will be with thee, and will bless thee; for unto thee, and unto thy seed, I will give all these countries, and I will perform the oath which I sware unto Abraham thy father;
4 Och skall föröka dina säd såsom stjernorna på himmelen, och skall gifwa dine säd all denna landen: och igenom dina säd skola all folk på jordene wälsignade warda. And I will make thy seed to multiply as the stars of heaven, and will give unto thy seed all these countries; and in thy seed shall all the nations of the earth be blessed;
5 Derföre, at Abraham hafwer warit mina röst hörig, och hafwer hållit mina seder, min bud, mina stadgar och min lag. Because that Abraham obeyed my voice, and kept my charge, my commandments, my statutes, and my laws.
6 Så bodde Isaac i Gerar. And Isaac dwelt in Gerar:
7 Och när folket i den landsändanom frågade honom om hans hustru, sade han: Hon är min syster; ty han fruktade at säga: Hon är min hustru; at de tiläfwentyrs icke måtte slagit honom ihjäl för Rebeckas skull: Ty hon war dägelig under ansiktet. And the men of the place asked him of his wife; and he said, She is my sister: for he feared to say, She is my wife; lest, said he, the men of the place should kill me for Rebekah; because she was fair to look upon.
8 Då han nu hade warit der en tid lång, såg Abimelech de Philisteers Konung ut genom fenstret, och wardt warse at Isaac skämtade med sine hustru Rebecka. And it came to pass, when he had been there a long time, that Abimelech king of the Philistines looked out at a window, and saw, and, behold, Isaac was sporting with Rebekah his wife.
9 Då kallade Abimelech Isaac, och sade: Si, det är din hustru; hwi hafwer du sagt: Hon är min syster? Isaac swarade honom: Jag tänkte, at jag måtte tiläfwentyrs warda slagen ihjäl för hennes skull. And Abimelech called Isaac, and said, Behold, of a surety she is thy wife: and how saidst thou, She is my sister? And Isaac said unto him, Because I said, Lest I die for her.
10 Abimelech sade: Hwi hafwer du då gjort oss det? Måtte sakta hafwa skett, at någon af folket hade lägrat sig med dine hustru, och så hade du kommit skuld uppå oss. And Abimelech said, What is this thou hast done unto us? one of the people might lightly have lien with thy wife, and thou shouldest have brought guiltiness upon us.
11 Då böd Abimelech allo folkena, och sade: Hwilken som kommer wid denna mannen, eller hans hustru, han skall döden dö. And Abimelech charged all his people, saying, He that toucheth this man or his wife shall surely be put to death.
12 Och Isaac sådde der i landet, och fick det året hundradefalt; ty HERren wälsignade honom. Then Isaac sowed in that land, and received in the same year an hundredfold: and the Lord blessed him.
13 Och han wardt en mägtig man, gick och wäxte til, til dess han wardt ganska stor. And the man waxed great, and went forward, and grew until he became very great:
14 Och hade mycket gods i får och fä, och mycket tjenstefolk: Derföre afundades de Philisteer wid honom. For he had possession of flocks, and possession of herds, and great store of servants: and the Philistines envied him.
15 Och kastade igen alla de brunnar, som hans faders tjenare grafwit hade i hans faders Abrahams tid, och fylde dem up med jord: For all the wells which his father’s servants had digged in the days of Abraham his father, the Philistines had stopped them, and filled them with earth.
16 Så at ock Abimelech sade til honom: Far ifrån oss; ty du äst worden oss för mägtig. And Abimelech said unto Isaac, Go from us; for thou art much mightier than we.
17 Då for Isaac dädan, och slog up sin tjäll i Gerars dal, och bodde der. And Isaac departed thence, and pitched his tent in the valley of Gerar, and dwelt there.
18 Och lät upgrafwa igen de wattnabrunnar, som de i hans faders Abrahams tid grafwit hade, hwilka de Philisteer efter Abrahams död igenfyllt hade: Och kallade dem wid samma namnet, som hans fader dem kallat hade. And Isaac digged again the wells of water, which they had digged in the days of Abraham his father; for the Philistines had stopped them after the death of Abraham: and he called their names after the names by which his father had called them.
19 Grofwo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefwandes watn. And Isaac’s servants digged in the valley, and found there a well of springing water.
20 Men herdarne af Gerar trätte med Isaacs herdar, och sade: Detta watnet är wårt. Då kallade han den brunnen Esek; derföre, at de hade der gjort honom högmod. And the herdmen of Gerar did strive with Isaac’s herdmen, saying, The water is ours: and he called the name of the well Esek; because they strove with him.
21 Då grofwo de en annan brunn, der trätte de ock öfwer: Derföre kallade han honom Sitna. And they digged another well, and strove for that also: and he called the name of it Sitnah.
22 Då skyndade han sig dädan, och grof en annan brunn; der trätte de intet om: Derföre kallade han honom Rehoboth, och sade: Nu hafwer HERren gifwit oss rum, och låtit oss wäxa til i landena. And he removed from thence, and digged another well; and for that they strove not: and he called the name of it Rehoboth; and he said, For now the Lord hath made room for us, and we shall be fruitful in the land.
23 Derefter for han dädan til Ber-Saba. And he went up from thence to Beer–sheba.
24 Och HERren syntes honom i den nattene, och sade: Jag är dins faders Abrahams Gud: Frukta dig intet, ty jag är med dig, och skall wälsigna dig, och föröka dina säd, för mins tjenares Abrahams skull. And the Lord appeared unto him the same night, and said, I am the God of Abraham thy father: fear not, for I am with thee, and will bless thee, and multiply thy seed for my servant Abraham’s sake.
25 Då byggde han dersammastädes et altare, och predikade om HERrans namn, och upslog der sitt tjäll: Och hans tjenare grofwo der en brunn. And he builded an altar there, and called upon the name of the Lord, and pitched his tent there: and there Isaac’s servants digged a well.
26 Och Abimelech gick til honom af Gerar, och Ahusath hans wän, och Phicol hans härhöfwitsman. Then Abimelech went to him from Gerar, and Ahuzzath one of his friends, and Phichol the chief captain of his army.
27 Men Isaac sade til dem: Hwi kommen I til mig? Haten I mig dock, och hafwen drifwit mig ifrån eder. And Isaac said unto them, Wherefore come ye to me, seeing ye hate me, and have sent me away from you?
28 De sade: Wi se med seende ögon, at HERren är med dig, derföre sade wi: Det skall wara en ed emellan oss och dig, och wiljom göra et förbund med dig; And they said, We saw certainly that the Lord was with thee: and we said, Let there be now an oath betwixt us, even betwixt us and thee, and let us make a covenant with thee;
29 At du icke gör oss någon skada, lika som wi icke heller hafwe något afhändt dig, och såsom wi ej heller hafwe gjort dig annat än godt, och låtit dig fara med frid; men nu äst du den som HERren wälsignat hafwer. That thou wilt do us no hurt, as we have not touched thee, and as we have done unto thee nothing but good, and have sent thee away in peace: thou art now the blessed of the Lord.
30 Då gjorde han dem en måltid, och de åto och drucko. And he made them a feast, and they did eat and drink.
31 Och om morgonen bittida stodo de up, och sworo den ene dem andra: Och Isaac lät dem gå. Och de foro ifrå honom med frid. And they rose up betimes in the morning, and sware one to another: and Isaac sent them away, and they departed from him in peace.
32 Samma dagen kommo Isaacs tjenare, och sade honom om brunnen, som de grafwit hade, och sade til honom: Wi hafwom funnit watn. And it came to pass the same day, that Isaac’s servants came, and told him concerning the well which they had digged, and said unto him, We have found water.
33 Och han kallade honom Saba: Deraf heter den staden BerSaba än i dag. And he called it Shebah: therefore the name of the city is Beer–sheba unto this day.
34 Då Esau war fyratio år gammal, tog han hustrur, Judith Beeri dens Hetheens dotter, och Basmath Elons dens Hetheens dotter. And Esau was forty years old when he took to wife Judith the daughter of Beeri the Hittite, and Bashemath the daughter of Elon the Hittite:
35 De woro båda emot Isaac och Rebecka ganska bittra. Which were a grief of mind unto Isaac and to Rebekah.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL